1992 ökade åter den svenska exporten av krigsmateriel. Det sammantagna värdet av beviljade utförseltillstånd steg med 31 %. Ökningen är särskilt markant av exporten till Australien och ett antal u-länder: Indonesien, Malaysia, Mexiko, Thailand, Tunisien, Uruguay och Venezuela.
Det är synnerligen oroande att exportökningen till så stor del faller på u-länder, där regimerna är instabila, militärkupperna täta och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna omfattande och grova. Ett tiotal köparländer ligger i regioner med öppna eller latenta konflikter. All upprustning i sådana länder ökar benägenheten att ''lösa'' konflikterna med militära medel. Detta ska Sverige inte bidra till genom export av krigsmateriel till dem.
Krigsmaterielexporten till u-länder måste upphöra även utifrån de principer som gäller i vår biståndspolitik. I förhandlingarna med dessa länder ''bör militärutgifternas storlek granskas i förhållande till satsningar på utbildning, sjukvård och andra områden med relation till mänskliga rättigheter och demokratifrågor'', skrev biståndsministern i årets budgetproposition.
I varje fall inte dessa
Några länder borde absolut inte få köpa svensk krigsmateriel.
Indonesien har ockuperat Östtimor. FN har inte accepterat den indonesiska integrationen av Östtimor. Indonesien är sålunda en ockupationsmakt. Europarådets parlamentariska församling har rekommenderat medlemsländerna att inte exportera vapen till Indonesien. Därför ska den svenska exporten av krigsmateriel till Indonesien stoppas. Sverige ska agera i FN för ett beslut om vapenembargo.
Indien och Pakistan har utkämpat tre krig om Kashmir, och konflikten består. Länderna kapprustar och utvecklar kärnvapen. Redan detta är skäl nog för att stoppa den svenska exporten av krigsmateriel till dem.
De politiska förhållandena i Pakistan är ytterst instabila; det finns ständigt risk för en ny militärkupp. Regimen satsar mer än dubbelt så mycket pengar på krigsmakten som på utbildning och hälsovård trots att 65 % av invånarna är analfabeter och spädbarnsdödligheten över 10 %.
Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Indien är grova och omfattande. Militären sätts in i de svåra etniska och religiösa konflikterna. Militären torterar och praktiserar våldtäkt som en form av tortyr.
Singapore är en vapenspridare i hela Sydöstasien. Det är mycket allvarligt att granatgeväret Carl Gustaf den vägen hamnat i händerna på Burmas militär. Det är ren katastrof att den kambodjanska gerillan kommit över det nu när de röda khmererna inlett en ''etnisk rensning'' mot kambodjaner av vietnamesisk härkomst och attacker mot FN-personalen. Kontrollen över den krigsmateriel som säljs till Malaysia torde vara lika dålig. Exporten måste stoppas till bägge länderna.
Den svenska exporten av krigsmateriel till Thailand är visserligen liten -- 115 000 kronor 1992 -- men den thailändska militärens aptit på avancerade vapen är stor, och därför är landet en potentiell växande marknad för vapentillverkarna. Man måste vidare ta hänsyn till korruptionen, som inte minst förekommer vid vapenköp. Den thailändska militären har också omfattande vapenhandel med de röda khmererna. Men det viktigaste skälet varför den svenska krigsmaterielexporten till Thailand måste stoppas, är hotet om nya militärkupper. Det senaste kuppförsöket skedde i maj förra året, och det var mycket blodigt.
Turkiet har hittills inte fått köpa svenska vapen. Den linjen måste ligga fast, eftersom förhållandena inte förbättrats vare sig när det gäller det militära undertryckandet av kurderna eller brotten mot de mänskliga rättigheterna.
Industrins exportdrive
Innevarande år kan vapenexporten komma att öka ytterligare, för krigsmaterieltillverkarna är mycket aktiva i sin exportdrive. Bofors VD förklarade frankt för ett år sedan att företaget vid sekelskiftet ska vara en av Europas ledande leverantörer av krigsmateriel. Han sa att Bofors är ledande i världen på vissa områden och har ''ett brett sortiment med allt från finkalibrig pansarbrytande ammunition över pansarskott till pansarvärnsgranaten Strix och andra mycket avancerade produkter''.
Nyligen har regeringen givit tillstånd för Kockums att sälja tre ubåtar till Pakistan. Ett samarbetsavtal har tecknats med Frankrike, en av de ledande vapenexportörerna i världen.
Vapenindustrin trycker på för att även få exportera sin spetsteknologi. Det är den som efter Gulfkriget är starkt efterfrågad i Tredje världen.
Industrin får draghjälp av regeringen. I februari i år rapporterades att regeringen hade bett Indien att häva det embargo mot handel med Bofors, som infördes efter mutskandalen kring haubitsaffären.
De svenska vapnen sprids
Alla vet att den krigsmateriel som exporteras, kan försäljas vidare till länder, som är förbjudna för svensk krigsmaterielexport. För tre år sedan kom exempelvis uppgifter om att det svenska granatgeväret Carl Gustaf användes av gerillan i Kambodja. Svensk ambassadpersonal i regionen undersökte saken och uppgifterna ansågs bekräftade.
Det har också rapporterats att Carl Gustaf finns i Burma, dit västländerna stoppade all vapenexport efter att militären i augusti 1988 slog ner demokratirörelsen med mycket brutala metoder.
I bägge fallen misstänks det vara vapen sålda till Singapore som reexporterats.
Krigsmaterielinspektören Sven Hirdman bekräftade att det är omöjligt att stoppa vidareförsäljningen av svenska vapen. Han sa 1990 i en intervju i samband med avslöjandet om att den kambodjanska gerillan hade granatgeväret Carl Gustaf: ''Det finns oerhört många sätt att komma över vapnen och vi har inte kontroll över alla.''
Alla dessa erfarenheter visar att det bara finns ett sätt att förhindra att svenska vapen sprids okontrollerat till konfliktområden: att stoppa all export av krigsmateriel.
Vad är krigsmateriel?
Krigsmaterieltillverkarna har i flera fall försökt kringgå den svenska lagstiftningen. I somras avslöjades att FMV hade försökt sälja 150 militärlastbilar till Marocko bakom ryggen på krigsmaterielinspektören (KMI). Men tullen i Visby larmade KMI. FMV monterade bort kulsprutefästena på bilarna, som då inte var krigsmateriel längre utan kunde levereras till Marocko. Huruvida lastbilarna fått nya kulsprutefästen och används i kriget i Västsahara är oss och KMI obekant.
Enligt Statistiska Centralbyråns utrikeshandelsstatistik exporterades förra året vapen och ammunition till Turkiet för 1,9 miljoner kronor. Men enligt KMI var det inte krigsmateriel. Huruvida det handlade om jaktvapen för civilt bruk eller om det var utrustning, som inte klassas som krigsmateriel men levererats till militär mottagare, sa han inte.
Det finns en gråzon mellan krigsmateriel och ''civil'' materiel för användning i krig. Därför skulle det behövas ett s.k. brukarkriterium som täcker materiel som kan användas i krig, när köparen är militär.
Omställning
Det svenska försvarets minskade behov och den hårdnande konkurrensen i den internationella vapenhandeln kommer att framtvinga en hård strukturomvandling av den svenska krigsmaterielindustrin. Det kommer att ställas stora krav på regering, kommuner och företag att stödja de orter och enskilda som kommer att beröras av nedläggningar.
För att undvika ''brandkårsutryckningar'' för att rädda sysselsättningen bör nerskärningarna inom industrin och omställningen till civil verksamhet ske i ordnade former. Regeringen bör utarbeta en plan för avveckling och omställning.
Staten måste ta sitt ansvar för de anställda i försvarsindustrin även därför att deras arbeten är hotade av att produktionen flyttas ut ur landet, efter att den nya krigsmateriellagen infört liberalare regler för utlandssamverkan. Omställningsfonder behövs, och de bör finansieras genom att de krigsmaterielexporterande företagen avsätter en viss del -- minst 2 % -- av exportens värde.
Bättre redovisning
Redovisningen i regeringens skrivelse är tunn och anger inte vilken typ av materiel som fått säljas till respektive land. Sådana uppgifter lämnar SIPRI i sin årsbok, men den kommer först efter det att riksdagen behandlat skrivelsen om krigsmaterielexporten.
Vi anser att regeringen ska lämna minst lika utförliga uppgifter som SIPRI i sin redovisning till riksdagen. Nästa år då regeringen ska göra detta enligt den nya krigsmateriellagen, som trädde i kraft 1 januari i år, förväntar vi oss att det åtminstone blir en uppdelning av krigsmaterielen i två klasser, krigsmateriel för strid resp. övrig, dvs. ej förstörelsebringande, krigsmateriel. Likaså måste den innehålla en redogörelse för vilka tillstånd som lämnats för de svenska företagens avtal om utlandssamarbete.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till u-länder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Indonesien,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Pakistan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Indien,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Singapore,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Malaysia,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Thailand,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krigsmaterielexport till Turkiet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för all svensk krigsmaterielexport,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan för avveckling av krigsmaterielexporten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör planera och förbereda stöd till regioner, företag och enskilda som drabbas vid nedläggningar och omstruktureringar av svensk krigsmaterielindustri,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klarare redovisning till riksdagen av krigsmaterielexportens sammansättning,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning till riksdagen av tillstånd för svenska företags utlandssamarbete på krigsmaterielområdet.
Stockholm den 16 april 1993 Gudrun Schyman (v) Bertil Måbrink (v) Rolf L Nilson (v) Björn Samuelson (v) Lars Werner (v) Eva Zetterberg (v) Berith Eriksson (v)