Den estniska regeringen har kontaktat Statens
Hundskola i Sollefteå med en förfrågan om bistånd till den
estniska polisen och tullmyndigheten. Bakgrunden är att
man efter Estlands nyvunna självständighet har upplevt hur
kriminalitet av olika slag har ökat lavinartat. Det gäller
narkotikasmuggling men även smuggling av annat gods av
många olika slag, till exempel ädelmetaller. En starkt
försvårande faktor är att brottsbekämpningens möjligheter
samtidigt minskat mycket kraftigt, eftersom Ryssland nu
har dragit tillbaka ALLA tjänstehundar. Dessa anses vara
rysk egendom och kan inte vidare disponeras. Läget är
prekärt.
På Statens Hundskola i Sollefteå har man för närvarande
stora problem med avsättning för en del hundar, som just
blivit mogna att börja den tuffa och hårda utbildningen till
polis-, vakt-, tull-, bomb- eller narkotikahundar. Detta
beror bland annat på att den svenska polisen av budgetskäl
har skurit ned nyanskaffningen. Endast en hund har
levererats det senaste året. Från den 1 juli i år drivs skolan
i aktiebolagsform, men har behållit namnet Statens
Hundskola. Tidigare har skolan dragits med stora problem,
en ålderstigen organisation, stora underskott och dåligt
arbetsklimat. Detta har man nu rått bot på och ser på
framtiden med god tillförsikt.
I den estniska förfrågan, skriven av ''Minister of Interior,
Lagle Parek'', och genom förfrågningar och samråd med
olika myndigheter i Estland har följande förslag till stöd
utarbetats:
1. Leverans av 45 polishundar per år under tre år.
2. Leverans av 3--5 narkotikahundar per år under tre år.
3. Leverans av 4--5 bomb-/minhundar per år under tre
år.
4. Leverans av 10 väktarhundar per år under tre år.
5. Utbildning av hundförare, dels första tiden i Sverige,
dels på plats.
6. Diverse utrustning för verksamheten.
7. Utrustning för djursjukvård.
8. Successiv överföring av genetiskt kunnande för att en
egen produktion skall kunna byggas upp på sikt.
9. Överföring av managementkunskap för uppbyggande
av företag för produktion av polis- och narkotikahundar.
Detta skulle eventuellt kunna utformas som ett ''joint
venture''.
Projektet kan byggas ut att omfatta även Lettland och
Litauen, behoven i dessa länder är lika stora och av samma
angelägenhetsgrad.
Statens Hundskola i Sollefteå säger sig kunna leverera
dessa hundar och stå för utbildningen av hundförare, såväl
i Sverige som på plats i respektive land. Man har även
diskuterat hjälp med utrustning för verksamheten och för
djursjukvård. Även här har Statens Hundskola garanterat
att man kan ställa upp med erforderlig hjälp. Medel för att
bestrida dessa kostnader kan rymmas inom ramen för
östbiståndet -- delvis inom den prioriterade
utbildningssektorn.
Eftersom läget i Estland är akut och det tar viss tid med
utbildning av hundar och förare anser vi att frågan bör
behandlas med förtur. Ett utbyte, som ovan beskrivits,
skulle inte bara gagna de baltiska staterna utan även säkra
avel och utbildning av bra polis-, tull-, narkotika- och
lavinhundar i Sverige. Det tar mycket lång tid att bygga upp
en god stam; det går snabbt att rasera den om man inte får
den avsättning man behöver.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av polishundar m.m. i
de baltiska staterna.
Stockholm den 25 januari 1993
Birgit Henriksson (m)
Per-Richard Molén (m)