Den estniska regeringen har kontaktat Statens Hundskola i Sollefteå med en förfrågan om bistånd till den estniska polisen och tullmyndigheten. Bakgrunden är att man efter Estlands nyvunna självständighet har upplevt hur kriminalitet av olika slag har ökat lavinartat. Det gäller narkotikasmuggling men även smuggling av annat gods av många olika slag, till exempel ädelmetaller. En starkt försvårande faktor är att brottsbekämpningens möjligheter samtidigt minskat mycket kraftigt, eftersom Ryssland nu har dragit tillbaka ALLA tjänstehundar. Dessa anses vara rysk egendom och kan inte vidare disponeras. Läget är prekärt.
På Statens Hundskola i Sollefteå har man för närvarande stora problem med avsättning för en del hundar, som just blivit mogna att börja den tuffa och hårda utbildningen till polis-, vakt-, tull-, bomb- eller narkotikahundar. Detta beror bland annat på att den svenska polisen av budgetskäl har skurit ned nyanskaffningen. Endast en hund har levererats det senaste året. Från den 1 juli i år drivs skolan i aktiebolagsform, men har behållit namnet Statens Hundskola. Tidigare har skolan dragits med stora problem, en ålderstigen organisation, stora underskott och dåligt arbetsklimat. Detta har man nu rått bot på och ser på framtiden med god tillförsikt.
I den estniska förfrågan, skriven av ''Minister of Interior, Lagle Parek'', och genom förfrågningar och samråd med olika myndigheter i Estland har följande förslag till stöd utarbetats:
1. Leverans av 45 polishundar per år under tre år.
2. Leverans av 3--5 narkotikahundar per år under tre år.
3. Leverans av 4--5 bomb-/minhundar per år under tre år.
4. Leverans av 10 väktarhundar per år under tre år.
5. Utbildning av hundförare, dels första tiden i Sverige, dels på plats.
6. Diverse utrustning för verksamheten.
7. Utrustning för djursjukvård.
8. Successiv överföring av genetiskt kunnande för att en egen produktion skall kunna byggas upp på sikt.
9. Överföring av managementkunskap för uppbyggande av företag för produktion av polis- och narkotikahundar. Detta skulle eventuellt kunna utformas som ett ''joint venture''.
Projektet kan byggas ut att omfatta även Lettland och Litauen, behoven i dessa länder är lika stora och av samma angelägenhetsgrad.
Statens Hundskola i Sollefteå säger sig kunna leverera dessa hundar och stå för utbildningen av hundförare, såväl i Sverige som på plats i respektive land. Man har även diskuterat hjälp med utrustning för verksamheten och för djursjukvård. Även här har Statens Hundskola garanterat att man kan ställa upp med erforderlig hjälp. Medel för att bestrida dessa kostnader kan rymmas inom ramen för östbiståndet -- delvis inom den prioriterade utbildningssektorn.
Eftersom läget i Estland är akut och det tar viss tid med utbildning av hundar och förare anser vi att frågan bör behandlas med förtur. Ett utbyte, som ovan beskrivits, skulle inte bara gagna de baltiska staterna utan även säkra avel och utbildning av bra polis-, tull-, narkotika- och lavinhundar i Sverige. Det tar mycket lång tid att bygga upp en god stam; det går snabbt att rasera den om man inte får den avsättning man behöver.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av polishundar m.m. i de baltiska staterna.
Stockholm den 25 januari 1993 Birgit Henriksson (m) Per-Richard Molén (m)