Ryska kärnkraftsexperter menar att risken för en olycka i atomenergianläggningarna på Kolahalvön kan vara upp till hundra gånger större än vid motsvarande anläggningar i väst. Beroendet av atomenergin är dock mycket stort. Kraftverket i Poljarnij Sorij står för långt mer än hälften av kraftförsörjningen på Kolahalvön, vilket gör det omöjligt att inom en nära framtid helt ta anläggningen ur bruk.
Det är inte enbart kärnkraftverken som ger anledning till oro. Allt fler uppgifter kommer i dagen som visar att området kring Kolahalvön har använts för experiment med radioaktivt materiel och används för dumpning av bl.a. farligt kärnavfall. Den största faran av detta löper naturligtvis lokalbefolkningen, men verksamheten utgör även ett hot mot hela Nordkalotten.
Miljöfrågor är i allra högsta grad gränsöverskridande, vilket inte minst bekräftades i samband med Tjernobylolyckan. Konsekvenserna av incidenten var allvarliga även för Sverige. Mot bakgrund av den rådande ekonomiska situationen och den politiska instabiliteten i Ryssland behövs stöd, bistånd och samverkan för att ta itu med de överhängande riskmomenten inom kärnkraftens område.
Sverige bör tillsammans med övriga nordiska länder, framför allt Norge och Finland, initiera ett utökat samarbete inom kärnsäkerhetsområdet. Det är av gemensamt nordiskt intresse att åtgärder vidtas för att också på lång sikt bistå Ryssland med att skapa en hållbar och miljövänlig energiproduktion. De insatser som görs idag på kärnsäkerhetssidan är absolut nödvändiga, men på sikt krävs investeringar i andra former av energiproduktion.
De nordiska länderna har lång erfarenhet av energihushållning, som också är ett viktigt inslag i sammanhanget. Möjligheterna till framtida energiöverföring från de nordiska länderna till Ryssland och Kolahalvön bör utredas.
Det är mycket positivt att regeringen i årets budgetproposition lägger stor vikt vid det internationella kärnsäkerhetssamarbetet och de nödvändiga insatser som behövs i Central- och Östeuropa. Det skulle vara en stor fördel om arbetet gjordes i samverkan med övriga nordiska länder. Frågan bör förslagsvis belysas i Nordiska rådet.
Även inom OECD-samarbetet har dessa frågor fått stor uppmärksamhet och som ett led i detta multilaterala samarbete för kärnsäkerheten kommer en fond att inrättas under G 24, OECD-ländernas samarbetsorgan för Östeuropasamarbete, och den Europeiska utvecklingsbanken. Det är viktigt att de nordiska länderna aktivt medverkar i dessa sammanhang.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige inom ramen för det nordiska samarbetet aktivt verkar för att åtgärder vidtas beträffande kärnkraftssäkerheten på Kolahalvön.
Stockholm den 25 januari 1993 Hugo Bergdahl (fp)