Sveriges utvecklingssamarbete med Cuba inleddes
1969--70. Riksdagen beslöt år 1976 att genomföra en
successiv avveckling av SIDA-biståndet till Cuba, samtidigt
som ett bredare samarbete genom BITS skulle inledas. I
och med utgången av budgetåret 1979/80 upphörde Cuba att
vara programland. I februari 1991 avslutades det tekniska
biståndet till Cuba.
Endast det kompetensutvecklande stödet med inriktning
på ekonomiska eller andra reformer kunde fortsätta. Det
finansiella stödet användes främst till inköp av reservdelar
till den utrustning som upphandlades i Sverige under 70-
talet. Detta program upphörde budgetåret 1990/91. Sarec --
Styrelsen för u-landsforskning -- har sedan 1978 medverkat
till att stärka forskningssamarbetet mellan svenska och
cubanska forskningsinstitutioner. De avtal som f.n. löper
fram till och med innevarande budgetår omfattar drygt 20
miljoner kronor och inriktas på medicin, mikrobiologi,
bioteknologi, biologi och veterinärmedicin.
Det är både riktigt och nödvändigt att det allmänna
biståndet till Cuba avvecklas beroende på landets bristande
respekt för de demokratiska rättigheterna, förföljelse av
oliktänkande och fortsatt totalitärt styre. Sverige kan inte
fortsatt stillatigande stödja Cuba, när man inte -- trots bl.a.
FN:s påpekanden -- genomför några radikala förändringar
av samhällsstyret.
Däremot finner jag det rimligt att Sverige i begränsad
omfattning kan hålla några kontakter öppna med Cuba,
bl.a. i form av forskningssamarbete.
Låt mig ta ett exempel som jag känner till, som kommer
att avbrytas beroende på indragning av anslag:
Institutionen för Immunteknologi vid Lunds Universitet
har ett av SAREC understött och pågående
forskningssamarbete med Cuba. Projektet startade 1989
och syftar till att framställa en viss typ av mänskliga
antikroppar som skall användas på småbarn infekterade av
hjärnhinneinflammation, vars eventuella vaccinationsskydd
är mycket dåligt. Projektarbetet har varit framgångsrikt och
man tror sig kunna bidraga med en s.k. passiv immunterapi,
dvs. ge de här barnen en möjlighet att överleva. Forskarna
på Cuba kan enligt institutionen i Lund inte klara sig utan
svensk hjälp, och de mycket positiva resultat som uppnåtts
under de här åren kommer att gå till spillo.
Forskarna i Lund menar att det ytterst blir barnen på
Cuba -- och stora delar av Latinamerika -- som blir lidande
om samarbetet avbryts. Till saken hör nämligen också att
Cuba är en viktig förhandlingspartner för länder som
Ecuador, Colombia och Guatemala.
Kostnaden för att fortsätta detta forskningssamarbete
och få fram en möjlig hjärnhinneterapi är beräknad till 2
miljoner kronor, varav ca 800.000 kr är avsedd för rena
satsningar på Cuba.
Det finns andra likartade exempel, som enligt min
mening visar att denna typ av forskningssamarbete i
begränsad och reglerad omfattning fortsatt skall kunna ges
till Cuba.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskningssamarbete med Cuba.