I en pamflett av Erskine Childers -- tidigare rådgivare till
FNs generalsekreterare -- kan man läsa följande om
biståndet till tredje världen.
Nyligen kom en rymdvarelse till jorden för att studera
vad bistånd till tredje världen egentligen är för något. Det
blev uppenbarligen en mycket märklig upplevelse. I ett av
utomjordingen kvarglömt anteckningsblock kunde man bl a
läsa:
De som ger bistånd kallar sig själva för givare och de
fattiga länderna för mottagare. Men jag har nu lärt mig att
mottagarna betalar lika mycket som de får i bistånd i
avbetalningar på lån. Vanligtvis betalar de till och med mer
än de lånat eftersom räntorna ensidigt har höjts av dem som
kallar sig givare. Så egentligen verkar det som om de är de
egentliga nettomottagarna.
Apropå tredje världens ekonomiska misskötsel funderar
utomjordingen så här:
Jag försöker förstå vad det är som händer med hela
planetens finansstruktur, det är kaos på valutamarknaderna
som styrs från givarländerna. Och i landet som kallar sig
självt den enda supermakten har sparbankerna misskötts så
till den milda grad att de gått back med 750 miljarder dollar,
regeringen har skapat det största budgetunderskottet i
världen och var tionde medborgare lever på socialhjälp. Jag
har fått kännedom om ökande fattigdom och hemlöshet i
många av ''givarländerna''.
Vår utomjording såg också att givarna satte upp villkor
för att motverka korruption i u-länderna och funderar
vidare:
Vem är mest korrupt -- den rike som har råd att inte vara
det men ändå är det? Eller den fattige som får veta att han
inte får något av detta mystiska bistånd om han är korrupt?
Vår utomjording lärde sig också att parlamentarikerna i
givarländerna inte ville ge bistånd till diktatorer. Något
konfunderad skrev han:
Men jag har upptäckt att de flesta av dessa diktatorer
fick sina poster tack vare vissa givarländers
säkerhetstjänster, och de andra givarländernas regeringar
protesterade inte särskilt högljutt. Givarländerna har hållit
diktatorerna på plats genom att stödja dem ekonomiskt,
sedan har deras exportföretag kommit och mutat
diktatorerna och diktatorerna har satt in pengarna på
konton i givarländerna och givarna har i än högre grad blivit
mottagare. Det kommer att ta år för de fattiga länderna att
repa sig från denna behandling. Men nu kräver
givarländerna som en gång stödde dessa diktaturer i stället
omedelbar demokrati som villkor för bistånd.
Vår utomjording beklagar djupt att många fattiga länder
lägger ut så mycket pengar på vapen men konstaterar:
1990 stod de 80 % av jordens befolkning som lever i de
fattiga länderna för 14 %
av världens vapenutgifter medan de 20 %
som lever i de rika länderna stod för 86 %
av vapnen. Dessutom är det de rika länderna som
säljer de vapen som de menar att de fattiga länderna inte
bör köpa.
Givarländerna sätter upp alla dessa villkor för vad de
kallar bistånd. De kräver att de mottagande länderna skall
uppföra sig bättre än vad de själva gör. Och detta efter att i
århundraden ha hindrat de fattiga länderna från att lyckas.
Den sista anteckningen handlade om de rika ländernas
bekymmer för att tredje världens länder inte har så stor
ekonomisk tillväxt. Han hade studerat en FN-rapport som
uppgav att tredje världens länder varje år förlorar 500
miljarder dollar på grund av de rika ländernas
handelshinder. Detta, skrev han, är 10 gånger så mycket
som det obundna biståndet. De rika länderna säger att de
bryr sig om fattigdomen i tredje världen men ändå är det så
att av den planetens handel går bara 18 %
till de fattiga länderna där 80 %
av jordens befolkning bor. Detta är antingen blindhet
eller bluff.
Dessa ord om världens biståndshyckleri och om det
ekonomiska tillståndet i de ''rika'' länderna kan vara en
lämplig ingress när nivån och innehållet för det svenska
biståndet skall fastställas.
Militära utgifter
I vår motion till riksdagen med anledning av
biståndsbudgeten för budgetåret 1992/93 angav vi som ett
motiv till anslagsreduceringar bl a
att ''många mottagarländer lägger en orimligt stor
andel av sin budget på militära utgifter''. Det är därför med
tillfredsställelse vi i årets budgetförslag ser att regeringen
tagit fasta på mottagarländernas militära utgifter som ett av
kriterierna för bistånd. Vi förutsätter att ett lands höga
militära utgifter satt spår i budgeten i form av ett reducerat
bistånd för ifrågavarande land.
Budgetunderskottet -- biståndsmålet
Statsbudgeten för budgetåret 1993/94 visar på ett
beräknat underskott om 162 miljarder kr. Att i en budget
med ett så ofantligt underskott fortsätta att upprätthålla ett
bistånd på 0,93 %
av vår bruttonationalinkomst är orimligt. Vi anser att
Sverige bör ha det av FN fastställda målet 0,7 %
av BNI som långsiktigt riktmärke för biståndet men
med hänsyn till den bedrövliga svenska ekonomin kan vi
idag inte ens upprätthålla en sådan nivå. Vi föreslår att det
totala biståndet till utvecklingsländer och till våra grannar
på andra sidan Östersjön uppgår till drygt 7 miljarder kr, d v s
något mer än 0,5 %
av BNI.
Skuldavskrivningar -- frihandel
Sverige bör internationellt verka dels för att
givarländerna avskriver sina fordringar på de fattiga
mottagarländerna, dels för att rasera handelshindren
mellan rika och fattiga länder. Att som idag pytsa ut lite
bistånd över fattiga länder men sedan motverka
mottagarlandets ekonomiska utveckling genom att införa
handelshinder för utvecklingsländernas produkter eller
kräva tillbaka enorma lånefordringar är ett gigantiskt
hyckleri.
Under C-anslaget Internationellt utvecklingssamarbete
föreslår vi följande:
C 1.
Bidrag till internationella utvecklingsprogram (mkr)
-- 50
Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU)
18
+-- 0
Multilaterala bitr experter m.m.
5
-- 50
FNs aktioner för fred/återuppbyggnad
50
-- 100
Övriga insatser
26
-- 70
Summa C 1-anslag
1 783
-- 1 365
Kommentarer
FNs utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets
centrala organ för finansiering av tekniskt bistånd. Sverige
är största biståndsgivare och svarar för 11 %
av budgeten. Det finns ingen anledning för Sverige att
vara världsledande i bistånd till UNDP. Bördorna måste
fördelas på ett rimligare sätt.
FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt
och tekniskt bistånd till småskaliga investeringsprojekt.
Sverige är största biståndsgivare och svarar för 20 %
av budgeten. Vi föreslår en drastisk nedskärning av
anslaget.
För FNs befolkningsfond (UNFPA) föreslår vi en
höjning av anslaget med 10 mkr. Befolkningsfrågan är
förmodligen utvecklingsländernas allra största problem. FN
måste på allvar ta itu med denna fråga.
FNs barnfond -- UNICEF -- erhöll år 1991 17 %
av sina totala inkomster via anslag från Sverige. Flera
europeiska stormakter finns inte med bland de större
givarna. Sverige kan inte vara bäst i allt. Anslaget reduceras
kraftigt.
Världslivsmedelsprogrammet (WFP) har en
betydelsefull roll vid samordning av livsmedelsleveranser.
Vi föreslår dock att anslaget av budgetskäl reduceras med
70 mkr.
Anslaget till FNs flyktinghjälp för palestinaflyktingar
(UNRWA) reduceras till 10 mkr. Sverige var år 1991 den
tredje största givaren.
Vi föreslår en höjning av anslaget till FNs
flyktingkommissarie (UNHCR) med 65 mkr i förhållande
till regeringens förslag. UNHCR som försöker medverka
till långsiktiga lösningar på flyktingproblemen har genom
flyktingproblematiken på Balkan fått än större
finansieringsbekymmer.
Anslaget till UNCTAD/GATTs internationella
handelscentrum föreslås reducerat till 5 mkr. Sverige är den
största bilaterala givaren.
Narkotikabekämpning är en viktig angelägenhet som
bör prioriteras. Vi föreslår ingen anslagsändring.
Sverige har i december 1992 slutfört förhandlingarna
med Internationella utvecklingsfonden (IDA) om den 10:e
medelspåfyllnaden. Sverige synes ha ställt i utsikt att under
en treårsperiod bidra med drygt 2,8 miljarder kr. Med
utgångspunkt från de slutförda förhandlingarna om en
svensk andel om 2,62 %
av IDAs budget har regeringen föreslagit ett anslag
om 500 mkr. Den svenska kronans fall kan komma att
medföra krav på ytterligare anslag. Vi föreslår att riksdagen
inte godkänner överenskommelsen om den 10:e
påfyllnaden. Sveriges åtagande bör inte vara större än vår
röstandel i världsbanken (IBRD), d v s
1,17 %.
Vi föreslår en anslagsminskning till 225 mkr.
Anslaget till det Internationella finansieringsbolaget
(IFC) har fastställts med stöd av tidigare beslut om svenskt
åtagande. Den svenska kronans fall kan komma att medföra
större åtaganden än vad regeringen förutsett i
budgetpropositionen. Vi anser att avtalet bör omförhandlas
och våra åtaganden drastiskt minskas vid första möjliga
förhandlingstillfälle.
Med hänsyn till att Sverige åtagit sig att svara för 4,5 %
av resurspåfyllnaden till Afrikanska
utvecklingsfonden (AfDF) föreslår vi ingen
anslagsjustering. Vi anser dock att det svenska åtagandet är
alldeles för stort och att Sverige därför sänker sitt åtagande
drastiskt i samband med kommande förhandlingar inför
resurspåfyllnaden fr o m
budgetåret 94/95.
Mot bakgrund av den synnerligen svaga svenska
ekonomin och vårt enorma budgetunderskott bör vi vid
framtida förhandlingar med de regionala
utvecklingsbankerna drastiskt reducera våra åtaganden.
Vi föreslår av budgetskäl viss neddragning av anslagen
till Nordiska utvecklingsfonden (NDF) och till
miljöinsatser. Till Internationella sjöfartsuniversitetet i
Malmö (WMU) föreslås oförändrat anslag. Vi anser att
Internationella familjeplaneringsfondens (IPPF)
verksamhet är mycket angelägen men att verksamheten bör
samordnas med UNFPA. Vi föreslår en reducering av
anslaget med 50 mkr. Sverige svarar idag för 20 % av IPPFs
budget. Vi föreslår av budgetskäl en kraftig reducering av
anslaget för Multilaterala biträdande experter m m.
Anslagsposten nyttjas främst för rekrytering, utbildning och
finansiering av biträdande experter inom främst FN-
systemet.
Anslaget FNs aktioner för fred och återuppbyggnad
föreslås reducerat med 100 mkr varefter anslaget kommer
att uppgå till samma nivå som för 1992/93. Sverige har inte
råd med ett kraftigt ökat anslag till detta nyinrättade konto.
Vi föreslår också en reducering av anslaget Övriga
insatser med 70 mkr. Inom anslaget finansieras
internationella aktiviteter som främjar internationell
samverkan och utveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen inte godkänner de gjorda utfästelser som
regeringen redogjort för i anslutning till anslaget Bidrag till
internationella biståndsprogram (tredje huvudtiteln C
1),
2. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de
utfästelser, åtaganden och utbetalningar som regeringen
härutöver förordat (tredje huvudtiteln C
1),
3. att riksdagen till Bidrag till internationella
biståndsprogram för budgetåret 1993/94 anvisar 1
365
404
000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller 1
783
000
000 kr (tredje huvudtiteln C
1).
Stockholm den 20 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Lars Moquist (nyd)