''Bistånd under omprövning'' är det talande namnet på
en nyligen företagen översyn av det svenska
utvecklingssamarbetet med Moçambique (SOU
1992:124).
Svenskt bistånd måste omprövas. Inte bara i
Moçambique. Översynen av biståndet till Moçambique
ger en god inblick i svenskt utvecklingssamarbete. Några
lösryckta siffror ger en inblick i biståndsproblematiken.
Moçambiques biståndsberoende är enormt. Biståndet
uppgår till 77 %
av landets BNI eller 1,1 miljarder USD/år och är 8
gånger så stort som landets varuexport. Biståndet har
fyrfaldigats från 1982 till 1990. Beroendet av utländsk
personal är extremt. Man har begränsad
mottagningskapacitet. 40 %
av statens löpande utgifter är militärutgifter.
Korruptionen medför ett svinn bara i katastrofbiståndet på
30--40 %.
Sverige är största bilaterala biståndsgivare. Vi har
lämnat 6 250
miljoner kr i bistånd sedan 1975 -- föregående
budgetår 610 miljoner kr. 33 multilaterala och 44 bilaterala
givare samt 100 enskilda organisationer är verksamma i
landet. Samordningen mellan biståndsgivarna är dålig.
Av utredningen (SOU 1992:124) framgår:
Moçambiques biståndsberoende förstärks nu
ytterligare. I det demokratiska vakuum som uppstått mellan
den avskrivna planekonomiska modellen och den ännu inte
fungerande marknadsekonomin har biståndsgivarnas
inflytande över utvecklingen förstärkts. Behoven av bistånd
är samtidigt så stora att landet knappast kan tacka nej till
några erbjudanden. I detta vakuum växer också korruption
och kriminalitet.
Mönstret från Moçambique känns igen i många andra
utvecklingsländer. Överallt är det inte lika illa. Trenden att
många fattiga länder blir allt fattigare får inte medföra en
resignation att inget finns att göra. Självklart måste de
fattiga länderna få hjälp. Men vi måste låta länderna få
utvecklas i en takt som de själva klarar av. Vi har ofta för
stora ambitioner, vi är ofta för otåliga. Vi måste förändra
biståndet. Vi måste pröva nya vägar. Men vi måste också
inse att Sverige har begränsade resurser. Vi kan inte vara
världsledande i biståndsgivning när vi samtidigt måste ut på
lånemarknaden för att låna mångmiljardbelopp.
Svensk ekonomi
Trots vårt enorma budgetunderskott, trots vår
minskande bruttonationalinkomst, trots att det mesta går
på tok i vår ekonomi så fortsätter vi som om ingenting hänt.
Vi fortsätter att vara en av de tre största biståndsgivarna i
världen. Vi fortsätter att ha ett bistånd som ligger nära det
så kallade enprocentsmålet (0,93 %
för 93/94). Räknar vi in Öst- och
Centraleuropasamarbetet så överstiger det totala biståndet
det så kallade enprocentsmålet.
Handelshinder
Beredningen för Internationellt Tekniskt-ekonomiskt
Samarbete (BITS) beskriver översiktligt problemen i
omvärlden. Man konstaterar den skeva resursfördelningen
och fattigdomen i världen genom att ange att 25 %
av jordens befolkning idag lever på eller under
existensminimum. Klyftorna i världssamfundet växer. Man
fastslår att tillväxt, världshandel utan diskriminerande
hinder och ett värnande om miljön är nödvändiga om än
inte tillräckliga förutsättningar för världshandeln. Man
säger vidare att om existerande handelshinder inom EG,
USA och Japan reducerades med hälften skulle u-länderna
kunna öka sina exportinkomster med 50 miljarder USD.
Detta motsvarar i runda tal hela det internationella
biståndsflödet under år 1991.
Skuldlättnadsåtgärder
Inom området skuldlättnadsåtgärder borde världens rika
länder försöka få rätsida på de fattigaste ländernas
skuldbörda genom att avskriva sina fordringar. Sverige har
ofta föregått med gott exempel genom att efterge fordringar
men mer finns att göra. Enligt Exportkreditnämnden
(EKN) har Sverige fordringar på länder inom gruppen
''fattigaste och mest skuldtyngda länder'' på sammanlagt
740 miljoner kr.
Annan biståndsinriktning
Ändra den svenska biståndspolitiken. Områdena
kunskapsöverföring och kompetensutveckling är redan idag
viktiga i den svenska biståndspolitiken men vi vill prioritera
dessa båda områden än mer. Det är viktigt att
utvecklingsländerna får ta ett utökat ansvar för sin egen
utveckling. Kunskapsöverföring och kompetensutveckling
skapar förutsättningar för att utvecklingsländerna ska
utvecklas i den takt man klarar av.
Främja investeringsbehovet i ländernas infrastruktur
genom u-krediter. De nya internationella regler för u-
krediter som antogs under föregående budgetår innebär att
sådana krediter inte ska få lämnas till ekonomiskt
bärkraftiga industriinvesteringar utan i stället förstärka
inriktningen på infrastruktur och miljö. Sverige har mycket
goda förutsättningar att bistå fattiga länder på miljö- och
infrastrukturområdet. En sådan satsning kan också få
positiva effekter för svensk industri.
Vi föreslår att det landramsbaserade biståndet successivt
avvecklas. Koncentrera resurserna på samarbete med
Baltikum, Öst- och Centraleuropa. Bistå med ett
omfattande katastrof- och återuppbyggnadsbistånd.
Fortsätt att ge bistånd genom folkrörelser och andra
enskilda organisationer. Folkrörelsebiståndet kan bli än
bättre om folkrörelsernas ekonomiska engagemang
fördjupas. Vi föreslår därför att man inför principen 70--30
i stället för 80--20 i ekonomisk fördelning mellan staten och
organisationerna. Folkrörelsernas andel ökar -- statens
minskar.
Våra förslag innebär en nedskärning av det
landramsbaserade biståndet till Afrika med drygt 80 %
i förhållande till vad som anvisats för budgetåret
1992/93. Vi föreslår att det bilaterala biståndet helt slopas
för Asien, Latin- och Sydamerika. Inte minst
rationaliseringseffekter inom svensk administration --
hemma och utomlands -- gör att biståndet bör koncentreras
till ett färre antal länder. Vi föreslår också att biståndet till
Botswana, Lesotho och Kap Verde avvecklas. Botswana
har en relativt hög inkomstnivå per invånare (2 000
USD), en hög ekonomisk tillväxt (13 %)
och en skuldtjänstkvot på mindre än 10 %.
I Lesotho finns en sådan mängd givarorganisationer
inblandade att myndigheterna har svårt att administrera allt
bistånd. Kap Verde har begränsad mottagningskapacitet.
Dessutom finns stora outnyttjade reservationer.
Vi föreslår också en reducering av biståndet genom
folkrörelser med 130 miljoner av skäl som redovisats ovan.
Övriga förändringar av biståndsanslagen framgår av
kommentar inför varje särskilt anslag.
C 2.
Utvecklingssamarbete genom SIDA (mkr)
Budget-
förslag
Nyd-
förslag
Förändringar
A Landramar och regionala
insatser
AFRIKA
Angola
160
40
-- 120
Botswana
70
0
-- 70
C Övrigt
Särskilda program
305
35
-- 270
Rekrytering/utbildning fältpersonal
40
20
-- 20
Vissa landprogramkostnader
43
10
-- 33
Information genom SIDA
23
5
-- 18
Totalt B--C
3 342
2 146
-- 1 196
SUMMA TOTALT
6 702
2 546
-- 4 156
Inom anslaget ''Demokrati, mänskliga rättigheter och
humanitärt bistånd'' anser vi att inga medel bör avsättas till
organisationer inom Sydafrika (se särskild motion).
Regeringen föreslår 240 mkr varav drygt 100 mkr till ANC.
Vi föreslår en ökning av anslaget ''Katastrofer och
återuppbyggnad'' med 100 mkr. Anslagsökningen kan ge
svenskt jordbruk draghjälp om ett eventuellt svenskt
spannmålsöverskott nyttjas för livsmedelshjälp i
katastrofdrabbade områden.
Inom anslaget ''C. ÖVRIGT, Särskilda program'' vill vi
koncentrera insatserna till handikapp- och
befolkningsfrågor.
För att slutföra viktiga projekt i de länder där vi
föreslagit helt slopade anslag föreslår vi att omfördelningar
sker inom det bilaterala anslaget. Biståndet genom
folkrörelser kan också täcka viktiga behov när landramarna
reduceras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för
utvecklingssamarbete genom SIDA som regeringen
förordat utan i stället antar de riktlinjer för bilateralt
bistånd som förordas i motionen,
2. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de
utfästelser och åtaganden som regeringen förordat,
3. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA
för budgetåret 1993/94 anvisar 4
156
000
000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller 2
546
000
000 kr.
Stockholm den 20 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Lars Moquist (nyd)