Den bilaterala delen av biståndet har utsatts för mycken
kritik för ineffektivitet.
Ett problem är programlandssystemet, där fasta ramar
fastslås och justeringar upp eller ned betraktas som, och
används som, politiska markeringar. Det övergripande
målet för biståndspolitiken blir att fylla ramen -- d.v.s. göra
av med det angivna beloppet på projekt i landet. Misslyckas
man med detta uppstår reservationer som inte utan stora
problem kan användas till annat.
Men ett annat problem uppstår också. De projekt som
startas blir av mycket varierande slag. SIDA:s verksamhet
blir en diversehandel med de mest udda åtaganden än här
och än där.
Det är inte lätt att finna en optimal lösning på
biståndspolitikens inriktning. Att ha den övergripande
målsättningen att avsätta ett visst antal miljoner om året för
varje land och sedan justera litet upp eller ned för att
markera graden av sympati, ger viss politisk påtryckning,
men knappast särskilt effektivt bistånd.
Massor av olika typer av projekt, på de mest skilda
områden, är knappast heller optimalt. Det är långt ifrån
säkert att vårt land har vare sig kompetens eller erfarenhet
nog att vara det land som ger just den aktuella hjälpen.
Det är angeläget att utreda om inte det svenska biståndet
bättre kanaliserades till områden, där vi har erkänt
framstående kompetens -- t.ex. vattenrening,
brunnsborrning etc. (utredningen får fastlägga vilka) -- och
fördelades som projektbidrag till de länder där sådana
insatser gör störst nytta. I samverkan med våra nordiska
grannländer skulle man gemensamt kunna bygga upp en
kompetensbank för u-landsbistånd från vilka de länder som
man gemensamt bedömer bör komma i fråga för stöd
(respekt för de mänskliga rättigheterna,
demokratiutveckling, marknadsekonomiutveckling krävs
självfallet) kan begära insatser från det givarland som
förfogade över bäst kompetens och erfarenhet för det
aktuella projektet.
Biståndet blir säkerligen effektivare om vi ger just den
hjälp vi är skickliga på till just de mottagare som behöver
just den hjälpen. I samverkan med övriga Norden kan
utbudet ändå hållas brett.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om u-landsbiståndet.