Insatser för grundforskningen i forna Sovjetunionen
Bakgrund
Trots det tidigare rådande samhällssystemet i det forna
Sovjet lyckades man inom många discipliner bygga upp en
egen vetenskaplig tradition som resulterat i nobelpris och i
stora framsteg t.ex. inom rymdteknologin. Den nuvarande
turbulensen och den närmast permanenta ekonomiska
krisen har dock slagit hårt mot vetenskapssamhället.
Anslagen har minskats och urholkas ytterligare av
inflationen.
Villkoren för vetenskapsmännen är mycket svåra. En
professorslön utgör hälften av en bussförarlön. Yngre
forskarstuderande behöver extrainkomster för att över
huvud taget kunna överleva. En liten minoritet får
understöd från utlandet och en typisk summa är 20 dollar
per månad. Kommunikationsmöjligheterna är starkt
begränsade. Fax, telekommunikationer m.m. saknas och
möjligheter till utlandsresor förekommer bara i
undantagsfall.
På initiativ av bl.a. nobelpristagaren Carlo Rubbia och
president Mitterrand har EG och G7-gruppen bildat en
''räddningsfond'' för att rädda den ryska grundforskningen
inom matematik, fysik, kemi och biologi. Ändå har en
betydande ''brain drain'' tagit sin början. Andra nationella
initiativ till stöd tas givetvis också runt om i västvärlden.
Hur bidrar Sverige idag?
Olika privata forskningsstiftelser liksom
forskningsråden ger vissa smärre bidrag till forskarutbyte
med det forna östblocket. Medlen är dock ytterst marginella
ställt i relation till behoven. Vissa andra medel har också
ställts till förfogande. Vetenskapsakademin har projekt för
att stödja utbyte och vidare har en del universitetsfakulteter
i vissa fall specialdestinerat medel för ändamålet. Svenska
Institutet fördelar ett antal stipendier för kortare och längre
utbyten. Sammantaget är det ändå frågan om mycket
begränsade insatser från svensk sida.
Varför svenska insatser?
Det ryska vetenskapssamhället har en viktig roll att föra
in Ryssland i den västliga gemenskapen. Den gemenskap
som vetenskapsmän i alla delar av forna Sovjet haft och
delvis fortfarande har kan i framtiden utgöra en motkraft
till destruktiv missriktad nationalism. Ett näraliggande land
som Sverige bör därför ha ett betydande intresse av en
västligt orienterad vetenskapsvärld som kan ha en
modererande inverkan på utvecklingen.
Ett ökat utbyte med forskare från öst kan också befrukta
svensk forskning och leda till framgång och vara lönsam för
oss.
Sveriges geografiska läge gör det naturligt att tänka sig
en viss ledarroll när det gäller att skapa intressanta
forskarmiljöer i Östersjöområdet som kan gagna både
Sverige och andra östländer runt Östersjön. Intressanta
synergieffekter skulle kunna uppstå. I sammanhanget kan
nämnas att ett internationellt center för matematik och fysik
planeras i Uppsala, vilket skulle kunna möjliggöra för 15--
20 forskarstuderanden från öst, (Ryssland och de baltiska
staterna) att under kortare eller något längre perioder
bedriva forskning.
Insatser på några tiotal miljoner borde egentligen kunna
satsas utöver nuvarande insatser. Det svenska bidraget till
u-landsforskning och forskning i u-länder via SAREC
uppgår årligen till 425 milj. Betydande insatser riktade mot
de baltiska staterna och andra östländer måste komma att
ske de närmaste åren på en rad olika områden. Svåra
prioriteringar måste göras och medlen är knappa. Det är
därför viktigt att frågor rörande grundforskning m.m. kan
bedömas i detta sammanhang. Grundforskningen inom
matematik, fysik, kemi och biologi bör prioriteras.
Det är i hög grad både viktigt och önskvärt att
regeringen ger sin syn och för riksdagen redovisar ett
handlingsprogram rörande detta område.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handlingsprogram rörande
svenska insatser för grundforskningen i det forna
Sovjetunionen.
Stockholm den 25 januari 1993
Gustaf von Essen (m)