De politiska och ekonomiska förändringarna i Central-
och Östeuropa från ett auktoritärt politiskt samhällssystem
med kommandoekonomi till demokrati och
marknadsekonomi kräver mycket stora ansträngningar och
är en tidskrävande och komplicerad process. Dessvärre
visar det sig att okunnigheten om marknadsekonomins
spelregler och begränsningar samt om demokratins villkor
och arbetssätt kräver betydande internationellt stöd för att
kunna avhjälpas.
Näringslivets utveckling i de forna socialistländerna
kommer att bli avgörande för framgång eller misslyckande
i det pågående reformarbetet. Stöd och samverkan i olika
former för att bygga upp företagskontakter med de forna
socialistländerna är därför mycket betydelsefullt.
Kooperationen kan bli ett viktigt alternativ i den
privatiseringsprocess och övergång till marknadsekonomi
som nu sker i Östeuropa.
De kooperativa företagen konkurrerar med andra
företagsformer inom ramen för marknadsekonomin, men
har som mål att i första hand tillgodose medlemmarnas
intressen och inte största möjliga vinst. Kooperationens
särart består också i att den är en demokratisk och därmed
medlemsstyrd ägandeform.
Konsumentkooperationen skall försörja sina
medlemmar med bra och billiga varor och tjänster,
producent- och arbetskooperationen har som mål att skapa
sysselsättning och inkomster åt sina medlemmar.
Kooperationen är en företagsform som traditionellt haft
som uppgift att mildra de negativa konsekvenserna av
marknaden. Detta understryker ytterligare nödvändigheten
av att kooperationen kan utvecklas i Östeuropa med tanke
på de ekonomiska coh sociala problem som konsumenter
och medborgare står inför efter det att marknadskrafterna
släppts fria i dessa länder.
Sveriges speciella kompetens när det gäller
kooperationens roll inom näringslivet och bidrag till en
demokratisk ekonomi gör det angeläget att stödja
samverkan mellan kooperativa företag och organisationer.
Kunskapsöverföring i form av rådgivning och utbildning på
det kooperativa området har visat sig vara effektivt och
efterfrågat. Allt fler kontakter knyts mellan den svenska
kooperationen och övriga svenska folkrörelser, och
Central- och Östeuropa i avsikt att främja utvecklingen av
folkligt orienterade ekonomiska företag och organisationer.
De svenska organisationernas begränsade resurser är dock
ett problem för ett utvidgat stöd och samarbete över
gränserna. Genom stöd främst från BITS och SIDA har de
ekonomiska problemen delvis avhjälpts och svenska
folkrörelseföretag (främst kooperativa företag) har kunnat
medverka i uppbyggnaden av demokratiskt styrda företag,
som förenar affärsmässig effektivitet med ett socialt ansvar.
Det kooperativa företagets särart är att vara en
demokratisk företagsform som verkar på
marknadsekonomins villkor. Det innebär att en utveckling
av kooperationen både är en del av
demokratiseringsprocessen och en del av
privatiseringsprocessen.
Kooperationen kan därför teoretiskt erhålla stöd från
såväl SIDA som BITS och Swedecorp.
I flera av kooperationens projekt ingår en komponent
som handlar om den demokratiska
medlemsorganisationens uppbyggnad. Men kooperationen
behöver för sin överlevnad också tekniskt och kommersiellt
stöd för att bedriva lönsam ekonomisk verksamhet.
I det uppbyggnadsskede som den östeuropeiska
kooperationen nu genomgår måste insatserna på dessa två
områden ske parallellt. Verksamheten riskerar i annat fall
att antingen förlora sin kooperativa särart eller att helt
försvinna.
För att stödja projekt som integrerar demokrati och
affärsverksamhet borde det finnas särskilda medel
tillgängliga så att inte projekten stupar på att SIDA och
BITS svarar för var sin del i Östeuropabiståndet och inte
förmår att samfinansiera projekt som kräver detta.
Den kooperation som existerade i det gamla
samhällssystemet hade inte mycket gemensamt med den
kooperation som finns i Norden och det övriga Västeuorpa,
utan var en del av maktapparaten och det ekonomiska-
politiska systemet. Det innebär att kooperativa och
kooperationsliknande organisationer inom näringslivet,
och företag med folklig förankring och inriktade på att
tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen och nytta,
nu lätt kan hindras i sin utveckling av misstro och
okunnighet om kooperationens natur och uppgift.
Den ''sociala ekonomin'' har ett starkt stöd i Västeuropa
och anses spela en positiv roll i samhällsutvecklingen. Den
''sociala ekonomin'' omfattar inte enbart kooperationen
utan alla de demokratiska organisationer och folkrörelser
som bedriver ekonomisk verksamhet inom ramen för
marknadsekonomin och som i första hand har
medlemsintresset eller samhällsnyttan som mål.
Både EG och västeuropeiska länder stöder därför
projekt för att stärka den sociala ekonomin i Östeuropa.
Utan detta stöd från Sverige och från andra länder i
Västeuropa kan kooperativa företag i Central- och
Östeuropa, troligtvis inte på ett effektivt sätt, i ett inledande
skede av utvecklingen, hävda sin legitimitet och roll i
reformarbetet.
De svenska konsumentkooperativa företagen, KF,
Folksam och HSB har gått i spetsen för att etablera ett
europeiskt nätverk av kooperativa företag som har till syfte
att genom kunskapsöverföring från väst bidra till
kooperativ utveckling i Östeuropa. Inom East- and Central
Europe (ECE) Co-operative Development Network,
medverkar organisationer och företag både på ''givarsidan''
och på ''mottagarsidan''.
Uppbyggnaden av de europeiska nätverken för stöd till
Östeuropa visar den betydelse som kooperationen fäster vid
den kooperativa utvecklingen i Östeuropa. Det visar också
de begränsade möjligheter som kooperationen i ett
västeuropeiskt land har att på egen hand göra större
insatser. Genom nätverken kan stödet samordnas på ett
effektivt sätt och projekten göras större och mer
långsiktiga.
Statsmakterna bör ställa sig positiva till att stödja
projekt som företag eller organisationer inom de
europeiska kooperativa nätverken vill genomföra i ett
multilateralt samarbete mellan olika givarinstitutioner som
är samfinansiärer mellan europeiska och internationella
institutioner (inkl. EG:s Phareprogram) samt svenska
biståndsfinansiärer. Detta skulle även kunna bidra till ett
effektivare utnyttjande av det svenska Östeuropabiståndet.
Ett effektivt utnyttjande av det svenska biståndet kräver
också långsiktighet i insatserna. Därför kan man inte nu
avbryta pågående projekt i länder som faller utanför det
prioriterade geografiska området.
Det förutsätter i praktiken att bilaterala
samarbetsprojekt och det bilaterala stödet inte begränsas
enbart till att omfatta Sveriges närområde, utan omfatta
även länder med vilka Sverige traditionellt haft nära
kontakter, såsom det nuvarande Tjeckien och Slovakien.
Med avgränsningen för bilaterala samarbetsprojekt till
Sveriges geografiska närområden ökar behovet och
betydelsen av statlig medverkan, och stöd till samordnade
multilaterala insatser för att främja utvecklingen av
kooperativa och folkrörelsebaserade företag framstår som
allt viktigare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens medverkan i stödet till
kooperativa och andra folkrörelseföretag i de forna
socialistländerna inom ramen för Sveriges bilaterala
biståndssamarbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behoven av en samfinansiering
med EG:s Phareprogram,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att tillförsäkra
kooperativa företag och organisationer del av det
multilaterala bistånd som Sverige ger för att stödja en
ekonomisk och demokratisk utveckling i dessa länder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kunskapsöverföring i form av
utbildning och rådgivning på kooperationens område till
länder också utanför Sveriges närområde, såsom Tjeckien
och Slovakien.
Stockholm den 22 januari 1993
Nils T Svensson (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Berit Löfstedt (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Roland Sundgren (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)