Sverige är en stor biståndsgivare. Vårt land har i mer än hundra år gjort stora insatser för att hjälpa människor i tredje världen. Olika svenska missionsorganisationer har här utfört ett imponerande pionjärarbete. Stödet till internationella organisationers arbete och direkt statligt samarbete med enskilda utvecklingsländer sträcker sig bakåt till 1950-talet. Målen för det statliga utvecklingsbiståndet lades fast av Sveriges riksdag för snart trettio år sedan. I förhållande till storleken på ekonomin är Sverige en av världens största biståndsgivare.
I de förhandlingar som fördes mellan regeringen och socialdemokratiska partiet i september 1992, med anledning av den ekonomiska krissituationen, beslöts att biståndsanslaget skulle sänkas med 1,5 miljarder kronor till närmare 13 miljarder, motsvarande cirka 0,93 % av bruttonationalinkomsten, BNI. Så snart de ekonomiska förutsättningarna medger skall 1%-målet åter uppfyllas. Trots att biståndet har minskat, har katastrofbiståndet och biståndet via enskilda organisationer inte påverkats av den ändrade biståndsnivån.
Samarbetet med kyrkor, folkrörelser och andra enskilda organisationer intar en allt viktigare roll inom biståndet. Dess kontaktytor och metoder utgör en oundgänglig resurs vid såväl katastrofer som i mer långsiktigt utvecklingsarbete.
I tider av ett kärvare ekonomiskt klimat är det än viktigare att effektiviteten i biståndets användande ytterligare fördjupas och förstärks. Ett led i detta skulle kunna vara att svenskt bistånd till fattiga länder mer än vad som nu sker binds till upphandling i Sverige. Bundet bistånd innebär att givaren bestämmer bland vilka varor och tjänster mottagarlandet får välja. I vissa fall skulle detta vara en viktig hjälp i kampen mot korruption.
Svensk industri har ett antal produkter som skulle kunna komma i fråga, t.ex. Volvos eller Saab Scanias lastbilar. Ökat inslag av bundet bistånd skulle ge arbetslösa i Sverige sysselsättning.
Det skulle också kunna vara ett sätt att få biståndet bättre föränkrat hos en bredare allmänhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat inslag av bundet bistånd.
Stockholm den 21 januari 1993 Jan Erik Ågren (kds)