av Margareta Viklund m.fl. (kds, s, m, fp, c, nyd, v)
Könsstympning
Kvinnlig könsstympning (female genital mutilation,
FGM) är en fråga som rör mänskliga och framförallt barnets
rättigheter. 80--90 miljoner av världens kvinnor är stympade
som barn med oerhörda hälsoproblem som följd.
Kvinnlig könsstympning är inte bara ett afrikanskt
fenomen utan förekommer även på spridda håll i
Sydamerika och i Asien. Men det är i länderna kring
Afrikas horn, Somalia, Sudan, Djibouti, Etiopien och
Eritrea som omskärelse är vanligast förekommande. I dessa
länder beräknas 90--100 procent av kvinnorna vara
könsstympade. Man räknar med att över 80 miljoner
afrikanska kvinnor har utsatts för olika former av
könsstympning.
Flickornas ålder när akten utförs kan variera från en
månad upp till tolv år beroende på vilken typ av
könsstympning det handlar om.
Trots smärtan, chocken och risken för ett livslångt
lidande accepterar många kvinnor könsstympningen, vars
enda syfte är att ge mannen full kontroll över kvinnan.
Könsstympningen är ett trauma som påverkar flickan och
senare kvinnan både psykiskt och fysiskt under hela livet.
Många kvinnoorganisationer, som finns i de länder där
könsstympning förekommer talar idag dock öppet om
könsstympningen som ett allvarligt problem, särskilt den
faraoniska varianten (infibutationen). Det är den
brutalaste, mest riskfyllda och den vanligaste. Kvinnans
hela könsorgan skärs bort och sys ihop så att endast en liten
öppning återstår.
En undersökning som gjordes av tre manliga
medicinstuderande i Mogadishu, Somalia, år 1976 visade att
90% av alla somaliska kvinnor hade omskurits faraoniskt.
Över hälften av operationerna utfördes av ''kloka'' gummor
utan någon medicinsk utbildning, resten av barnmorskor
eller sjukvårdare. De flesta ingreppen utfördes när
flickorna var 5--8 år. Många av dem drabbades av svåra
blödningar, skador på intilliggande organ eller infektioner
på grund av osterila instrument och smutsiga förband.
Senare i livet har de kvinnor som utsatts för
könsstympning många andra problem att vänta. Som
exempel kan nämnas kroniska infektioner, cystor, frigiditet,
sterilitet och smärtor vid samlag. Problemen blir ännu mer
påtagliga när det är dags att föda barn. Kvinnorna riskerar
då att dö i barnsäng och barnen att dö av syrebrist.
Det är svårt att ändra en djupt rotad tradition. Det
sociala trycket är stort. En flicka som inte är omskuren
riskerar att inte bli gift. Den risken tar inte en fattig mor
som har många barn att försörja.
Motiven till könsstympning är inte religiösa, fastän
många tror det. Som namnet antyder så praktiserades
faraonisk könsstympning redan i gammalegyptisk tid. Man
har funnit mumier som är könsstympade.
Det är viktig att på alla sätt och med alla medel stödja
de människor som kämpar mot dessa gamla, skadliga och
barbariska traditioner. De traditionella ''barnmorskorna'',
kvinnor utan utbildning, som hjälper till vid förlossningar
och som utför könsstympningar med glasskärvor eller
rakblad som redskap måste också påverkas att inse
skadligheten av sin hantering så att de slutar med den
verksamheten. Eftersom det finns många invandrarkvinnor
i vårt land, som är könsstympade, bör kunskapen om
könsstympning också spridas till dem.
Även sjukvårdspersonal i vårt land möter problemet, då
många invandrarkvinnor, som genomgått könsstympning,
kommer i kontakt med sjukvården. Etiska problem kan
uppstå vid exempelvis barnafödande. I Sverige är
könsstympning förbjuden. Frågor som sjukvårdspersonalen
kan ställas inför är om könsstympade kvinnor som
genomgått en förlossning skall rekonstrueras i enlighet med
vad deras tradition kräver. Hälso- och sjukvårdspersonalen
behöver få stöd och kunskap i denna svåra fråga.
Vi noterar med tillfredsställelse consensus-beslutet vid
den internationella konferensen för stöd till Afrikas barn i
Dakar i slutet av november 1992. I artikel 28 förbinder sig
deltagande nationer att skydda flickebarnet mot traditionell
omskärelse. Vi förutsätter att detta kommer att finnas med
i biståndsdialogen med berörda länder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information till och utbildning av
invandrarkvinnor i vårt land,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning av hälso- och
sjukvårdspersonal, 1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att stödja
organisationer, som i olika u-länder upplyser om farorna
med kvinnlig könsstympning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i u-länderna utbilda de
inhemska ''barnmorskorna'' så att de inser skadligheten
med könsstympning, och upphör med den verksamheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om artikel 28 antagen vid den
internationella konferensen i Dakar 1992 för stöd till
Afrikas barn.
Stockholm den 21 januari 1993
Margareta Viklund (kds)
Marianne Jönsson (c)
Margareta Israelsson (s)
Birgit Henriksson (m)
Karin Pilsäter (fp)
Eva Zetterberg (v)
Laila Strid-Jansson (nyd)