FN har utropat 1993 som det internationella året för
världens ursprungsbefolkningar. Syftet är att
uppmärksamma dessa människors livsvillkor och
levnadsförhållanden runt om i världen.
I alla världsdelar finns ursprungsbefolkningar som på
olika sätt farit illa. Särskilt gäller detta Latinamerikas
ursprungsbefolkningar, som under de 500 år som gått sedan
kolonialiseringen av Amerika inleddes, utsatts för oerhört
förtryck. De olika indianfolkens situation är än idag
beklämmande.
I Nya Kaledonien och Västpapua kämpar de
ursprungliga befolkningarna för självbestämmade liksom
kurderna i Mellersta Östern. Exemplen är många. Sverige
bör ge ökat stöd till organisationer för
ursprungsbefolkningar.
I Norden utgör samerna den ursprungliga befolkningen.
Förra året beslöt riksdagen att inrätta ett sameting i syfte att
ge samerna störra möjligheter att bestämma över sin kultur
och levnadssituation. I det sammanhanget ställdes krav på
att Sverige ska undanröja hindren för att ratificera ILOs
konvention om ursprungsbefolkningar och stamfolk i
självstyrande länder.
Konventionen, som syftar till att förstärka
ursprungsbefolkningars rättigheter, har endast ratificerats
av fyra stater. Sverige uppfyller visserligen flera av de krav
som konventionen innehåller, men beträffande rätten till
land har bedömningen gjorts att det inte är förenligt med
svenska rättsförhållanden.
Det är mycket olyckligt att konventionen inte ratificerats
av fler länder och däribland Sverige. Det är olyckligt därför
att konventionen handlar om mycket mer än rätten till land.
Därför bör Sverige aktivt verka för att konventionen kan få
större uppslutning.
Norge har ratificerat konventionen och i det
sammanhanget gjort en tolkningsförklaring som i princip
innebär att man sätter likhetstecken mellan brukningsrätt
och ägarrätt. Norge ska i år rapportera till ILO, som sedan
bedömer huruvida Norge uppfyller kraven eller om man
gjort sig skyldig till traktatsbrott.
Det är angeläget att Sverige noga följer denna
utvärdering. Om Norges sätt att tolka konventionen är
acceptabel, så bör även Sverige kunna ratificera den.
Sverige har däremot undertecknat dokumenten från FNs
konferens om miljö och utveckling, den s.k.
Riokonferensen, som särskilt betonar skyldigheten att
respektera ursprungsbefolkningarnas kulturer, livsmönster,
miljö etc. Det är därför viktigt att regeringen noga följer det
nyinrättade sametingets möjligheter att verka i denna
riktning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomiskt bistånd till
organisationer för ursprungsbefolkningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ILO:s konvention 169 om
ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att följa sametingets möjlighet
att verka för den samiska kulturen.1
Stockholm den 21 januari 1993
Ingela Mårtensson (fp)
Barbro Westerholm (fp)
1 Yrkande 3 hänvisat till KU.