Snart fyra år efter massakern på Himmelska fridens torg
i Peking är situationen för de mänskliga rättigheterna minst
lika alarmerande som då. Vissa steg har vidtagits för att
införa marknadsekonomi, men dessa steg har inte följts upp
med motsvarande åtgärder för att demokratisera det
kommunistiska Kina. Den senaste folkkongressen fattade
t.o.m. beslut om att Kina även fortsättningsvis ska styras av
kommunistpartiet och att inga demokratireformer ska
genomföras. Inga partipolitiska förändringar av vikt har
heller ägt rum sedan massakern i juni 1989. De ansvariga
har kvar sina politiska positioner och inga tecken tyder på
att de ansvariga för massakern kommer att bestraffas.
Situationen för de mänskliga rättigheterna är
alarmerande. Den dramatiska ökningen av antalet
dödsstraff som påbörjades 1990 fortsatte under 1991 och
1992. Under dessa år har flera tusen människor, enligt
officiell statistik, avrättats. De verkliga siffrorna är
förmodligen betydligt högre; mörkertalet befaras vara högt.
I sin rapport ''Torture in China'' beskriver Amnesty
International hur tortyr blivit allt vanligare de senaste åren.
Elchocker och hårda slag är mycket vanligt. Många fångar
hindras från att sova, de får ingen mat och de utsätts för svår
kyla. Det finns alltså ingen som helst anledning att tro att
situationen har förbättrats sedan 1989. Tvärtom tyder det
mesta på att regimens förakt mot de mänskliga
rättigheterna ökat i takt med att protesterna mot regimen
ökat.
Hundratusentals människor har utsatts för
''adminstrativa frihetsberövanden''. Det innebär att
människor kan hållas fängslade i månader och år utan att
det blir prövat av domstol. De rättsliga processer som äger
rum i Kina är dessutom ofta rena komedier där utgången är
beslutad i förväg och där den åtalade inte ges några reella
möjligheter att försvara sig.
De religiösa och etniska minoriteterna råkar, vid sidan
av de politiska aktivisterna, mycket illa ut. Kristna förföljs
och skickas till omskolningsläger.
Situationen i Tibet är också svår. Misshandel, sexuella
övergrepp och tortyr förekommer i de tibetanska
fängelserna. De tibetaner som förespråkar nationell
frigörelse för Tibet riskerar att råka mycket illa ut.
I detta mycket allvarliga läge har regeringen beslutat att
ge u-krediter till Kina. Dessa är visserligen inte särskilt
omfattande, men de innebär ett stort avsteg från de
principer som den borgerliga regeringen deklarerat för vårt
bistånd. Bistånd bör inte ges till länder där de mänskliga
rättigheterna systematiskt kränks och där det inte finns
någon ljusning i sikte. U-krediterna uppfattas som ett direkt
stöd till den sittande regimen.
Att isolera förhatliga regimer gagnar inte de mänskliga
rättigheterna i det isolerade landet. Därför bör u-krediterna
till Kina avbrytas omedelbart.
Bistånd kan göra nytta i Kina om det riktas till de
frivilligorganisationer som idag gör en stor insats. Stödet
kommer då Kinas befolkning till hjälp, men kan inte
uppfattas som ett stöd till regimen. Självklart kan också
katastrofmedel användas för insatser i Kina.
Regeringen har vid flera tillfällen, genom bl.a.
biståndsminister Alf Svensson, gett uttryck för
uppfattningen att situationen i Kina förbättrats. Detta är en
grov missuppfattning. Situationen har inte förbättrats sedan
massakern på Himmelska fridens torg i juni 1989. Tusentals
människor avrättas varje år, hundratusentals människor
sitter i fångläger och tortyr förekommer regelmässigt. Att i
detta läge avskaffa u-krediterna vore ett naturligt steg i den
borgerliga regeringens biståndspolitik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det angelägna i att upphöra med
utbetalningar av u-krediter till Kina.