Den globala livsmedelsproduktionen har fortfarande ett
visst överskott, och potentialen i framför allt den
industrialiserade världen är relativt stor. Trots detta
överskott och trots möjligheterna, sett i ett globalt
perspektiv, lever mer än 400 miljoner människor i ren
undernäring. En växande andel av befolkningen riskerar
skador i olika former.
Det överskott på livsmedel som finns är koncentrerat till
västvärlden, och med ett fåtal undantag har Tredje världens
länder en vikande produktionsförmåga per capita. Mer än
40 %
av Afrikas invånare lever i länder där skörden per
hektar är mindre än för 30 år sedan. Befolkningsökningen
medför att allt sämre jordar måste tas i anspråk för
livsmedelsproduktion.
Oförmågan att lösa problem med ökenspridning,
erosion och överbetning medför att den svältsituation som
för närvarande drabbar flera av Afrikas länder kommer att
bli vanligare. Tyvärr stagnerar insatserna som kan motverka
utvecklingen, exempelvis konstbevattningen och en ökad
gödsling. De länder som är mest utsatta på
livsmedelsområdet kännetecknas också av en ekonomisk
kris med en omfattande skuldbörda. Det innebär att
kortsiktiga lösningar sätts framför långsiktiga och att
flykten från landsbygden i ett senare skede skapar svåra
problem i Tredje världens städer, där invånarantalet ökar
med mer än 3 % per år, i Afrika med 5 % per år. De
miljöproblem som kännetecknar landsbygden ersätts då av
typiska storstadsproblem som ständigt accentueras.
En av förklaringarna till att livmedelsproduktionen har
stagnerat i Tredje världen är det subventionerade överskott
som västvärldens energiintensiva jordbruk skapat. De
konstlat låga världsmarknadspriserna har inte uppmuntrat
flertalet utvecklingsländer till satsningar på egen
jordbruksutveckling. När en avreglering kommer till stånd
innebär det att det totala överskottet minskar och att
exempelvis spannmålspriserna på världsmarknaden ökar.
För många av Tredje världens länder kommer detta att
medföra utomordentliga påfrestningar. Om dessutom
oljenotan stiger kraftigt försämras
investeringsmöjligheterna i jordbrukets utveckling. Det
finns därför anledning att se över inom vilka områden
insatserna från västvärlden skall genomföras. Den snabba
befolkningsökningen måste hejdas och skuldkrisen för de
mest utsatta länderna lösas. Miljövänliga energislag måste
väljas och miljövänliga energisystem måste byggas upp,
framför allt i storstäderna. Detta tillsammans med
uppbyggnad av en uthållig infrastruktur på landsbygden,
baserad på en hög självförsörjningsgrad av livsmedel och
energi, kan hejda den negativa utvecklingen.
Till den komplicerade bilden av den globala
livsmedelssituationen hör de motsägande uppgifter som
lämnas av myndigheter, utredningsinstitut och
organisationer om den nuvarande situationen och om hur
framtiden kommer att te sig. En internationell konferens
skulle kunna bidra till att klargöra situationen och lägga fast
en strategi för framtiden. Sverige bör ta initiativ till en sådan
konferens. Det är dock ställt utom allt tvivel att en
huvuduppgift måste bli att stödja utvecklingen av Tredje
världens jordbruk, särskilt i de länder som är mest utsatta.
Detta kräver en viss omprioritering av det svenska
biståndet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en internationell konferens om
den globala livsmedelssituationen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omprioritering av det svenska
biståndet i syfte att stärka jordbruksutvecklingen i Tredje
världen.