De nu fria staterna i det forna Sovjetunionen brottas
med stora problem, inte minst på det ekonomiska området.
För Estlands, Lettlands och Litauens del är svårigheterna
att få ekonomin på fötter och att åter få hela
samhällsmaskineriet igång mycket stora.
I årets budgetproposition föreslår regeringen att 641
miljoner kronor anslås i direkt bistånd till Central- och
Östeuropa. Större delen av detta stöd kommer de Baltiska
staterna till del.
Vidare föreslås att staten ikläder sig ett betalningsansvar
i form av statsgarantier för exportkreditgivning till ett
belopp av högst en miljard kronor.
Dessutom avsätts 230 miljoner kronor för förlustrisker
vad avser garantier för finansiellt stöd och exportgarantier.
Sammantaget är dessa stöd betydande och kommer på
ett avgörande sätt att bidra till att hjälpa dessa länder i
återuppbyggnadsarbetet.
Åtagandena innebär också att Sverige tar på sig en stor
kostnad, vilket i det rådande ekonomiska läget inte är
oväsentligt. Det är därför angeläget att hjälpen är effektiv,
och så utformad att givarlandet inte i onödan belastas.
Sverige måste låna mycket stora belopp för att täcka det
stora budgetunderskottet. Arbetslösheten slår nu dystra
rekord. Många företag slås ut och tusentals yrkeskunniga
människor tvingas till sysslolöshet.
Mot denna bakgrund måste varje utgift noga prövas och
de insatser som görs i biståndsarbetet måste utformas så
effektivt som möjligt. Kan insatser göras i de länder som
behöver hjälp samtidigt som svenska företag kan få ökad
sysselsättning bör detta tas till vara.
Genom en ökad inriktning mot bundet bistånd skulle
inte bara mottagarlandet få behövlig hjälp. Företag i
Sverige skulle få ökad sysselsättning och därmed medverka
till att hålla antalet arbetslösa nere. Härigenom skulle -- om
än i begränsad omfattning -- påfrestningarna på
statsbudgeten minska.
Det finns ett flertal områden inom vilka bundet bistånd
kan tillämpas. Särskilt kan nämnas sådana där avancerad
teknik måste användas och där bristen på fungerande
system och resurser i mottagarlandet allvarligt försvårar ett
effektivt utnyttjande av biståndsmedlen.
När det exempelvis gäller miljö- och reningsteknik intar
Sverige en framskjuten ställning internationellt. Detta
kunnande bör tas till vara vid utformningen av Sveriges
hjälpinsatser på berörda områden.
Inom byggsektorn har Sverige en hög kompetens, vilken
till viss del hotar att försvinna genom nedgången av
byggverksamheten. Samtidigt är behovet av goda bostäder
i de Baltiska staterna mycket stort. Genom att exempelvis
producera och leverera enkla småhuslägenheter i
byggsatser i Sverige för leverans till mottagarländerna
uppnås både uppsatta hjälpmål och åstadkommes en icke
obetydlig sysselsättning i vårt land.
Komponenter, vilka ingår som delar i byggnader eller
andra anläggningar, kan med fördel produceras i Sverige.
Här kan nämnas fönster, dörrar, köksutrustningar o.s.v.
Ett självklart mål är givetvis att hjälpinsatsernas
omfattning och nivå inte får bli lägre genom att de i större
utsträckning ges i form av bundet bistånd. Vi anser att det
troligen blir tvärtom och ger mer bistånd för pengarna.
Vi anser mot denna bakgrund att det är angeläget att det
kunnande som finns i många förtag -- inte minst i Kalmar
län -- tas till vara vid utformningen av hjälpen till främst de
Baltiska staterna genom ökat inslag av bundet bistånd.
Svenska företag bör, genom berörda organ, och i samarbete
med mottagarlandet, få disponera delar av biståndsanslaget
i enlighet med vad som ovan föreslagits.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av biståndet till de
baltiska staterna.
Stockholm den 15 januari 1992
Bertil Danielsson (m)
Leif Carlson (m)