med anledning av prop. 1992/93:244 Styrnings- och samarbetsformer i biståndet
Sammanfattning
Ny demokrati har lagt fram sin syn på biståndets
inriktning och omfattning i en rad motioner -- bl.a.
1992/93:U234, U235 och i U255 -- vilket visar att vi ej delar
regeringens uppfattning. Ny demokrati har dessutom i
andra motioner föreslagit ett helt nytt grepp på
biståndsmyndigheterna både på hemmaplan och i fält.
Detta görs också i den här motionen. I motionen behandlas
följande:Omorganisation av biståndsmyndigheterna
Ny utredning på biståndsområdet Multilaterala bidragen
och UD Projekttänkandet och avskaffandet av fasta
programländer och dito landramar Ökad redovisning av
biståndet till såväl allmänheten som till riksdag och regering
Kritik mot de s k åtagandevolymerna Krav på
motprestationer från mottagarländerna Ökat behov av
givarkoordinering Omvandla vissa beskickningar till
regionala enheter Rekrytering av chefer för de lokala och
regionala kontoren Integrationen och dess
ikraftträdande
Omorganisation av biståndsmyndigheterna
Vi anser att Sverige borde renodla biståndet till sådant
som vi är verkligt duktiga på och se till att den hjälpen
verkligen når dem som mest behöver den. Vi menar att
dagens befintliga myndigheter som SIDA, BITS,
SwedeCorp, Sandö U-centrum, Exportrådet, EKN, Svensk
Exportkredit m.fl. bör omvandlas till två nya myndigheter
med två skilda huvudinriktningar.
Den ena ska ha det totala ansvaret för vad som kan kallas
hårdvara. Det kan vara katastrofinsatser, infraprojekt,
flyktinghjälp, familjeplanering m.m. Till sin hjälp ska man
ha en operativ enhet med sådana tekniska och personella
resurser att de mycket snabbt kan vara på plats där hjälpen
behövs.
Den andra myndigheten ska ha det totala ansvaret för
mjukvaran. Exportkrediter, garantier, lån, skuldsanering,
utrikeshandel, project management m.m. Självklart ska ett
nära samarbete ske mellan de två myndigheterna i fråga om
t.ex. projektfinansiering.
De båda nya myndigheterna ska ha hela världen som sitt
arbetsfält, men med en prioritet på Baltikum och
Östeuropa.
Ny utredning på biståndsområdet
Eftersom en ny utredning som rör olika myndigheters
och organisationers roll inom biståndsverksamheten
kommer att påbörjas inom kort avvaktar vi förslagen i
denna kommande utredning för att sedan komma med
ytterligare förslag. Det är vår förhoppning att denna nya
utredning fortlöper skyndsamt och att utredaren får
resurser i form av professionella rationaliseringskonsulter
till sitt förfogande. Det är också av vikt att det i direktiven
till utredaren finns med att hitta en struktur som är förenlig
med EG:s biståndsstrategier.
Multilaterala bidragen och UD
I utredningen SOU 1993:1 framhålls att det troligen
skulle underlätta en sammanhållen multilateral politik om
ansvaret för dessa frågor överfördes helt till
Utrikesdepartementets avdelning för internationellt
utvecklingssamarbete. Idag finns det multilaterala anslag
från en rad departement och från biståndsmyndigheterna.
Det har visat sig vara svårt att få fram en samlad bild av t.ex.
de svenska FN-anslagen. Detta måste naturligtvis åtgärdas.
Ny demokrati föreslår att regeringen tar det samlade
greppet för Sveriges multilaterala insatser inom
Utrikesdepartementet. I och med detta blir det enklare att
se över de svenska anslagen och deras nivåer.
Biståndsmyndigheterna ska således arbeta enbart med
bilateralt bistånd.
Angående en förändrad anslagsstruktur för biståndet
Ny demokrati instämmer i vikten av att såväl riksdagens
som regeringens möjligheter att styra biståndets inriktning
förbättras. Om akuta hjälpbehov uppstår i ett land eller i en
region skall planeringen och organisationen vara sådan att
vi snabbt ska kunna bistå de människor som behöver vår
hjälp. Flexibiliteten i biståndet måste öka -- beredskapen
för ändrad inriktning skall alltid vara hög.
Projekttänkandet och avskaffandet av fasta
programländer och dito landramar
Ny demokrati anser att biståndsinriktningen i större
utsträckning än vad som är fallet idag skall präglas av
projekttänkande. Självfallet skall fasta programländer och
deras landramar avvecklas.
Ökad redovisning av biståndet till såväl allmänheten som
till riksdag och regering
Vi vill också få till stånd en avsevärt bättre redovisning
av biståndet. Allmänheten måste få en saklig information
om de olika utvecklingsprojekten inom biståndet -- både
över projekt som gått bra och över projekt där satsade
medel inte fått den effekt som avsetts. Vi vill också att en
mera utförlig redovisning lämnas till riksdagen varje år.
Redovisningen ska ske på olika nivåer såsom projekt,
myndighet och mottagarland. Av den skall projektens
totala kostnader framgå men redovisningen skall också
ange olika nyckeltal: exempelvis ska totala löne- och
administrationskostnader framgå. Redovisningen skall ge
riksdagen ett objektivt underlag för att bl a möjliggöra
kostnadsbesparingar och rationaliseringar inom biståndet.
Regeringen bör arbeta med kvartalsrapporter.
Ökning av de s k åtagandevolymerna från tre till fem
gånger?
Vad beträffar möjliga åtagandevolymer, dvs.
möjligheten att göra utfästelser i olika biståndsprojekt,
föreslår regeringen att dessa ska öka från tre till fem gånger
den aktuella planeringsramen. Ny demokrati befarar att
detta ånyo skapar en slags automatik i fråga om vad som står
till förfogande för mottagarlandet.
Dessutom finns det enligt vår mening inga som helst
möjligheter för Sverige att i dess ekonomiska krisläge
utfästa några åtagandevolymer alls. Definitivt ej utöver de
redan utlovade landramarna för innevarande budgetår. Ny
demokrati godkänner alltså inte några åtagandevolymer
utöver de belopp som angivits i budgeten. Projekt av den
karaktär som ej ryms i dagens budgetar bör om de skall
genomföras skaffa en annan typ av finansiering. Antingen
genom exportkreditgarantier där detta är möjligt eller
genom att flera givare går ihop i ett joint venture.
Angående ny modell för samarbetet med
mottagarländerna
Ny demokrati håller med om vikten av att skapa en
helhetsbild av det samlade biståndet till ett mottagarland.
De så kallade landstrategierna ämnar ange ett övergripande
mål för vad Sverige vill uppnå med biståndet till ett enskilt
land. I dessa sammanhang måste det till en diskussion om
hur vi hjälper mottagarlandet att skapa sig ett
biståndsoberoende på sikt. Ny demokrati tillstyrker vikten
av att regeringsöverläggningar med landet föregår
regeringsbeslutet och inte tvärtom som idag. Det sorgliga är
dock att detta beslut kommer 20 år och åtskilliga miljarder
försent.
Ökade krav på motprestationer från mottagarländerna
I dessa regeringsöverläggningar med det tilltänkta
mottagarlandet bör förutom inriktningar, strategier och
diskussioner kring konkreta projekt föras fram Sveriges
krav på en rad motprestationer för att biståndet ska kunna
lämnas. Detta kan röra sig om krav på skatte- och tullfrihet,
obyråkratiska rutiner, arbetstillstånd, m.m. Det ska även
vara krav på att betalningsplaner hålls där mottagarlandet
har lovat genom avtal att betala en viss del av
projektkostnaderna själva. Sist men definitivt inte minst ska
det ställas krav på säkerhet för de svenskar som är
involverade i projekten, vare sig de är myndighetspersoner
eller anställda av någon enskild organisation eller arbetande
för svenskt näringsliv. Alla dessa krav ställs i mycket större
utsträckning av de övriga givarländerna. Det är hög tid för
Sverige att göra likadant.
Ökat behov av givarkoordinering
I dessa förhandlingar bör också regeringen driva fram
krav på en ökad koordinering mellan andra givarländer.
Dels genom samråd med mottagarländerna och
kartläggning av deras övriga bistånd. Dels genom ett ökat
engagemang för att samla andra givare. De möten som äger
rum i Paris en gång om året är bevisligen inte tillräckliga.
Det arbetas fortfarande ''dubbelt'' på många ställen och en
del frågor hamnar mellan två stolar. Norden, EG och FN är
självklara forum för dessa frågor där Sverige ska vara
pådrivande.
Angående en integrerad fältadministration
Omvandla vissa beskickningar till två regionala enheter
Ny demokrati föreslår att Sverige tar ett helt nytt grepp
på sin ''fältadministration'' i såväl industri- som
utvecklingsländer. Vi föreslår att ambassader,
biståndskontor, exportråd m.m. slås ihop till en enhet -- ett
Sweden Centre.
För utvecklingsländerna föreslås i propositionen att
biståndskontor och ambassad integreras och att det utses en
chef för denna enhet med ett helhetsansvar. Detta är säkert
bra men Ny demokrati vill gå längre. Vi föreslår en
regionalisering. Vi anser att nuvarande programländer m.fl.
i Afrika ska skötas från två fasta regionkontor med
helhetsansvar för biståndsinsatser, handelsutbyte, turism
och rena diplomatiska frågor. Strategiska städer är enligt
vår mening Johannesburg och Nairobi.
Johannesburg bör förutom Sydafrika ansvara för
länder som Moçambique, Namibia, Botswana, Lesotho,
Zimbabwe, Zambia, Malawi och Angola.
Nairobi skulle förutom Kenya ansvara för
Tanzania, Zaire, Uganda, Somalia, Etiopien, Sudan,
Nigeria m.fl.
Vi anser att detta skulle ge stora besparingar, innebära
bättre samordning, ge större möjligheter att bevaka
regionala projekt men ändå inte nämnvärt försämra den
sedvanliga diplomatiska aktiviteten i de olika länderna. De
flesta huvudstäder i de kringliggande länderna nås med flyg
inom 1--2 timmar. Det ska också göras klart att det inte
råder någon nödvändighet för myndighetsrepresentation i
det enskilda landet för att klara av att utföra ett visst
projekt. Dessa projekt kan klaras av den organisation eller
det företag som har det operativa ansvaret.
Rekrytering av chefer för de lokala och regionala
kontoren
Ny demokrati har ofta påpekat vikten av att ha rätt
person på rätt plats. Den som ska ha ansvaret för den
regionala verksamheten bör självfallet ha de kvalifikationer
som krävs för en sådan uppgift. Man bör utöver den
sedvanliga UD-rekryteringsbasen i mycket större
utsträckning låta rekrytera chefer från det privata
näringslivet och från enskilda organisationer.
Integrationen och dess ikraftträdande
Av propositionen framgår att integrationen och de
förändringar denna föranleder bör genomföras successivt.
Vi delar inte denna uppfattning. Vi anser att det av
besparingsskäl är angeläget att genomföra integrationen av
ambassader och biståndskontor snarast möjligt. Som
framgår ovan vill vi genom en regionalisering av all
verksamhet till två kontor att integrationen genomförs på
ett mycket mera genomgripande sätt än vad som anges i
propositionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en omorganisation av
biståndsmyndigheterna.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en kommande utredning på
biståndsområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de multilaterala bidragen och
UD,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om projekttänkande och
avskaffandet av fasta programländer och dito landramar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade krav på redovisning av
biståndet såväl till allmänheten som till riksdag och
regering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om borttagandet av den praxis som
ger rätt att göra utfästelser i biståndsprojekt, de s.k.
åtagandevolymerna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade krav på motprestationer
från mottagarländerna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat behov av
givarkoordinering,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att omvandla vissa beskickningar
till två regionala enheter,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av rekrytering av chefer
för de lokala och regionala kontoren.
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om integrationen och dess
ikraftträdande.
Stockholm den 19 april 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Richard Ulfvengren (nyd)
Lars Moquist (nyd)
Simon Liliedahl (nyd)