med anledning av prop. 1991/92:174 Förslag till lag om krigsmateriel
I propositionen föreslås en ny lag om krigsmateriel.
Förslaget innebär på vissa punkter en förbättring jämfört
med tidigare lagar avseende överskådlighet samt breddning
av krigsmaterielbegreppet.
Det finns dock en del punkter i propositionen där
föreslagna skrivningar inte bör antagas av riksdagen
eftersom de med all sannolikhet kommer att leda till en
liberalisering av svensk vapenexportpolitik. Dessa
kommenteras nedan.
Det moraliska perspektivet saknas
Intrycket av propositionen är att perspektivet utgår från
att Sverige behöver en omfattande försvarsindustri och att
export av krigsmateriel enbart ska begränsas i de fall där
sådan kan skada svensk säkerhetspolitik. Det moraliska
perspektivet är inte framträdande. Utgångspunkten att
Sverige inte ska medverka till spridning av vapen och
därmed bidra till världens rustningar, saknas i
propositionen. Med ett mer etiskt perspektiv på frågan
skulle säkerligen propositionens förslag till lagstiftning bli
mer restriktiv än vad som föreslås.
Riktlinjer för krigsmaterielexport
De principer som föreslås ska gälla är följande:
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan
samverkan med någon i utlandet avseende krigsmateriel,
bör medges endast om sådan utförsel eller samverkan 1.
bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska
försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är
säkerhetspolitiskt önskvärd, samt 2.
inte står i strid med principerna och målen för Sveriges
utrikespolitik.
Detta är rimliga principer. Problemet är de efterföljande
riktlinjerna och de tillämpningar som kan bli den praktiska
följden. Propositionen föreslår exempelvis att principerna
inte ska tillämpas på nordiska länder, EG-länder samt
traditionellt neutrala länder i Europa.
Visst är det rimligt att i det nya säkerhetspolitiska läget i
Europa inte särbehandla det nordiska EG- och Nato-landet
Danmark jämfört med EG-och Natolandet Belgien. Men
det nya säkerhetspolitiska läget bör, istället för en
utvidgning av de stater som inte behöver prövas enligt de
ovan angivna riktlinjerna, leda till att alla länder omfattas
av den prövning som regeringen har att göra utifrån
riktlinjerna för krigsmaterielexport. Detta behöver inte ses
som ett misstroende mot vare sig EG-länder eller nordiska
länder. I nuvarande situation blir inte heller de praktiska
besluten annorlunda än med de av regeringen föreslagna
reglerna. Skillnaden är att alla omfattas av samma
bestämmelser. Storbritanniens krig mot Argentina om
Falklandsöarna är ett exempel på en situation som ingen
kunde förutse, men där en direkt krigssituation uppstod
som Sverige inte bör medverka i genom export av vapen.
Krigsmaterielexportutredningen (SOU 1989:102)
föreslår inte heller några undantag för nordiska länder eller
EG-länder. I propositionen görs detta undantag utan några
mer intellektuella argument. Det enda argument som
används är att Sverige ska ''fullt ut delta i det europeiska
integrationsarbetet''. För det första så finns det ingen
anledning att tro att EG-medlemskap kommer att kräva
svensk särbehandling av EG-länderna jämfört med andra
länder, innan ens förhandlingarna om ett medlemskap
inletts. För det andra är det försvars- och säkerhetspolitiska
samarbetet i EG fortfarande odefinierat till stora delar och
kommer inte heller att fastläggas fullt ut förrän om flera år.
Samma principiella argument gäller givetvis vid
samverkan med andra länder i krigsmaterielutveckling.
I de föreslagna riktlinjerna skrivs:
En stat som trots åtagande gentemot den svenska
regeringen har tillåtit eller underlåtit att förhindra
vidareexport av svensk krigsmateriel skall i princip inte
komma i fråga som mottagare av sådan materiel från
Sverige så länge omständigheterna kvarstår.
I proposition 1987/88:154, där nuvarande bestämmelser
finns angivna, är formuleringen skarpare. Där står det:
''Principen skall vara att ett land vars regering tillåtit eller
underlåtit att förhindra vidareexport av svensk materiel inte
längre skall få komma i fråga för export av krigsmateriel
från Sverige.'' Här finns inget ''i princip'' eller ''så länge
omständigheterna kvarstår''. Intrycket av regeringens
föreslagna skrivning är att det räcker med att det aktuella
landet säger att nu har vi bättrat oss så fortsätter exporten.
Därmed finns ingen ''repressalie'' med i bestämmelsen. Den
nu gällande skrivningen är därför tydligare och effektivare
för att undvika vidareexport. Frågan om ett köparland som
vidareexporterat utan tillstånd längre fram ska få köpa
svenska vapen får prövas i normal ordning, där självfallet
det inträffade får vägas in i totalbilden.
I riktlinjerna skrivs vidare:
Tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar till tidigare,
med vederbörligt tillstånd exporterad krigsmateriel, om
inte ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör gälla andra
leveranser, t.ex. av ammunition, som har samband med
tidigare utförsel eller där det annars vore oskäligt att inte ge
tillstånd.
Det innebär att även stater i krig kan få ammunition,
vilket är en liberalisering jämfört med nuvarande
bestämmelse. Innebär denna formulering av riktlinjerna att
ett land som Iran skulle fått ammunition under kriget med
Irak samt Jugoslavien skulle kunnat köpa ammunition ända
fram till FN:s vapenembargo? Uttrycket ''andra leveranser,
t. ex. ammunition -- -- --'' bör strykas ur riktlinjerna.
I de fall där samverkan sker med utländsk part föreslås
att svenska exportregler ska gälla om export av
krigsmateriel sker med övervägande svensk identitet och att
det samverkande landets exportregler ska gälla om den
exporterade materielen har övervägande utländsk identitet.
Dessutom föreslås att undantag kan göras från att tillämpa
de svenska reglerna i de fall produkten har ''övervägande
svensk identitet''.
Den princip som här föreslås kan öppna för en ny form
av kringgående av svensk vapenexportlagstiftning och i
praktiken medföra en liberalisering. Ett nytt förslag
avseende samverkan med utländsk part bör utarbetas av
regeringen som bygger på en restriktivare grundsyn. Tills
vidare bör nuvarande regler gälla.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att riktlinjerna för
krigsmaterielexport skall avse alla köpare, utan undantag,
2. att riksdagen beslutar att export av krigsmateriel till ett
land som utan tillstånd vidareexporterat svenska vapen
stoppas och att i riktlinjerna stryka orden ''-- -- -- så länge
omständigheterna kvarstår'',
3. att riksdagen beslutar att export av ammunition och
andra följdleveranser stoppas om köparen kommer i krig,
4. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till
riktlinjer för export av krigsmateriel avseende samverkan
med utländsk part.
Stockholm den 7 oktober 1992
Stefan Attefall (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)