med anledning av skriv. 1992/93:204 Avskaffande av handelsförbudet mot Sydafrika, m.m.
Regeringen vill avskaffa Sydafrikasanktionerna och -- i
avvaktan på att handelsförbudet hävs -- ge generösa
dispenser och exportgarantier för svenska företags export
till Sydafrika. Den anger ingen tidpunkt och inga villkor för
när sanktionerna ska avskaffas.
Detta är utmanande. För mindre än ett år sedan fastslog
riksdagen villkoren för sanktionernas avskaffande. Det
avgörande skulle vara utvecklingen i Sydafrika.
Handelsförbudet skulle kunna upphävas, när det föreligger
en bindande överenskommelse om en interimsregering i
Sydafrika. Investeringsförbudet skulle kunna hävas när en
sådan övergångsregering tillträtt.
Dessa förutsättningar föreligger inte ännu. Ändock går
regeringen till riksdagen med förslag att avskaffa
sanktionerna. Det enda skälet är uppenbarligen att
tillvarata svenska affärsintressen.
Mot demokrati i Sydafrika
Sedan 1990, då Nelson Mandela och andra politiska
fångar frigavs och ANC och andra organisationer blev
tillåtna, har arbetet för demokrati vunnit betydande
framsteg i Sydafrika. Men fortfarande finns de viktigaste
apartheidlagarna kvar. Än är det lång väg att gå till
demokratiska val med allmän och lika rösträtt. Våldet
fortsätter.
Den överenskommelse (Record of Understanding) som
Nelson Mandela och F.W. de Klerk undertecknade den 26
september förra året och som regeringen hänvisar till, har
mött motstånd. Någon övergångsregering har inte bildats
ännu, ej heller något övergångsråd (Transitional Executive
Council). Tidtabellen för valen har försenats. Dagsläget är
att förhandlingarna ska återupptas senast den 5 april.
Då kan sanktionerna hävas
Vi kan givetvis hoppas att mötet den 5 april ska leda till
en bindande överenskommelse, men beslut om att häva
sanktionerna måste bygga på fastare grund än
förhoppningar. Sådana kan grusas -- det visar det senaste
årets erfarenheter. Regeringen var ju lika hoppfull i april
förra året, då den ville få riksdagens fullmakt att snabbt
avskaffa sanktionerna.
Istället för att hoppas ska vi lyssna på ANC. De säger att
sanktionerna ska hävas när det finns en överenskommelse
om datum för allmänna val och en interimsregering är på
plats, när övergången till demokrati är säkrad i lag och det
finns en oberoende kommission för media liksom en
valnämnd. Oljeoch vapenbojkotten, om vilken FNs
säkerhetsråd beslutar, ska fortsätta tills en demokratisk
regering leder landet.
Regeringens påstående att Sverige nu skulle vara enda
land som upprätthåller sanktioner mot handel med
Sydafrika, är inte korrekt. Det har inte skett någon ändring
i bl.a. USA, Kanada, Australien och en rad afrikanska
länder. Dessutom består de viktigaste sanktionerna --
Internationella valutafondens (IMF) -- och de kommer
knappast att ändras, när president Clinton uttalat sig för att
bibehålla dem. I IMF har USA veto.
Om dispenserna
Regeringen har beviljat mycket generösa dispenser för
export till Sydafrika, så generösa att de blivit ett sätt att
bakvägen upphäva sanktionerna. Praktiskt taget alla
ansökningar har beviljats. Detta strider mot riksdagens
beslut att dispenserna självfallet inte ska ges i avsikt att
kringgå investeringsförbudet så länge de politiska
förhållandena i landet motiverar en restriktiv tolkning av
förbudet.
Riksdagens beslut från maj förra året angående
dispenser ska ligga fast.
Därför ska givetvis inte heller några exportkrediter
beviljas.
Stöd demokratiprocessen
Sanktionerna är den ena sidan av de svenska insatserna
för att göra slut på det avskyvärda apartheidsystemet. Den
andra sidan är ett kraftfullt stöd åt de rörelser, som arbetar
för att undanröja apartheid och dess följder -- att
majoriteten av folket lever i arbetslöshet och misär, att mer
än hälften av de svarta är analfabeter, att Sydafrika är ett u-
land med små vita, rika öar.
Om det ska bli fria och demokratiska val, fordras det
stora insatser för att utbilda väljarna. Den vita kontrollen
över massmedia måste hävas. ANC och de andra
demokratiska organisationerna befinner sig i ett stort
ekonomiskt underläge gentemot nationalistpartiet, som
förfogar över statskassan. De måste få ett väsentligt ökat
bistånd för att i någon mån avhjälpa den obalansen. Våldet
måste stoppas -- därför måste vi stödja de kyrkliga och
andra grupper som arbetar för fred.
Regeringens förslag att sänka biståndet till
demokratirörelsen i Sydafrika från 310 till 245 miljoner
kronor måste avvisas. Vänsterpartiet har föreslagit att det
höjs till 325 miljoner kronor.
I vår Sydafrikamotion begärde vi också ett aktivare
svenskt stöd till förhandlingsprocessen med exempelvis
experthjälp och svenska valobservatörer, även från enskilda
organisationer.
Också efter det att demokratiska val hållits, måste stödet
fortsätta för att en demokratisk utveckling ska stabiliseras.
Framför allt måste de svartas organisationer få möjlighet att
bygga upp det civila samhället. Människor måste involveras
på gräsrotsnivå i utvecklingsprocessen. Det arbetet har
redan påbörjats av ANC, kvinnoorganisationerna,
fackföreningarna och andra i demokratirörelsen.
Det svenska biståndet till ANC och demokratirörelsen
får inte försvagas -- det ska öka.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förutsättningarna för
upphävande av Sydafrikasanktionerna.
Stockholm den 22 mars 1993
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)