I skrivelsen lämnas redogörelse för svenska företags verksamhet i Sydafrika under verksamhetsåret 1991.
Av skrivelsen framgår att de svenska företagen tvingats till neddragningar i sin verksamhet som inneburit en minskning av antalet anställda i Sydafrika från 2 705 anställda år 1984 till 1 247 anställda år 1991. Försörjningsmöjligheterna för många svarta och deras familjer har därmed förstörts. Den svenska sanktionspolitiken har drabbat företag och anställda hårt.
Vad den svenska sanktionspolitiken under årens lopp betytt i förlorade arbetstillfällen i Sverige finns det inga beräkningar på. Vi kan bara konstatera att sanktionspolitiken i dag direkt hindrar att välbehövliga arbetstillfällen kommer till stånd i vårt eget land.
Sydafrika har sedan februari 1990 genomgått en tydlig förändringsprocess bort från apartheid. De grundläggande apartheidlagarna är avskaffade.
Det vita Sydafrika gav i folkomröstningen den 17 mars 1992 president de Klerk ett kraftfullt stöd för fortsatta CODESA-förhandlingar i syfte att nå en överenskommelse om en demokratisk författning.
Processen bort från apartheid och mot demokrati är oåterkallelig, men den komplicerade situationen i landet gör att det kan ta lång tid för de olika parterna att komma överens.
Sydafrikas ekonomi har under de senaste tio åren kraftigt försämrats. Detta har drabbat de svarta värst. Fattigdom, trångboddhet, bristande hälsovård och undermålig skolgång har förvärrats i takt med att de ekonomiska resurserna krympt. För att säkra demokratin måste förhållandena för de svarta bli bättre och Sydafrika måste fortast möjligt få tillväxt och uppgång i ekonomin.
Kraven på investeringar för att förbättra villkoren för de svarta är mycket omfattande. När nya bostadsprogram kommer i gång finns stora behov av elektrifiering, telefoner, hushållsutrustning m.m. Svenska företag vill och kan göra viktiga insatser genom att vara med och bygga upp infrastrukturen i de svarta områdena. Detta förhindras i dag av den svenska sanktionspolitiken.
Medan ABB, Ericsson, Electrolux, Volvo, Saab-Scania och många andra svenska företag hindras från att vara verksamma i Sydafrika, förhindras samtidigt tillkomsten av nya arbetstillfällen i Sverige. I stället för att åstadkomma en positiv effekt på sysselsättningen i vårt eget land hamnar nu arbetstillfällen hos svenska företags konkurrenter i andra länder.
Det gagnar vare sig Sveriges eller det nya Sydafrikas intressen att Sverige fortsätter att inta en särställning. Sverige bör följa övriga europeiska länders, inklusive våra nära grannar Finlands och Danmarks, exempel och bidra till en bättre ekonomisk utveckling i Sydafrika genom att snarast lyfta sanktionerna.
Sveriges förbud mot handel och investeringar har ingen betydelse för den demokratiska utvecklingen i Sydafrika. Den nuvarande svenska sanktionspolitiken har ingen som helst påverkan på den komplicerade förhandlingsprocessen i Sydafrika.
Sanktionerna skadar enbart svenskt näringsliv, svensk ekonomi och svensk arbetsmarknad. Sverige bör omedelbart häva sanktionerna och tillåta svenska företag att vara verksamma i Sydafrika.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sanktionerna mot Sydafrika bör upphävas.
Stockholm den 8 december 1992 Karin Falkmer (m)