med anledning av prop. 1991/92:174 Förslag till lag om krigsmateriel
Sammanfattning
1. Sverige bör på allt sätt verka för minskad svensk,
europeisk och internationell tillverkning av och handel med
vapen.
2. Lagen bör inledas med föreskrift om förbud mot
utförsel av krigsmateriel i enlighet med nu gällande lag.
3. Lagen bör inte ge utrymme för generellt tillstånd att
exportera vapen till något land.
4. Dispens från exportförbudet bör endast kunna lämnas
till ett lands försvar av sitt eget territorium. Förbudet bör
upprätthållas att exportera krigsmateriel till land som
befinner sig i krig och/eller som undertrycker mänskliga
rättigheter.
5. Sverige skall inte under några villkor leverera
krigsmateriel i strid med beslut av ESK.
6. Självfallet skall förbudet för vapenexport även gälla
aktiebolag.
7. Utskottet ombedes utarbeta lagändring och
kommentarer.
1. Minskad vapenproduktion och säker nedrustning
Sverige behöver ett försvar och en försvarsindustri så
länge det finns risk att vi kan bli angripna. Vårt bästa försvar
är emellertid att arbeta för en rättfärdig ekonomisk
världsordning och att göra allt för att nå målet: en värld utan
vapen. Ju mer vapentekniken utvecklas och ju fler vapen
som säljs, desto osäkrare och fattigare blir världen.
I Europarådet 1989 ställde sig flertalet av de svenska
partierna bakom långtgående krav på att medlemsstaterna
bl.a. arbetar för minskad, bättre kontrollerad vapenexport
till u-länderna. Sveriges kamp för allmän och total
nedrustning måste fortsätta! En stor risk ligger i att länder
som rustar ned och som är i allvarlig ekonomisk kris säljer
vapen utan urskiljning till högstbjudande. Det har visat sig
att det krävs kompetens och pengar för att på ett säkert sätt
oskadliggöra vapen, säskilt kärnvapen och kemiska vapen.
Kortsiktigt kostar det mer, d v s det blir fler arbetstillfällen,
när man förstör vapen än när de tillverkas. Den kompetens
som finns inom vapentillverkarna och militären kommer att
behövas i nedrustningen. Kemivapenförhandlingarna i
Genève, Sovjetunionens nedrustning och Frankrikes och
USAs glädjande temporära stopp för kärnvapenprov kan
frambringa en ny, kvalificerad yrkesgrupp som arbetar för
ökad säkerhet genom att montera ned och förstöra
krigsmateriel. I hela mänsklighetens intresse borde detta
göras lika lönsamt som att tillverka och sälja vapen. Sverige
bör i olika internationella fora verka för resurser till denna
viktiga uppgift. Staten bör göra det ekonomiskt möjligt för
freds- och konfliktforskare att arbeta fram planer på hur
nedrustning bäst organiseras och praktiskt kan gå till.
Sverige bör på allt sätt verka för minskad svensk,
europeisk och internationell vapenhandel och för
användandet av dessa resurser för en säkrare värld. Detta
bör komma till tydligt uttryck i riksdagens beslut om
krigsmateriel.
2. Lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel
Det är viktigt att fortfararnde se all svensk vapenhandel
som ett undantag, som kräver dispens från regeringen i
varje särskilt fall, i enlighet med preciserade regler.
Lagen bör inledas med föreskrift om förbud mot
utförsel av krigsmateriel, upplåtelse och överlåtelse av
rätt att utom riket tillverka krigsmateriel, avtal med
någon utom riket om utveckling av krigsmateriel och metod
för framställning av sådan materiel, avtal med någon
utom riket om utveckling av krigsmateriel och metod för
framställning av sådan materiel, bedrivande av militärt
inriktad utbildning inom riket av utländsk medborgare och
marknadsföring av krigsmateriel.
Dessa bestämmelser inleder nu gällande lag.
3. Ingen generell rätt att exportera vapen till EG-länder
Varje tillstånd för marknadsföring, samarbete och
export av krigsmateriel skall vara ett undantag, även till
neutrala stater, Norden och EG-länderna.
Dispensgivningen bör vara ytterst restriktiv.
Kriterium för utförseltillstånd är enligt propositionen att
exporten ska behövas för det svenska försvaret och
säkerhetspolitiken. Vidare får exporten inte stå i strid med
principerna och målen för svensk utrikespolitik. Dessa
kriterier tolkas av propositionen som att det nu råder
generellt tillstånd att exportera vapen till de traditionellt
neutrala länderna i Europa, till Norden och EG-länderna.
Jugoslavien tillhörde tillsammans med Sverige den s k
NN-gruppen av neutrala och alliansfria stater i Europa.
Detta land har under lång tid varit en av den svenska
vapenindustrins största och pålitligaste kunder. Under 80-
talet uppgick den svenska vapenexporten dit till mer än 1,6
miljarder kronor. Bofors har levererat fartygskanoner,
vapensystem till luftvärnsvagnar, ammunition och robot 15
till den federala jugoslaviska krigsmakten. Så sent som
första halvåret 1991 gav den dåvarande regeringen flera
tillstånd för export av krigsmateriel till Jugoslavien. Detta
bevisar att man också genom vapenhandel till neutrala
länder riskerar att vara med och sprida död och förintelse.
Sverige har lämnat in en ansökan om medlemskap i EG.
Riksdagen slog senast våren 1992 fast att den svenska
militära alliansfriheten ska bestå. Av EG-kommissionens
avi framgår att förhandlingar kan upptas om medlemskap,
inte i EG, men i Europeiska Unionen (EU), i enlighet med
Maastricht-avtalet, när detta ratificerats av samtliga EG-
stater och när budgeten fastställts. Sverige ska därvid ge
''specifika och bindande'' försäkringar om sitt deltagande i
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det står
inte klart att detta är förenligt med vår militära alliansfrihet.
För närvarande råder osäkerhet både om huruvida EU
kommer att ratificeras av EG-länderna och om
medlemskapsförhandlingar kan komma att påbörjas även
om Maastricht inte ratificeras. Det går alltså inte att visa att
samverkan med EG/EU står i överensstämmelse med
Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik.
Lagen bör inte ge utrymme för generellt tillstånd att
exportera vapen till något land. Dispensgivningen bör vara
ytterst restriktiv.
4. Aldrig vapenhandel med stater som krigar utanför sitt
eget land eller som undertrycker mänskliga rättigheter
De gamla kolonialmakterna i Europa är inte främmande
för att med vapenmakt försvara ''sina'' intressen utanför det
egna landet. Detta bör aldrig kunna ske med svenska
vapen. Dispens från exportförbudet bör endast kunna
lämnas till länder som enbart rustar sig för att försvara sitt
eget territorium. Förbudet att exportera krigsmateriel till
land som befinner sig i krig bör strikt upprätthållas. Dispens
skall inte kunna ges till länder där mänskliga rättigheter
undertrycks och där människor t ex inte har rätt att
demonstrera mot import av vapen från Sverige.
5. Sverige skall inte under några villkor leverera
krigsmateriel i strid med beslut av ESK
Sverige blir i december i år ordförande i CSCE, den
Europeiska konferensen om säkerhet och samarbete, på
svenska förkortat till ESK. Detta är enligt mångas
uppfattning det forum som har de bästa förutsättningarna
att stärka den europeiska säkerheten. Självfallet får Sverige
aldrig leverera vapen när ESK har beslutat om sanktioner
mot ett land. Detta bör klart framgå av riksdagsbeslutet.
6. Neutralitetsreglerna: självfallet skall förbudet för
vapenexport även gälla aktiebolag
Propositionen åberopar Haagkonventionen från 1907
om förbud för en stat som deklarerat sig neutral att
exportera vapen till ett krigförande land. Propositionen
synes dra slutsatsen att detta förbud inte skulle omfatta
privata vapentillverkare.
Mycket har dock hänt sedan 1907.
Krigsmaterielexporten har reglerats allt hårdare även i
fredstid, långt över de förbud som gällde i 1907 års
konventioner.
Juristen Rolf Lindholm, UD, påpekar i en artikel i DN
14/8-92, att man numera i folkrättslitteraturen finner stöd
för att all vapenexport från neutrala stater är förbjuden till
krigförande stater. ''Privat'' krigsmaterielexport
förekommer endast illegalt.
Resonemanget i propositionen är därför märkligt. Man
tycks lämna fältet fritt för svensk export från den
krigsmaterieltillverkande industri som bedriver verksamhet
i bolagsform, så snart tillverkarens affärsmässiga
verksamhet inte står under regeringens kontroll.
Därigenom skulle Sverige bryta mot folkrättens förbud mot
export av krigsmateriel till krigförande länder. Riksdagen
måste försäkra sig om att lagen ändras så att detta inte kan
ske.
7. Lagändring
De förslag som lämnats här kräver ändring i lagtexten
och i vissa fall förtydligande kommentarer. Utskottet
ombedes utarbeta erforderliga lagändringar och
kommentarer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskad vapenhandel och säker
nedrustning,
2. att riksdagen beslutar att 1 § lagen om förbud mot
utförsel av krigsmateriel skall fortsätta gälla i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om restriktiv dispensgivning, utan
undantag för något land,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vapenexport till länder som
undertrycker mänskliga rättigheter och/eller är beredda att
kriga utanför sitt eget territorium,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att följa beslut i ESK,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om neutralitetsreglerna.
Stockholm den 7 oktober 1992
Birgitta Hambraeus (c)