Motion till riksdagen
1992/93:T95
av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s)

med anledning av prop. 1992/93:200 Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.


Att alla har tillgång till goda telekommunikationer är
viktigt. Den snabba tekniska utvecklingen på
telekommunikationsområdet har gjort att människor med
funktionshinder i viss utsträckning kunnat dra nytta av
utvecklingen. Detta sker dock inte automatiskt. Åtgärderna
kostar ibland och därför fordras att ekonomiska medel
tillförs. Inte minst gäller detta forskningen. Denna måste
styras så att den också tar hänsyn till funktionshindrades
behov. De handikappade genom sina organisationer måste
ges förutsättningar att kunna påverka utvecklingen.
Propositionen om en ny telelag ger anledning till oro av
flera skäl. Avsnittet som rör funktionshindrades behov är
kort och anger ingen framtidsstrategi överhuvudtaget. Allt
ska göras som tidigare trots att verkligheten genom
bolagiseringen av Televerket och uppkomsten av nya
operatörer på telemarknaden kommer att förändra
förutsättningarna.
De handikappade har genom sina organisationer haft ett
utvecklat samarbete med Televerket bl.a. på
forskningssidan. Stor risk är att detta samarbete slås sönder.
Den väg som propositionen anger beträffande forskningen
om att den ska ingå i sektorsanslaget på
telekommunikationsområdet och i linje därmed upphandlas
av Transportforskningsberedningen innebär risker att
forskningen försämras.
Dessutom har det hittills funnits en insyn i Televerket,
vilket gjort att företagets insatser för funktionshindrade
kunnat granskas. Att insynen nu p.g.a. bolagiseringen
riskerar att bli sämre är uppenbart, liksom att insynen hos
nya operatörer beträffande deras insatser för
funktionshindrade blir synnerligen begränsad.
Handikapputredningen behandlade utförligt i sitt
slutbetänkande frågor rörande telekommunikation för
funktionshindrade. Utredningen lade bl.a. ett förslag om en
telefond som alla operatörer på telemarknaden skulle bidra
till. Från denna fond skulle de företag som gör insatser för
att förbättra förhållandena för funktionshindrade kunna
söka medel. I dagens ekonomiska läge och i den framtid vi
nu kan blicka in i vore ett sådant förslag att föredra framför
fortsatt skattefinansiering och eventuella reduktioner av
avkastningskraven. Risken är uppenbar att den väg
propositionen anger p.g.a. det statsfinansiella läget gör att
insatser för funktionshindrade blir sämre i framtiden.
Handikapputredningens förslag kommenteras bara
genom att det för närvarande pågår en remissbehandling
och att det kan finnas anledning att återkomma till vissa
frågor på telekommunikationsområdet i den fortsatta
beredningen av utredningens föslag. Då är att märka att
trots att utredningen är ute på remiss har statsrådet för
Socialdepartementet funnit det angeläget att i sin
proposition om lag om stöd och service för vissa
funktionshindrade ta med förslag från
Handikapputredningens slutbetänkande. Det hade varit
lika naturligt att när förslag om en ny telelag nu läggs
Handikapputredningens förslag hade beaktats. Emellertid
är det uppenbart att något sådant intresse inte funnits och
därför är risken stor att funktionshindrades situation på
telekommunikationsområdet försämras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder på
telekommunikationsområdet för funktionshindrade.

Stockholm den 13 april 1993

Jan Andersson (s)

Bengt Silfverstrand (s)