Att alla har tillgång till goda telekommunikationer är viktigt. Den snabba tekniska utvecklingen på telekommunikationsområdet har gjort att människor med funktionshinder i viss utsträckning kunnat dra nytta av utvecklingen. Detta sker dock inte automatiskt. Åtgärderna kostar ibland och därför fordras att ekonomiska medel tillförs. Inte minst gäller detta forskningen. Denna måste styras så att den också tar hänsyn till funktionshindrades behov. De handikappade genom sina organisationer måste ges förutsättningar att kunna påverka utvecklingen.
Propositionen om en ny telelag ger anledning till oro av flera skäl. Avsnittet som rör funktionshindrades behov är kort och anger ingen framtidsstrategi överhuvudtaget. Allt ska göras som tidigare trots att verkligheten genom bolagiseringen av Televerket och uppkomsten av nya operatörer på telemarknaden kommer att förändra förutsättningarna.
De handikappade har genom sina organisationer haft ett utvecklat samarbete med Televerket bl.a. på forskningssidan. Stor risk är att detta samarbete slås sönder. Den väg som propositionen anger beträffande forskningen om att den ska ingå i sektorsanslaget på telekommunikationsområdet och i linje därmed upphandlas av Transportforskningsberedningen innebär risker att forskningen försämras.
Dessutom har det hittills funnits en insyn i Televerket, vilket gjort att företagets insatser för funktionshindrade kunnat granskas. Att insynen nu p.g.a. bolagiseringen riskerar att bli sämre är uppenbart, liksom att insynen hos nya operatörer beträffande deras insatser för funktionshindrade blir synnerligen begränsad.
Handikapputredningen behandlade utförligt i sitt slutbetänkande frågor rörande telekommunikation för funktionshindrade. Utredningen lade bl.a. ett förslag om en telefond som alla operatörer på telemarknaden skulle bidra till. Från denna fond skulle de företag som gör insatser för att förbättra förhållandena för funktionshindrade kunna söka medel. I dagens ekonomiska läge och i den framtid vi nu kan blicka in i vore ett sådant förslag att föredra framför fortsatt skattefinansiering och eventuella reduktioner av avkastningskraven. Risken är uppenbar att den väg propositionen anger p.g.a. det statsfinansiella läget gör att insatser för funktionshindrade blir sämre i framtiden.
Handikapputredningens förslag kommenteras bara genom att det för närvarande pågår en remissbehandling och att det kan finnas anledning att återkomma till vissa frågor på telekommunikationsområdet i den fortsatta beredningen av utredningens föslag. Då är att märka att trots att utredningen är ute på remiss har statsrådet för Socialdepartementet funnit det angeläget att i sin proposition om lag om stöd och service för vissa funktionshindrade ta med förslag från Handikapputredningens slutbetänkande. Det hade varit lika naturligt att när förslag om en ny telelag nu läggs Handikapputredningens förslag hade beaktats. Emellertid är det uppenbart att något sådant intresse inte funnits och därför är risken stor att funktionshindrades situation på telekommunikationsområdet försämras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder på telekommunikationsområdet för funktionshindrade.
Stockholm den 13 april 1993 Jan Andersson (s) Bengt Silfverstrand (s)