För att öka effektiviteten inom länstrafikbolagen bör nuvarande lagstiftning ändras. Våra länsbolag har i dag ensamrätt på kommunal kollektivtrafik inom hela länet. En effektivare kollektivtrafik är ur många synpunkter något mycket positivt. Sammanfattande kan detta beskrivas i renare miljö, större trafiksäkerhet, större valfrihet för fler människor att bo i glesbyggd samt att sådan trafik, vid en bra planering, kan innebära bättre ekonomi både för den enskilde och för samhället. Såväl enskild som offentlig verksamhet skall genomföras på ett effektivt sätt. Det är samhällets skyldighet att ta ansvar för att även icke bilburna innevånare kan resa. Detta ansvar skall naturligtvis paras med ekonomiskt ansvar för erhållna skattemedel.
Orsaken till att länsbolagen får högst skiftande underskott har olika förklaringar. Ett kan vara länens skiftande näringspolitiska och kulturgeografiska strukturer. En annan orsak är mer förknippad med hur trafiken planeras, hur taxorna utformas och hur marknadsföring och kollektivtrafik genomförs. Genomgående kan sägas att kollektivtrafiken marknadsförs mycket dåligt.
Nuvarande gränsdragning för bolagens ansvarsområden bör ändras och mer anpassas till hur resandet är orienterat. Ett exempel kan anföras. Från Heby kommun är resandet med kollektivtrafik större mot Uppsala län än in i det egna länet. Då vore det naturligt att överföra lokaltrafiken för Heby kommun till Upplands lokaltrafik. Med nuvarande trafikvolym skulle därmed som bieffekt kostnaderna minska med ca 60 %. För 1993 skulle det innebära en besparing på mellan 1 och 1,5 miljoner kronor.
Jag är övertygad om att en annan gränsdragning vad gäller trafikbolagens verksamhetsområden i vissa fall skulle bidra till en rationellare drift, något som alla får nytta av. Om en ny lagstiftning på detta område skulle tvinga länstrafikbolagen att handla upp trafiken på den öppna marknaden och därmed ytterligare väsentligt pressa kostnaderna är tveksamt. All tillgänglig statistik visar emellertid att länsbolag som har köpt trafiken på entreprenad som regel har lägre kostnader för kollektivtrafiken.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en författningsändring bör genomföras som gör det möjligt att dela upp ansvaret för kollektivtrafiken efter andra principer än länsgränserna.
Stockholm den 26 januari 1993 Carl Olov Persson (kds)