I budgetpropositionen förslås att ersättningen till
Postverket för betalnings- och kassaservice i glesbygd
minskas samtidigt som Postgirots kvarvarande ensamrätt på
statliga betalningar avskaffas.
Förslagen innebär dels att Postverket får svårigheter att
upprätthålla betalnings- och kassaservice i glesbygd, dels att
Postgirot får svårare att konkurrera på
betalningsmarknaden.
Under många år har Postgirots ensamrätt till statliga
betalningar skapar förutsättningar för att Postverket med
postkontor och lantbrevbärare upprätthållit en
rikstäckande betalnings- och kassaservice. Tack vare
ränteintäkterna på de statliga betalningarna har
kassaservicen kunnat upprätthållas även i glest befolkade
områden, där inga andra möjligheter ges till motsvarande
service.
Regeringen har förespråkat fri konkurrens om de
statliga betalningarna och att kompensationen till
Postverket istället skall utgå i form av en direkt ersättning.
Genom denna förändring har avsikten varit att skapa
marknadsmässig konkurrens om de statliga betalningarna
samtidigt som den rikstäckande kassaservicen bibehålls.
När regeringen för ett år sedan föreslog att monopolet
på de statliga betalningarna skulle avskaffas, utlovades en
kompensation över statsbudeten. Ett anslag om 300 miljoner
kr anvisades.
Under 1992 har avvecklingen av monopolet på statliga
betalningar inletts genom att Postgirot tecknat nya avtal
med Riksrevisionsverket. Avtalen innebär att de statliga
betalningarna skall förmedlas på högst en arbetsdag.
Därmed minskar Postgirots ränteintäkter jämfört med
tidigare år.
Regeringen föreslår nu att de delar av monopolet som
återstår skall avvecklas, vilket torde medföra en ytterligare
minskning av ränteintäkterna. Samtidigt föreslår
regeringen att ersättningen för rikstäckande kassaservice
minskar till 250 miljoner kr. Detta kommer att få allvarliga
konsekvenser för service i glesbygd.
Att på detta sätt reducera ersättningsnivån samtidigt
som Postgirots ränteintäkter minskar är en signal om att
regeringen inte anser att boende i glesbygd skall ha samma
rätt till service som de som bor på större orter.
Postgirot har begärt att få utvidgade verksamhetsramar
för att kunna utforma och erbjuda exakt den typ av tjänster
som statliga myndigheter kommer att efterfråga i enlighet
med finansplanens ambitioner. Denna begäran avvisas
emellertid av regeringen.
Att inte ge Postgirot möjligheter att utveckla sin
verksamhet i takt med att det statliga betalningssystemet
förändras är bristande ägaransvar. Staten -- i egenskap av
Postgirots ägare -- begränsar därmed Postgirots möjligheter
att konkurrera om de statliga betalningarna.
Med hänsyn till att Postgirot nu även kommer att möta
konkurrens om de statliga betalningarna bör förutsättningar
ges att fungera på lika villkor. Postgirots begäran om
utökade verksamhetsförutsättningar bör därför tillgodoses
eller i vart fall genomgå en förnyad prövning.
Frågorna om avveckling av Postgirots ensamrätt till
statliga betalningar och upprätthållandet av rikstäckande
betalnings- och kassaservice är nära kopplade till varandra.
För att Postverket skall klara kravet på rikstäckning måste
någon form av ersättning utgå -- antingen som tidigare
indirekt via extra ränteintäkter på de statliga betalningarna,
eller i form av direkt ersättning för faktiska kostnader.
Att regeringen nu vill minska ersättningen för den
rikstäckande betalnings- och kassaservicen är oacceptabelt
och utgör ett allvarligt hot mot glesbygdens rätt till service.
Regeringen vill utveckla och modernisera statens
betalningssystem. Regeringen vill däremot inte ge Postgirot
befogenheter att utforma sådana tjänster som statliga
myndigheter kommer att efterfråga. Detta är ett avsteg från
principen att konkurrens skall ske på lika villkor. Med
vidgade verksamhetsramar för Postgirot anser vi det möjligt
att höja avkastningskravet med 50 miljoner
kr.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att ersättningen till Postverket
för rikstäckande betalnings- och kassaservice för budgetåret
1993/94 skall öka med 50 000 000 kr jämfört med
regeringens förslag samt att statens krav på utdelning skall
höjas med 50 000 000 kr,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Postgirots begäran om
utökade verksamhetsramar bör tillgodoses.
Stockholm den 26 januari 1993
Georg Andersson (s)
Bo Holmberg (s)
Axel Andersson (s)
Leo Persson (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Bo Finnkvist (s)