I regeringens proposition 1992/93:100 bilaga 7
Televerket står det bl.a.:
Televerket förvaltar för statens räkning ett allmänt
tillgängligt telenät. Verket skall tillhandahålla
medborgarna, näringsliv och den offentliga förvaltningen
en god tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad. Telesystemet skall utformas
så att det ger god tillgänglighet och service för
grundläggande telekommunikationer. Televerket skall
också kunna erbjuda andra telekommunikationer än de
grundläggande.
Denna princip är som vi ser det från Vänsterpartiets sida
helt riktig.
Men hur skall Televerket kunna fortsätta med denna
service när man samtidigt skall avskeda c:a 9 000 personer
från verket, som det framgår av propositionen.
Samtidigt förbereder man inom
kommunikationsdepartementet en bolagisering av
Televerket.
Vänsterpartiet har tidigare avvisat bolagisering, därför
att denna företagsform leder till att
kapitalavkastningskravet överordnas alla andra
målsättningar och att Televerket självt därmed inte kan ta
det sociala och regionalpolitiska ansvaret som samhället
ålagt verket.
Televerket är vid en internationell jämförelse ytterst
effektivt. Det är ännu ej bevisat att ytterligare minskat
samhällsinflytande över verket gör det effektivare.
Vi anser att den planerade bolagiseringen måste
uppskjutas till dess det visats att de mål för telepolitiken
som riksdagen fastställt är uppfyllda. Innan något annat
sägs från riksdagens sida gäller också dessa mål. Televerket
är på flera områden marknadsledare i Sverige och har
långtgående befogenheter att driva verksamheten
affärsmässigt samtidigt som de övergripande målen ska
uppfyllas.
Att bygga upp ett väl fungerande
telekommunikationsnät är en viktig rättvisefråga för
landsbygden och för den som menar allvar med parollen
''Hela Sverige ska leva''. Därför bör det statliga ansvaret för
telekommunikationerna omfatta såväl telefonitjänster som
grundläggande datatjänster i hela landet.
Om Televerket anser att det inte kan ta ett sådant ansvar
på grund av de avkastningskrav verket ålagts måste
antingen avkastningskraven reduceras eller staten köpa de
nödvändiga tjänsterna av Televerket. För att så ska kunna
ske måste sådana kostnader och icke vinstgivande
investeringar särredovisas.
Vi befarar att marknadsanpassningen och
bolagiseringen av Televerket med åtföljande
avkastningskrav kan komma att fördröja
investeringsprogrammet på landsbygden. Den pågående
indragningen av serviceställen och telebutiker är ett
exempel på hur en hårt driven marknadsanpassning kan slå
mot glesbygden och mindre orter. Neddragningen av antalet
serviceställen och annan neddragning av service bör anstå
till dess regeringen genomfört sin analys av bolagiseringens
konsekvenser.
Posten
I bilaga 7 J Postväsende står bl.a:
Postverket ser som sitt syfte att över hela landet och
internationellt förmedla meddelanden, lättgods och pengar
samt erbjuda andra finansiella tjänster så att alla kan nå alla
och så att kundernas affärer stöds. (-- -- --) Postverkets
strategi har utformats kring ett antal viktiga nyckelord,
främst kundorientering, kvalitet, kostnadseffektivitet och
kompetens.
Antalet nöjda kunder ska också öka, breven ska komma
fram i tid och väntetiden på postkontoren ska begränsas och
rikstäckande kassaservice behållas.
Vänsterpartiet hävdar att alla medborgare har rätt till
grundläggande samhällsservice på postområdet. Vi anser
att rätten egentligen borde utökas i stället för som nu
inskränkas genom nedläggningar av postkontor.
Det betyder att vi anser att lönsamma delar av postens
verksamhet måste få bekosta olönsamma delar. För att hålla
reda på lönsamheten hos olika delar av verksamheten kan
givetvis särredovisningar behöva ske. Vissa delar av
verksamheten kommer alltid att kunna gå med vinst.
Vi anser vidare att de anställda inom de statliga verken
måste få utveckla en arbetsplatsdemokrati som
effektiviserar verksamheten. Denna möjlighet försvåras
ytterligare om avsikten att omvandla Posten till aktiebolag
fullföljs. Dessutom reduceras möjligheterna till offentlig
insyn i verksamheten. Postverket bör utveckla sin
verksform i stället för att bolagiseras.
Från Vänsterpartiet anser vi att det är angeläget att
postens ensamrätt till statliga utbetalningar via postgirot
bibehålls som en inkomstkälla för att klara nödvändig
service.
Postgirochefen Christer Malm skriver:
Staten har med hjälp av konsultföretaget McKinsey
analyserat vad det kostar Posten att ha glesbygdsservice.
Det vill säga Posten garanterar service även på de ställen där
det inte finns några alternativ till Posten. McKinsey kom
fram till att det kostar Posten 300 miljoner kronor per år.
Detta är en viktig princip för Posten. När ersättningen sänks
till 250 miljoner kronor antyder det att glesbygdsservicen
inte är värd att betala för. Samtidigt som staten vill ha
glesbygdsservice vill man inte betala vad man själv har
räknat ut att det kostar, en logisk kullerbytta!
Vi delar postgirochefens bedömning att det inte går att
bibehålla de sociala och regionala mål som riksdagen
fastställt om man minskar anslaget J 1 med 50 miljoner
kronor som föreslås i propositionen. Därför yrkar vi avslag
på regeringens begäran.
Från Vänsterpartiet ser vi det som ett mycket märkligt
sätt att hantera frågorna om posten och televerket att som
nu i propositionen slå fast datum när bolagiseringen av
Posten och Televerket skall ske utan att redovisa följder,
konsekvenser eller några analyser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Televerket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Postverket,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att postgirots hemvist bör förbli i postkoncernen,
4. att riksdagen till Postverket för rikstäckande
betalnings- och kassaservice för budgetåret 1993/94 anvisar
50 000 000 kr utöver regeringens förslag.
Stockholm den 20 januari 1993
Karl-Erik Persson (v)
Bengt Hurtig (v)
Jan Jennehag (v)
Rolf L Nilson (v)