Det svenska postverket har beslutat att upphöra med det
gemensamma nordiska portot och beslutet har godkänts av
kommunikationsdepartementet.
Det gemensamma nordiska portot infördes 1955 som ett
resultat av förslag som väcktes i Nordiska rådet två år
tidigare. Det postala samarbetet inom Norden är äldre än
så. Redan 1869 gjordes det första avtalet mellan å ena sidan
Sverige och Norge och å andra sidan Danmark. När
världspostunionen bildades 1874 kunde man konstatera att
det redan fanns en fungerande nordisk postunion. År 1902
beslöts att enhetsporto -- inrikesporto -- skulle gälla i
Sverige, Norge och Danmark. Finland kom med i den
nordiska postunionen 1922 och Island 1928. Efter kriget
fördjupades samarbetet. De första frimärkena med
gemensamt motiv, den nordiska svanen, gavs ut på Nordens
dag 1956.
Vi har alltså haft harmoniserade posttaxor i Norden
under en mycket lång tid. Detta är en unik företeelse i
världen och en symbolfråga för det nordiska samarbetet. Nu
avvecklas samarbetet på detta område i en tid då
samarbetet över gränserna och harmonisering synes vara av
största vikt för Sveriges och Nordens framtida utveckling.
Det finns ute i vårt land en bred opinion mot Postens
beslut att upphöra med det gemensamma portot.
Föreningen Norden har framhållit hur väsentligt det
gemensamma portot är för det praktiska nordiska
samarbetet.
Statsminister Carl Bildt förklarade vid Nordiska rådets
session i Århus att frågan inte handläggs av regeringen utan
på ''berörda nivåer''. Regeringen måste dock ta ansvar för
att Postens beslut ändras i berört hänseende.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att åtgärder bör vidtas för en
svensk återgång till ett gemensamt nordiskt porto.
Stockholm den 25 januari 1993
Bengt Rosén (fp)
Erling Bager (fp)