Prismål för portoavgifter för fack- och konsumentpressen

Under de senaste åren har stora förändringar skett när
det gäller distributionen av svenska tidningar och
tidskrifter. Ännu större förändringar är att vänta som en
följd av att Postverkets ställning och uppgifter förändras.

I dag distribueras en mycket liten del av dagstidningarna
av Postverket. Dagspressen har egen distribution och
dessutom finns konkurrerande företag.

När det gäller kommersiella veckotidningar säljs de i
huvudsak som lösnummer i kiosker och butiker medan
distributionen till hemmen spelar en mindre roll.

För adresserade medlemstidningar och andra
facktidningar, en tidningsgrupp som idag omfattar 300
miljoner tidningar per år, är dock distributionen till
bostäder och kontor praktiskt taget helt beroende av
Postverket. Med undantag för Stockholmsområdet, som
omfattar 12 procent av landets hushåll, finns heller inga
konkurrenter till Postverket, och därmed inga möjligheter
för dessa tidningar att pressa priserna på en fungerande
marknad.

Som situationen ser ut är det heller inte särskilt sannolikt
att sådana väl fungerande marknader vad gäller post- och
tidningsdistribution kan etableras, alldeles oavsett vilka
politiska ambitioner som blir styrande när det gäller
Postverket och dess verksamhetsområden.

Även om vi antar att t.ex. City-Mail, vilket i dagsläget
inte är sannolikt, etablerar sig som en konkurrent till
Postverket i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och
Malmö, så kommer Postverket att finnas som ensam
distributör av denna fackoch organisationspress till 66
procent av landets hushåll.

Detta innebär i praktiken att Postverket kommer att ha
ett faktiskt monopol under överskådlig tid, oberoende av
om man väljer att bibehålla postverksamheten som ett
samhällsägt servicemonopol med en inbyggd subvention av
icke lönsam postoch tidningsdistribution i t.ex. glesbygden,
eller om man väljer att organisera om postverksamheten i
bolagsform och bestämmer att detta bolag skall arbeta på
marknadsmässiga villkor.

Den nämnda tidningsgruppen kommer, i vilket fall som
helst, att vara utelämnad åt ett faktiskt monopol utan
verkliga möjligheter att pressa priserna.

Det var mot den här bakgrunden, med insikt om detta
faktiskt existerande monopol, och med insikt om vilken
viktig demokratisk funktion dessa tidningar har, som
riksdagen 1991 fattade beslut om att ett s.k. prismål skulle
fastställas för vissa tidningar inom FKP-gruppen (Fack- och
konsumentpressens Postkommitté). Det beslutet har nu
rivits upp.

Det kan konstateras att Postverket höjt priserna kraftigt
under 1992 och att man inte längre förhandlar med FKP
utan ensidigt fastställer tidningstaxan.

För de berörda tidningarna och tidskrifterna är det av
avgörande betydelse att prisutvecklingen inte är för snabb.
Konsekvenserna av övriga prishöjningar är redan avsevärda
för kulturtidskrifter, religiösa, fackliga, politiska,
ekonomiska och andra tidskrifter av stor betydelse för en
levande samhällsdebatt och för uppdatering och förkovran
inom såväl bransch- som yrkesområden. Svårigheterna till
följd av fördyringarna har lett till minskade
utgivningsfrekvenser, nedläggningar och till att innehållet
tunnats ut och omfånget reducerats.

Från Posten hävdas att man har ett underskott i
Postverkets tidningsrörelse och att detta måste minska.
Därför behövs kraftiga avgiftshöjningar även åren
framöver.

När det gäller distributionen av berörda tidningar
kommer, vilket understrukits i det tidigare resonemanget,
ett faktiskt monopol att existera för överskådlig tid, oavsett
ambitionerna att etablera marknadsmässiga lösningar.

Vad gäller resonemanget om underskott kan konstateras
att några inbesparingar för staten eller Postverket inte torde
vara möjliga att uppnå då basen för Postverkets
debiteringar riskerar att minska i än snabbare takt om
prishöjningar får genomföras. Detta genom att tidningar
och tidskrifter slås ut eller minskar sin utgivning som en
följd av prishöjningarna.

För att säkerställa en utgivning av den betydelsefulla
fackpressen och för att motverka alltför kraftiga
prishöjningar bör därför prismålet återinföras.

Någon kostnad är inte möjlig att redovisa vad beträffar
ett alternativ där man väljer att återinföra prismål för alla
tidningar inom FKP-gruppen. Det torde rent av kunna vara
så att detta skulle leda till det bästa ekonomiska utfallet för
Postverket.

Sammanfattningsvis talar starka argument för att
prismålet återinförs.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att återinföra prismålet för
mervärdesskattebefriade tidningar inom Fack- och
konsumentpressens presskommitté (FKP-gruppen).

Stockholm den 25 januari 1993

Bo Bernhardsson (s)

Bengt Silfverstrand (s)