med anledning av prop. 1992/93:176 Investeringar i trafikstruktur m.m.
Höghastighetstågsystem
I propositionen läggs förslag om utbyggnad av det
svenska järnvägsnätet, en viktig satsning för att skapa ett
trafiksystem som är acceptabelt ur miljösynpunkt. I dag är
trafikens negativa inverkan på miljön alldeles för stor.
Satsningen på järnvägsbyggande är därför välkommen och
nödvändig. Det är nödvändigt att investeringarna och
satsningarna i järnvägssystemet blir sådana att både
persontransporter och gods i större utsträckning än idag
sker på järnväg. För att få den förändring som jag anser är
nödvändig, måste resandet och transporterna på järnvägen
bli avsevärt snabbare. Bäst tillgodoses dessa krav genom att
en del av järnvägstrafiken sker med höghastighetståg.
Därför är höghastighetslinjer en nödvändig ingrediens i de
nya satsningar som är planerade och i den upprustning av
bannätet som planeras.
Inom EG togs 1990 ett beslut om att bygga ut ett nät av
höghastighetslinjer som skall omfatta 10 000 km och
dessutom att 15 000 km järnväg rustas upp. Allt i syfte att
göra resandet snabbt och komfortabelt och att
godstransporterna skall kunna ske snabbt och effektivt.
För Sveriges del är snabba kommunikationer en viktig
del i vår anknytning till Europa. Skall svenska företag på
allvar kunna konkurrera med företag i Tyskland, Frankrike
och andra länder i de folkrika delarna av Europa måste vi
ha snabba och säkra transporter inom vårt eget land och till
Europa. Enligt min mening skall tåget vara en viktig del i
dessa transporter. Tåget kan radikalt öka sin andel av
transporterna endast om det fungerar bra och ger möjlighet
till snabba transporter.
Jag vill mot den bakrund jag redovisat föreslå att de
planer som finns på ett hastighetstågnät i Sverige med
anknytning till övriga Europa inordnas i de planer som
föreslås i propositionen. Det innebär t.ex. att nybyggnader
och upprustningar görs på ett sådant sätt att banorna blir
möjliga att trafikera med höghastighetståg. Banorna måste
helt enkelt kunna trafikeras i högre hastigheter. De fördelar
som nås genom en sådan planering är lönsamma -- det finns
ekonomiska beräkningar som styrker ett sådant
resonemang. De ekonomiska vinsterna görs i snabbare
transporter och därigenom att de som utnyttjar järnvägen
kan vara säkra på att varan kommer fram i tid.
Företagsekonomiskt för järnvägsföretaget blir
investeringarna lönsamma därigenom att godsflödena ökar;
om transporten på järnvägen tar längre tid väljer man andra
transportsätt. Även på persontransportsidan finns liknande
konkurrensfördelar om åktiden förkortas.
Jag anser att de satsningar som görs i
järnvägsinvesteringar är viktiga främst därför att
miljöstörande utsläpp från trafiken måste minska. Räknas
miljöskador in i kalkylen till järnvägens fördel blir kalkylen
ännu fördelaktigare för satsningar på tågtrafiken. De
investeringar som nu skall göras bör vara sådana att det inte
motverkar ett system med höghastighetståglinjer. Istället
bör investeringarna göras så att järnvägslinjer som kan
trafikeras med höghastighetståg förbereds.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om investeringar i
höghastighetstågslinjer.