Flyglinjen Trollhättan/Vänersborg--Stockholm/Arlanda
har sedan 1983 trafikerats av olika delar av SAS-koncernen.
På senare år har det numera sammanslagna SAS och
Linjeflygs dotterbolag Swedair haft ansvaret för trafiken.
I mitten av december 1992 lämnade helt plötsligt och
överraskande SAS telefonbesked (!) till det lokala
flygplatsbolag som driver Trollhättan/Vänersborgs flygplats
att ''fr.o.m. 11 januari 1993 upphör vi med trafiken på er
flygplats''.
Det lilla flygplatsbolaget hade av naturliga skäl inte så
mycket att sätta emot det stora flygbolaget. Under några
dagar var därför risken överhängande för att
Trollhättan/Vänersborgs flygplats skulle stå helt öde. Cirka
100 000 personer flög under 1992 på flygplatsen.
Det lokala flygplatsbolaget lyckades så småningom efter
förhandlingar med det lilla privata flygbolaget Golden Air
trygga en begränsad trafik i direkt anslutning till SAS-
koncernens avhopp.
SAS avgör självfallet om man vill trafikera en viss
bestämd flygplats. Att agera så som SAS gjort i detta fall
är emellertid icke acceptabelt. Att efter år av monopol på
trafiken ensidigt bestämma sig för att hoppa av med mindre
än en månads varsel kan försätta motparten i en orimlig
situation. Det är uppenbart att någon regel som föreskriver
en minsta varseltid krävs, vid en så genomgripande
förändring som den ovan redovisade.
Enligt vår mening bör det fortsättningsvis ställas krav på
att en minsta varseltid av åtminstone tre månader iakttages
innan flygtrafik som är en del av det nationella flygnätet
ensidigt kan avbrytas.
Ett sådant agerande som SAS-koncernen utsatt
Trollhättan/Vänersborg för kan, om det upprepas på andra
håll, orsaka betydande skador inte bara för lokalt ägda
flygplatsbolag utan även för hela regioner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om varseltider vid avgörande
förändringar i flygtrafik på enskilda flygplatser.
Stockholm den 26 januari 1993
Stig Bertilsson (m)
Kent Olsson (m)