Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut ingår de kommunala flygplatserna i Borlänge, Kramfors, Kristianstad, Trollhättan/Vänersborg och Växjö tillsammans med 18 statliga flygplatser i det s.k. primärnätet. Skälet är att riksdagen ansåg att staten har ett ansvar för trafik av nationell betydelse. Riksdagen uttalade dessutom att flygplatser som ingår i primärnätet skall ges likartade ekonomiska förutsättningar enligt likställighetsprincipen.
Regeringen konstaterade i den proposition som låg till grund för beslutet att de kommunala flygplatserna i primärnätet inte hade likartade förutsättningar för flygplatshållningen som de statliga. Senare års utredningsarbete har därför haft som en viktig utgångspunkt att uppnå relativt likartade ekonomiska förutsättningar oavsett huvudmannaskap.
Förra året beslöt riksdagen att övergångsvis förlänga det tidsbegränsade resultatutjämningssystem som i annat fall skulle ha upphört i och med 1992 års utgång. Denna förlängning gjordes i avvaktan på ett mer långsiktigt ställningstagande från riksdagens sida.
Med hänvisning till den nyligen genomförda avregleringen av inrikesflyget föreslår regeringen nu, i budgetpropositionen, att inga ändringar görs av primärnätets omfattning intill dess att en utvärdering gjorts av denna avreglering. Regeringen är därför inte nu beredd att föreslå något nytt system för resultatutjämning. Det föreslås i stället att frågan om resultatutjämning skall tas upp i diskussionerna om transfereringarna mellan stat och kommun.
Detta är inget bra förslag. Riksdagen har som nämnts lagt fast att principen om lika behandling skall gälla. Det kan finnas skäl att avvakta med att föreslå ett nytt system för resultatutjämning av de fem berörda flygplatserna till dess att en utvärdering av inrikesflygets avreglering och därmed en prövning av luftfartens primärnät ägt rum.
Därför är det olämpligt att föra över resultatutjämningsfrågorna till stat- och kommunförhandlingarna. Det skulle vara att införa ett helt nytt system. Frågan om resultatutjämning kan lösas inom ramen för flygtrafiksektorns ekonomi.
Mot bakgrund av hur det nuvarande, med stor möda, framförhandlade transfereringssystemet mellan stat och kommun är uppbyggt, måste det vara tveksamt att föra in en ny variabel, innehav av flygplats, som ny komponent i systemet. Detta är ytterligare ett skäl att avvisa förslaget.
Den av riksdagen beslutade förlängningen av resultatutjämningen för 1993 bör därför fortsätta att gälla till dess att en utvärdering av avregleringens effekter gjorts. Då bör regeringen återkomma till riksdagen med ett förslag som mer långsiktigt kan reglera de fem berörda flygplatsernas ersättning ur det nationella flygplatssystemets ram. Denna ersättning bör vara prestationsbaserad och ha den av riksdagen uttalade likabehandlingen som grund.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvisa förslaget i budgetpropositionen om att överföra frågan om resultatutjämning till de årliga förhandlingarna om de statliga transfereringarna till kommunerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förlängning av det av riksdagen nyligen fattade beslutet om resultatutjämning intill dess att en utvärdering av avregleringens effekter på inrikesflyget och dess primärnät gjorts.
Stockholm den 26 januari 1993 Ingvar Johnsson (s) Inger Hestvik (s) Börje Nilsson (s) Bo Holmberg (s) Sven Lundberg (s) Kjell Nilsson (s)