När SAS/LIN den 9 december utan förvarning beslutade
att avbryta trafiken mellan Trollhättan--Vänersborg och
Stockholm Arlanda från och med den 11 januari 1993
mottogs detta besked med stor bestörtning av alla berörda.
Upprördheten över hur lite hänsyn detta stora flygbolag tar
till de regionala behoven av fungerande flygtrafik och över
hur ovillig man är att ta upp konkurrensen är stor och
berättigad.
Detta agerande bör väcka oro hos alla andra regioner
som trafikeras av SAS/LIN. Andra flygplatser kan hamna i
samma situation. Flyg som täcker hela landet är en viktig
del av infrastrukturen. Kanske är de flygförbindelser som är
minst företagsekonomiskt lönsamma de som har den största
regionalpolitiska och ekonomiska betydelsen beroende på
långa avstånd. Avregleringen av flygtrafiken får inte
innebära sådana tvära kast att trafiken riskerar att lamslås
på grund av bristande tid att finna alternativ.
När sammanslagningen av SAS och Linjeflygs
inrikestrafik till ett bolag godkändes av berörda
myndigheter, däribland NO, ställdes ett antal krav till skydd
för i första hand de mindre flygbolagen. Staten bör på
motsvarande sätt ställa krav på flygbolagen när det gäller
regionalt ansvar och regionala flygplatser. SAS som tidigare
bara behövt bekymra sig om de stora flyglinjerna måste nu
inse att förhållandena ute i regionerna är något annorlunda
och kräver att nya hänsyn tas.
Enligt min uppfattning bör regeringen ställa krav på en
minsta varseltid av tre månader innan flygtrafik som är en
del av det nationellt täckande nätet får avbrytas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minsta varseltid innan flygtrafik
som är en del av det nationellt täckande nätet får avbrytas.
Stockholm den 26 januari 1993
Marianne Andersson (c)