1988 års trafikpolitiska beslut innehåller en uppdelning av ansvaret för flygtrafikförsörjningen i landet. Riksdagen ansåg att statens ansvar omfattar trafik av nationell betydelse. Som en konsekvens av detta avgränsades ett särskilt nät, det s k primärnätet. I nätet ingår för närvarande 18 statliga och fem kommunala flygplatser. De kommunala flygplatserna finns i Borlänge, Kramfors, Kristianstad, Trollhättan/Vänersborg och Växjö.
I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut konstaterades att de kommunala flygplatserna i primärnätet inte hade likartade förutsättningar för flygplatshållningen som de statliga. Det utredningsarbete som bedrivits under senare år (Flygplats 2000-utredningen och Lfvs kompletterande utredningar) har därför haft som en viktig utgångspunkt att uppnå relativt likartade ekonomiska förutsättningar oavsett huvudmannaskap.
Riksdagen beslöt i höstas att övergångsvis förlänga det tidsbegränsade resultatutjämningssystem som i annat fall skulle ha upphört i och med 1992 års utgång. Förlängningen gjordes i avvaktan på ett mer långsiktigt ställningstagande från riksdagens sida.
Årets budgetproposition behandlar frågor med anknytning till resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser. Med hänvisning till den nyligen genomförda avregleringen av inrikesflyget föreslår regeringen att inga ändringar görs av primärnätets omfattning intill dess att en utvärdering gjorts av denna avreglering. Regeringen är därför inte nu beredd att föreslå något nytt system för resultatutjämning. I propositionen föreslås i stället att frågan om resultatutjämning tas upp i diskussionerna om transfereringarna mellan stat och kommun.
I likhet med föredragande statsråd anser vi att det kan finnas skäl att avvakta med att föreslå ett nytt system för resultatutjämning för berörda fem flygplatser till dess att en utvärdering av inrikesflygets avreglering och därmed en prövning av luftfartens primärnät ägt rum.
Av detta skäl är det därför olämpligt att föra över resultatutjämningsfrågorna till stat--kommun- förhandlingarna. Det skulle vara att införa ett helt nytt system innan resultatet av utvärderingen föreligger.
Även mot bakgrund av hur det nuvarande, med stor möda framförhandlade, transfereringssystemet mellan stat och kommun är uppbyggt, måste det vara tveksamt att föra in en ny variabel, innehav av flygplats, som ny komponent i systemet. Detta är ytterligare ett skäl att avvakta utredningen.
Därför bör den av riksdagen nyligen beslutade förlängningen av resultatutjämningen för 1993 fortsätta att gälla till dess att en utvärdering av avregleringens effekter gjorts. Det bör då vara naturligt att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag som mer långsiktigt kan reglera de fem berörda flygplatsernas ersättning ur det nationella flygplatssystemets ram. Denna ersättning bör vara prestationsbaserad och ha den av riksdagen uttalade likabehandlingen som grund.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överföra frågan om resultatutjämning till de årliga förhandlingarna om de statliga transfereringarna till kommunerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser.
Stockholm den 25 januari 1993 Anders G Högmark (m) Kent Olsson (m) Stig Bertilsson (m)