Vänersjöfarten transporterar årligen runt 3,5 miljoner
ton gods. Det är t.ex. mer än SJ:s totala godsvolymer i hela
Vänerregionen. I Götaälvdalskorridoren står
Vänersjöfarten för en tredjedel av de samlade
godstransporterna. Flera stora exportföretag är starkt
knutna till Vänersjöfarten. Den har vidare stor betydelse
för den exportinriktade och starkt konkurrensutsatta
skogsindustrin i främst norra Vänerregionen och för
jordbruket/jordbruksindustrin i Skaraborgs län.
Vänersjöfarten har vidare en central roll för
oljetransporterna till främst Värmland och stora delar av
Bergslagsregionen.
Sjöfarten är ett miljömässigt bra transportalternativ i
regionen. Om Vänersjöfartens godsvolymer istället skulle
transporteras på land skulle enligt Vänerutredningen från
1991 utsläppen av kväveoxider, kolväten och koldioxid
fördubblas. Den helt övervägande delen av transporterna
skulle enligt utredningen flyttas över till landsväg. Bl.a.
bedömmer utredningen att 1 miljon ton oljeprodukter --
dvs. stora mängder farligt gods -- istället skulle köras på
landsvägen.
Hoten mot Vänersjöfarten 1.
Vänersjöfarten har en stark och ökande konkurrens
från lastbil och tåg. Produkternas ökade förädlingsgrad,
kraven på frekvens och små sändningsstorlekar gynnar
landtransporterna och främst lastbilen. Godsvolymen har
stått stilla den senaste tioårsperioden.
2. Vänersjöfarten har begränsningar bl.a. vad gäller
fartygsstorlekar och möjligheter att utveckla fartyg för
enhetslaster.
3. Kostnaderna har ökat. Driftkostnaderna för
Trollhätte Kanalverk ökade med i genomsnitt 13 % per år
1985--90. Hamnarna i Vänern är enligt Vänerutredningen
för små, för att var för sig kunna uppnå ytterligare
kostnadseffektivitet. Det finns inga aktörer i Vänern som
har tillräcklig kraft för att utveckla hela transportlösningar
för nya kunder.
Nuläget
Huvudslutsatsen i Vänerutredningen 1991 var att
Vänersjöfartens omfattning och betydelse samt
konsekvenserna av en överflyttning till landtransporter
utgjorde skäl för att behålla och utveckla trafiken. Enligt
utredningen kan dock trafiken inte tillåtas minska och
driftunderskotten öka.
Skall trafiken bestå måste Vänersjöfartens
konkurrenskraft öka och kostnaderna sänkas. Det kan ske
genom följande åtgärder: hamnarna i Vänern bör gå
samman i ett bolag, Vänerhamn AB, resurserna kan
utnyttjas bättre och kostnaderna sänkas, möjligheterna
att utveckla nya transportupplägg ökar och
marknadsföringen blir slagkraftigare, avgiftssystemet
bör ändras från nuvarande nationellt betingade system och
till en modell där avgifterna sätts utifrån regionala
förutsättningar.
Även Trollhätte Kanalverk har gjort en utredning som
överlämnades till regeringen i oktober. Den behandlade i
huvudsak marknadsunderlag, rationaliserings- och
organisationsfrågor. Utredningens viktigaste slutsatser var
följande: En möjlig ytterligare marknad finns på
enhetslastsidan, motsvarande 400 000
ton på årsbasis. Förutsättningen är att man kan
erbjuda avgångar minst två gånger i veckan, ha öppet i
hamnar dygnet runt och utveckla en sammanhållen
säljorganisation.En rationaliseringsplan för
Kanalverkets verksamhet som innebär en
personalminskning men 15--20 %. Viktiga delar är
fjärrstyrning av slussar och broar, elektroniskt
övervakningssystem (minskar lotsningen) och administrativ
rationalisering, bl.a. ytterligare samordning med Vänerns
seglationsstyrelse.
Så långt om utredningarna.
För länsstyrelserna i regionen har den helt avgörande
frågan under hösten varit att få till stånd ett
ställningstagande hos statsmakterna till Vänersjöfartens
framtid som ger arbetsro och möjlighet att utveckla både
sjöfarten och verksamheten i hamnarna.
En viktig linje har varit att ett positivt ställningstagande
från staten till Vänersjöfartens framtid också måste
innebära att regionen tar sitt ansvar. Framför allt genom att
sänka kostnaderna i hamnarna (bildande av Vänerhamn
AB) och rationaliseringar och kostnadsminskningar i främst
kanalverksamheten. En utredning har pekat på att en
kostnadsminskning med 25--35 % vore möjlig. För
närvarande pågår förhandlingar mellan hamnintressenterna
med syfte att genomföra samordningen av hamnarna.
Vår slutsats är att Vänersjöfarten har goda
förutsättningar för en positiv utveckling i regionens och
nationens intresse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att sådana åtgärder bör vidtas att Vänersjöfarten långsiktigt
säkras som en värdefull del av transportsystemet och
näringslivet i Vänerregionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att verksamheten bör organiseras så att det regionala
engagemanget och kunnandet om verksamheten och
transportbehoven tas till vara.
Stockholm den 26 januari 1993
Britt Bohlin (s)
Jan Fransson (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)