Bristen på sjösäkerhet hotar människors liv och miljön
Bakgrund
Utflaggningen av världens fartygsflotta hotar
människors liv och miljön. Utflaggningen innebär att
elementära krav på sjövärdigheten hos fartyg kan
åsidosättas. Det innebär att kraven för att vara sjöman har
sänkts -- speciellt i förhållande till vad som krävs på dagens
stora och komplicerade fartyg.Utflaggningen innebär att
fattiga länders människor kan utnyttjas som billig och
utbytbar arbetskraft på fartyg.Utflaggningen innebär att
kraven på vinst till ägare och rederier är det viktigaste. Det
resulterar ofelbart i att säkerhet och miljökrav kommer i
andra hand -- om det överhuvudtaget beaktas.
En rad tragiska olyckor det senaste året i de nordiska
farvattnen och i andra hav visar att sjövärdigheten nu har
sjunkit till en katastrofalt låg nivå. Endast slumpen har --
hittills -- hindrat än värre olyckor än de som nu skett.
Fartyg har av ekonomiska skäl inte skrotats när de borde
utan har fått vara kvar i drift. Fartygens genomsnittsålder
har stadigt ökat. Kontrollen av fartygens sjövärdighet är
ibland bara formalia -- även i nordiska hamnar.
Olycksstatistik för 1992:
4 stora tankfartyg totalförliste 6
fartyg fick allvarliga maskinhaverier 12
fartyg kolliderade på
3 fartyg utbröt brand eller explosion på
13 fartyg inträffade andra typer av haverier, t.ex.
styrmaskinshaverier.
Bland de mer otrevliga inslagen inom dagens sjöfart är
att rederier kan tjäna stora summor på haverier,
Braerkatastrofen utanför Shetland är ett sådant exempel.
Det för tankarna till forna tiders sjörövarmentalitet.
Den internationella sjöfartsorganisationen -- IMO --
som behandlar tekniska sjöfartsfrågor och ILO (den
internationella arbetsorganisationen) som behandlar de
ombordanställdas villkor har visat sig vara alldeles för svaga
gentemot de ekonomiska intressena.
Regeringens och riksdagens trafikutskotts ansvar
Med beaktande av dessa dystra fakta framstår
regeringen och majoriteten i svenska riksdagens
trafikutskott som nonchalanta, på gränsen till
människofientliga.
Regeringen vill flagga ut resten av den svenska
handelsflottan, den visar föga intresse för att förbättra
situationen på det internationella planet, den bekämpar alla
förslag från de riktiga experterna, dvs. sjömännen.
I ett pressmeddelande från
kommunikationsdepartementet meddelar
kommunikationsminister Odell att man med anledning av
Braerolyckan ska utreda sjösäkerheten. Det är olyckligt att
det måste ske olyckor innan ansvarig minister inser att
utvecklingen går åt fel håll. Vi räknar dock med att denna
utredning kommer att resultera i konkreta förbättringar för
sjösäkerheten.
Majoriteten i riksdagens trafikutskott hänvisar i
betänkande 1991/92:TU11 till en utredning som är 14 år
gammal och till beslut i riksdagen som är 13 år gammalt.
Man hänvisar till regler som är mer än 20 år gamla.
Utskottet skriver: ''Erfarenhetsmässigt är sjöfarten i
Stockholms skärgård och på Mälaren säker''. Man har inte
ens noterat tillbud i de vatten som omger Riksdagshuset. En
välvillig tolkning av detta blir att riksdagens trafikutskott
inte insett att det hänt saker det senaste 13 åren, en elak
tolkning att man inte bryr sig.
Vänsterpartiet anser att i dessa frågor visar de borgerliga
partierna upp sina allra svagaste sidor. Det måste till helt
andra och nya initiativ för att komma till rätta med
problemen.
Förslag till åtgärder
Sjöfartsförbundet, Greenpeace m.fl. organisationer och
många enskilda har formulerat krav som riksdag och
regering måste ta fasta på.
Om inte Sverige kan stå för en anständig
sjöfartspolitik -- vilket land ska då göra det?
Inhemska åtgärder
Svenska sjöfartsmyndigheter bör förstärkas.
Alla större fartyg -- speciellt färjor -- som anlöper svensk
hamn ska inspekteras i Sverige.
Anmälningsplikt ska införas för fartyg som trafikerar
Kattegatt, Skagerrak och Östersjön.
Endast olje- och kemikalietransporter med fartyg av
högsta tekniska standard ska tillåtas till svenska hamnar.
Våra grannsjöländer ska påverkas att införa samma
tekniska krav.
Lotstvånget ska skärpas.
Systemet för trafikinformation (TIC) bör byggas ut till
fler farvatten.
Säkerhetssystemen på färjor bör ses över.
Internationellt
Regeringen och sjöfartsverket bör bl.a. agera för:
Att stärka IMO och ILO.
Att rederier ska ta det fulla ekonomiska och juridiska
ansvaret för sin verksamhet.
Att fartyg med miljöfarlig last ska förbjudas att gå i
känsliga områden och nära kuster.
Att krav på utbildning skärps för ombordanställda.
Att ett gemensamt språk används i den internationella
sjöfarten -- på motsvarande sätt som engelskan inom
luftfarten.
Att plutoniumtransporter till sjöss förbjuds.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förstärka svenska
sjöfartsmyndigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att större fartyg som anlöper
svensk hamn skall inspekteras i Sverige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anmälningsplikt skall införas
för fartyg som trafikerer Kattegatt, Skagerrak och
Östersjön,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fartyg med miljöfarlig last
som anlöper svenska hamnar skall ha högsta tekniska
standard,
5. att riksdagen hos regeringen begär att den skall
påverka våra grannsjöländer att införa i yrkande 4 anförda
krav,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skärpa lotstvånget,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bygga ut
trafikinformationssystemet (TIC) till fler farvatten,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att säkerhetssystemen på färjor
bör ses över i den utredning om sjösäkerhet som regeringen
tillsatt,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stärka IMO och ILO,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att rederier skall ta det fulla
ekonomiska och juridiska ansvaret för sin verksamhet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fartyg med miljöfarlig last
skall förbjudas att gå i känsliga områden och nära kuster när
så är möjligt,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utbildningskravet skall höjas
för ombordanställda,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett gemensamt språk skall
användas i den internationella sjöfarten,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att plutoniumtransporter till
sjöss skall förbjudas.
Stockholm den 25 januari 1993
Karl-Erik Persson (v)
Jan Jennehag (v)
Rolf L Nilson (v)
Bengt Hurtig (v)