Inom EG pågår sedan många år ett samarbete med
standardisering och systematisering av de inomeuropeiska
transporterna.
Europeisk närsjöfart, dvs. kust- och inrikessjöfart, är en
väsentlig del i detta arbete. Utgångspunkten är att
vägtrafik, järnvägstrafik och närsjöfart skall vara
kompletterande transportsätt för godstransporter inom
Europa. Förutsättningarna beträffande finansiering av
infrastruktur bör därför göras likvärdiga.
Eftersom en stor del av de inrikes sjötransporterna är
gränsöverskridande trafik är det svårt att uppskatta de olika
ländernas sjötransporterade godsmängder. Den ungefärliga
mängd gods som transporteras på Västeuropas vattenvägar
torde dock röra sig om 500 miljoner ton per år.
När det gäller kustsjöfart tillkommer ytterligare 250
miljoner ton per år. Närsjöfartens totala mängd är således
ca 750 miljoner ton per år.
Inom EG görs bedömningen att närsjöfartsbaserade
systemtransporter kommer att behöva utnyttjas i ökande
omfattning. I Nordeuropa räknar man med att godstrafiken
fram till år 2010 nästan kommer att fördubblas.
Trängsel och miljöproblem förorsakade av trafiken är
redan alltför påtagliga. ''Infarkt'' på vägar och järnvägar på
kontinenten börjar att bli ett allt vanligare talesätt.
Vi tror att det är viktigt att planera för en utökning av
närsjöfartstransporter och en kombination av fartyg, tåg
och bil, där varje transportslag används där det anses ha
bäst förutsättningar.
Tyskland redovisade i juni 1992 en plan för
godstransportutvecklingen med investeringar fördelade på
väg, järnväg och vattenvägar. Det är intressant att se hur
kostnadseffektiv en satsning på närsjöfarten där har
bedömts.
En samplanering efter svenska förhållanden av
transportmedlens olika strukturer vad gäller järnväg, väg
och sjövägar anser vi också skulle vara intressant. Här kan
man t.ex. tänka sig att bättre utnyttja Väner-, Mälar- och
kustsjöfart på ett nytt och bättre sätt såväl vad gäller tid som
ekonomi.
De internationellt inriktade svenska transportköparna
(industriföretagen) är mycket medvetna om den europeiska
utvecklingen och är intresserade av att i ökad utsträckning
använda sig av närsjöfarttransporter. Det skulle kunna bli
en bättre framkomlighet och ett undvikande av ''europeiska
väginfarkter'' om sjötransportledet maximeras, i stället för
att som idag minimera sjötransportsträckan med färjor över
sund etc.
Sjöfarten har sedan urminnes tider varit av vital
betydelse för Västsverige.
Enligt en marknadsanalys som gjorts på
kommunikationsdepartementets uppdrag 1992 rörande
intresset för sjötransporter bland företag i Vänerregionen
framgår det att intresse finns om vissa krav uppfylls.
Företagen är angelägna om att få ett transportsystem
som går från dörr till dörr och ser närsjöfarten som en viktig
länk. De tre avgörande krav som ställs är reguljära
avgångar minst två gånger per vecka en ansvarig
transportinstans för hela systemtransporten dörr till dörr
att transportsystemet i sin helhet skall kunna fungera 24
timmar om dygnet.
Ett sjöbaserat transportsystem är beroende av ett flertal
transportmoment och organisationsinsatser. En av de
viktigare förutsättningarna är att transporter som innehåller
omlänkning mellan olika transportslag erbjuds
terminalpunkter för effektiva omlastningar. Det innebär en
utvecklad lastnings- och lossningsteknik, en bra utrustning i
hamnarna och kanske nya fartyg.
Vi tror att EES-avtalet och en anpassning av
förutsättningarna beträffande infrastrukturen för
transporter till riktlinjerna inom EG kommer att innebära
bättre möjligheter för närsjöfart på Sverige.
Svenskt näringsliv är utomordentligt beroende av
effektiva godstransportsystem. Med långa avstånd inom
landet och med ett förhållandevis perifert läge i relation till
viktiga marknader blir transportkostnaderna en väsentlig
del av varans pris och påverkar därmed konkurrensen för
svensk exportindustri.
I en sådan situation räcker det inte med att Sverige
anpassar sig till den transportutveckling som finns i vår
omvärld. Vi skall ligga i förkant med denna utveckling.
Svenska myndigheter, näringsliv och forskare måste
gemensamt arbeta för och vara pådrivande när det gäller
den internationella utvecklingen. Säkerhetsfrågor och
arbetsmiljö är t.ex. viktiga frågor.
Svensk forskning visar att sjöfarten redan idag är
energieffektiv och miljövänlig samt att det finns potential
för ytterligare förbättringar.
Nu är det dags för regeringen att ta initiativ till att
Sveriges kuster och vattenleder används för transporter på
ett för miljön, ekonomin och näringslivet bra sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kust- och närsjöfart.
Stockholm den 25 januari 1993
Lisbet Calner (s)
Jan Fransson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Britt Bohlin (s)
Sten Östlund (s)