Det tål att upprepas att sjöfarten måste integreras mer i den övergripande trafikplaneringen. Alltför få knutpunkter finns i Sverige mellan väg, järnväg och sjöfart som på ett nationalekonomiskt sätt kan främja snabba och billiga transporter via sjöfart som Sverige så väl behöver vid integrationen med Europa. Detta gäller även om vi inte kommer att ansluta oss till EG.
Trafikinfarkten i Mellaneuropa göra att vi svenskar måste söka nya vägar för vårt gods. Hypersnabba färjor, vilka redan finns i prototyp, kommer förmodligen bli lösningen för de snabba transporterna till kontinenten med förädlat gods från väst- och sydkusten. Även den växande östmarknaden kommer att kräva hypersnabba färjor över Östersjön.
Närsjöfarten kommer att få en ökad betydelse och vi behöver kombinerade terminaler där omlastning mellan väg, järnväg och sjöleder sker. Infrastrukturplaneringen från statens sida måste styras så att omlastning mellan trafikslagen underlättas.
Vi behöver eventuellt utse ett antal centralhamnar vartill riksdagen skall styra de landbaserade investeringarna. Vissa hamnar, slussar, kurviga farleder etc måste åtgärdas för en säkrare sjöfart.
För att kunna genomföra en integration som även många inom industrin tror på, bl a Volvo, måste vi öppna infrastrukturanslagen för sjöfartsinvesteringar. Öppnas infrastrukturanslagen för sjöfartsinvesteringar skall pengar tas från befintlig ram, dvs från väg- och banverksanslagen.
Kommunikationsdepartementet bör snarast få i uppdrag att ta fram en översiktlig plan på var och hur dagens landbaserade infrastruktur på bästa sätt kan integreras med närsjöfarten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast återkomma till riksdagen med förslag på hur den landbaserade infrastrukturen skall integreras med närsjöfarten.
Stockholm den 21 januari 1993 Kenneth Attefors (nyd)