Landets viktigaste naturtillgångar finns i Norrland.
Skog, vattenkraft och malm har utgjort grunden för de fem
norrlandslänens utveckling och industrialisering.
Norrlandslänen har stora interna avstånd och företagen
är lokaliserade långt från sina marknader. Någon egentlig
hemmamarknad finns inte för industriföretagen i Norrland.
Flertalet av de norrländska företagen är starkt
exportinriktade. Skogsindustrins produktion är 20 % av den
svenska exporten, därav en stor del från den norrländska
produktionen. 95 % av utrikeshandeln från Norrland går
via sjötransporter. Goda kommunikationer är helt
avgörande för att företagen skall kunna konkurrera såväl på
världsmarknaden som på marknader inom Sverige.
Därutöver är det ytterst angeläget av miljöskäl att en stor
del av de tunga transporterna sker till sjöss.
Sjöfarten är av mycket stor betydelse för det norrländska
näringslivet. Främst pappersindustrin, med egna båtar, har
insett vikten av goda sjötransporter. Goda
transportmöjligheter är en avgörande konkurrensfaktor.
För att klara denna måste sjöfarten upprätthållas året runt.
Detta kräver en väl utbyggd isbrytarflotta både i
Bottenviken och Bottenhavet.
Vid samråd med Norrlandshandelskamrarnas
trafikpolitiska råd framhålles att ökad kustsjöfart kommer
att ställa större krav på isbrytarservice. Ett orosmoln är att
isbrytarnas service förläggs alltför långt från våra
norrländska vatten.
De stora norrlandsföretagen Assi, Boliden, Ovako,
SCA och SSAB inledde ett samarbete med anledning av
prisutvecklingen för inrikes godstransporter med bil och
järnväg. Utifrån denna initierades en utredning om
kustsjöfartens tekniska och ekonomiska förutsättningar
(Ostkustpendeln). Här noteras att fartyg i en kustsjöfart
måste vara anpassade för extremt snabb lastning och
lossning. Högre farter än nu, kanske 25--30 knop, krävs.
Möjlighet att ta sig fram i is markeras. Fartygens storlek
måste anpassas så att man kan hålla en mycket hög
anlöpsfrekvens.
Inom kort kommer näringslivet att bedöma om
projektidén ''Ostkustpendeln'' kan förväntas genomföras.
Tydligt är att sjötransporter i ökad grad kommit i
blickfältet. Framför allt därför att miljöfördelar, låga
undervägskostnader och möjlighet till smidig anpassning är
plusvärden för sjöfarten.
En stationering till Härnösand och nedre Ådalen av
isbrytare har många gånger framförts från näringslivets
sida. Kravet blir än mer aktuellt om det norrländska
näringslivet flyttar över ytterligare gods från väg och
järnväg till sjöfart.
Riksdagen har i många år behandlat frågan om
lokalisering av isbrytarflottan till centrum av dess
verksamhetsområde. Riksdagens argument för att inte
tillmötesgå dessa förslag har varit många och inte allt för väl
underbyggda.
Nya förutsättningar har framkommit som gör att frågan
åter bör prövas av riksdagen.
Det säkerhetspolitiska läget
Utvecklingen i Östeuropa har medfört att den militära
hotbilden mot Sverige har förändrats. Den positiva
hotbilden som framkommit genom att de sovjetiska
styrkorna flyttats bort från de övriga östeuropeiska
länderna har inte inneburit någon motsvarande minskning
av de stående styrkorna i S:t Petersburg-, Moskva- och
Nordkalottenområdena. I stället har dessa områden tillförts
trupper och modern materiel från Centraleuropa. Flera
experter på säkerhetspolitik har vid skilda tillfällen påpekat
att hotbilden mot Sverige har förskjutits från södra till norra
delen av landet. Detta innebär att Bottenhavet och
Bottenviken fått en ökad strategisk betydelse.
Med isbrytarnas roll för Marinen både fredsmässigt och
inom krigsorganisationen innebär denna förändring av
hotbilden att ytterligare skäl talar för en omstationering.
K-företag i området, Lunde Mecan AB och
Dockstavarvet AB samt deras underleverantörer, skulle
genom uppgifter för isbrytarna kunna få kontinuerlig
kunskap om de fartyg som skall underhållas och byggas om
vid en beredskapshöjning.
Isbrytarnas sommarförläggning långt ifrån det naturliga
verksamhetsområdet inrymmer olägenheter också ur
beredskapssynpunkt. Det tar inte obetydlig tid att samla
fartygen till deras operativa område. Att i ett kritiskt läge
löpa ''gatlopp'' längs svenska kusten och bl a genom Södra
Kvarken är en föga önskvärd situation.
Beredskapsaspekter militärt och civilt
Det finns goda motiv ur Marinens synpunkt för en
omstationering av isbrytare till Härnösand. Fundamentalt
är dock att varvet i Lunde kan utnyttjas som underhållsvarv
inom ramen för en korrekt upphandling. En mindre
upprustning av torrdockan har genomförts. Med en
breddning av dockan och dockportarna skulle isbrytarna av
''Atle-klassen'' även kunna torrsättas i Lunde.
I fred har isbrytarna sin huvudsysselsättning i
Bottenhavet och Bottenviken. De bör då naturligen vara
baserade där.
Två av isbrytarna ingår i Norrlandskustens
Marinkommandos, MKN, krigsorganisation. Huvuddelen
av MKN lednings- och underhållsorganisation är
lokaliserad till Härnösand.
Genom en fredstida basering av isbrytarna till
Härnösand kan bl a följande fördelar vinnas:Likartad
basering i fred och krig, vilket stämmer med
överbefälhavarens ''Verksamhetsidé 90''.MKN ges
möjlighet att öva ledning av fartygen.MKN ges möjlighet
att leda och genomföra underhållsåtgärder på isbrytarna.
Om varvet i Lunde, Lunde Mecan AB, får erforderliga
resurser ges möjlighet att både i fred och krig genomföra ett
fullständigt underhåll inom fartygens
verksamhetsområde.Rekrytering av sjöofficerare till
MKN underlättas. Detta ger på sikt underlag för bemanning
inom stabs- och förvaltningsorganisationen. Ett minskat
behov av långpendlare uppstår och kostnaderna kan
minskas.MKN:s ställning stärks totalt sett som en viktig
marin ledningsresurs längs den ca 100 landmil långa
Norrlandskusten.Med förnyelse av varvet i Lunde skapas
bättre totalresurser och ökad flexibilitet för underhåll av
marina fartyg och båtar i såväl fred som krig.
Rollen som bas- och stödfartyg
Vid haverier och andra allvarliga händelser till sjöss är
det inte sällan angeläget att kunna disponera stabila fartyg
som bas- och stödfartyg. En olycksbekämpning underlättas
om isbrytare kan fungera som plattformar för insatserna.
Eftersom Härnösand är beläget i Norrlandskustens mitt
är en isbrytarlokalisering dit en strategisk resurs i
olyckssammanhang. Inte minst i de fall då haverier kan
orsaka miljöskador kan isbrytarna utgöra en stor tillgång.
Resurser i samverkan
Härnösand har en hel arsenal av resurser som ställer upp
för att göra en omstationering av isbrytarna lyckosam.
Härnösands hamn har i internationella sammanhang
betecknats ''one of the best in N Sweden''. Hamnen har
topografiska kvalitéer. Den har ett läge i anslutning till en
stadskärna med service av kvalificerat slag samt närhet till
MKN/KA5, Kustbevakningens Radiobas Nord och
Härnösands Radio.
I hamnen får isbrytarna egen kaj och eget kajområde.
Beläget centralt inom tätorten men ändå ostört.
Kommunen har rustat upp denna kaj som i alla avseenden
kommer att kunna ta emot isbrytare med maximalt
djupgående. Någon kostnad för kajplats avser kommunen
inte att ta ut.
Med tanke på det efterfrågetryck som råder i Stockholm
har isbrytarnas lokalisering fått ny aktualitet. Stockholms
stad vill nu använda Stadsgårdskajen för andra fartyg än
isbrytare. Den planerade kryssningsverksamheten bidrar
för övrigt säkert mer till huvudstadens utveckling än
sommarstationering av ett antal isbrytare. Ett överförande
av isbrytarna av ''Atleklassen'' från Stockholm ger
Stockholms hamn bättre förutsättningar att utvecklas som
hamn för kryssningsfartyg. Lösningen kan också sägas vara
en parallell till den omstationering från Stockholm till
Karlskrona som skedde sommaren 1990 beträffande Tor
och Njord. Åtgärden skulle också bli en stimulans inte bara
för Härnösand och dess hamn utan också för nedre Ådalen
och Västernorrland som helhet.
Regionalpolitiska aspekter
Statliga insatser är nödvändiga för att bryta den negativa
utvecklingstrenden i Härnösand och Ådalen. Detta har
också regeringen insett genom att Härnösand nyligen
infördes i det tillfälliga stödområdet. Västernorrlands
inklusive Härnösands och Ådalens situation är väl kända
varför någon ytterligare argumentation inte är nödvändig.
En omstationering av de tre stora isbrytarna i ''Atle-
klassen'' är en viktig markering av den uppmärksamhet som
statsmakterna visar regionen. Isbrytarna i Härnösands
hamn skulle påtagligt märkas och ge en psykologisk
stimulans.
Med en lokalisering av de tre isbrytarna följer långsiktigt
ett sysselsättningstillskott på ca 30-talet befattningshavare.
Vidare kommer smärre underhåll och viss upphandling av
förnödenheter och service att ge sysselsättning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en omstationering av ''Atle-
klassens'' tre isbrytare till Härnösand.
Stockholm den 20 januari 1993
Sigge Godin (fp)
Ulla Orring (fp)