En gynnsam ekonomisk utveckling av olika delar av landet kräver likvärdig trafikförsörjning. Detta är i princip en statlig angelägenhet, varför riksdag och regering har ansvar för att skapa sådana förutsättningar.
Det föreligger särskilda problem med trafikförsörjning för Gotland, men behovet av goda kommunikationer är givetvis likartat med andra områdens.
Problemen är välkända av regeringen, och i årets budgetproposition ökas stödet till färjetrafiken till och från Gotland till 160 miljoner kronor. En, med tanke på budgetläget, stark markering av vikten av goda Gotlandsförbindelser.
Ett av problemen med Gotlandstrafiken utgörs av att endast ett bolag har rätt att trafikera sträckan. Valmöjligheter inskränks och kostnadseffektiv konkurrens uppstår ej. Alternativa rutter och rederier finns inte. Då avtalet med Nordstöm och Thulin AB löper ut 1997 bör konkurrensen släppas fri.
Även under den återstående avtalstiden bör viss konkurrens och ökad valfrihet för Gotlandsresenärer kunna åstadkommas med en minskning av statsbidragsbehovet som följd.
Sjöfartsverket anger i sin översyn av färjetrafiken till och från Gotland att konkurrerande trafik på nuvarande koncessionslinjer inte bör tillåtas, men att nya trafiklinjer för nya resebehov utan krav på statligt stöd skulle kunna tillåtas. Verket konstaterar vidare att en skattefri försäljning ombord på Gotlandsfärjorna skulle kunna innebära minskat behov av statsbidrag.
Det skulle alltså vara möjligt att minska statens utgifter samtidigt som t.ex. flera linjer från skilda hamnar i sydöstra Sverige kunde komplettera trafiken under högsäsong genom att ekonomiska förutsättningar för affärsmässig drift skapas på så sätt att skattefri försäljning och servering ombord tillåts.
I fjolårets budgetproposition tycktes kommunikationsministern bejaka tanken på viss konkurrens då han sade:
Däremot bör det finnas möjligheter att tillåta viss konkurrerande trafik inom ramen för nuvarande avtal bl.a. med tanke på utvecklingen i Balticum som kan leda till nya intressanta förbindelser där Gotland kan få ett centralt läge. Detta är, enligt min mening, en fråga för sjöfartsverket i den pågående översynen av färjetrafiken.
Verket anser i den åberopade översynen att linjer utan krav på statligt stöd skall kunna tillåtas men tyvärr skjuter kommunikationsministern frågan vidare in i framtiden när han nu säger:
När det gäller frågan om konkurrens i Gotlandstrafiken är jag inte beredd att generellt tillstyrka tillstånd till färjetrafik på nya linjer utan att först analysera kostnadskonskevenserna för koncessionstrafiken.
En sådan fördröjning är enligt vår mening onödig. Kostnaderna för koncessionstrafiken kan genom skattefri försäljning och servering bli sådana att en statsfinansiellt välbehövlig minskning av statsbidraget kan ske samtidigt som förutsättningar för alternativa förbindelser utan statsbidrag skapas under högsäsong.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om viss konkurrerande färjetrafik till och från Gotland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattefri försäljning och servering ombord,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att reducera statsbidraget genom att skattefri försäljning och servering tillåts ombord1,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Gotlandstrafiken efter avtalstidens utgång 1997 skall arbeta under fri konkurrens.
Stockholm 15 januari 1993 Leif Carlson (m)
1 Yrkande 2--3 hänvisade till SkU