Tankerkatastrofen vid Shetlandsöarna med tankfartyget Braer nyåret 1993 belyser svagheten i internationella överenskommelser som rör handelsfartygens skötsel. Hur rigorösa bestämmelser som helst väger lätt i händerna på redare/ägare/ vars enda ledstjärna är egna profiter. Man låter den marina miljön och i någon mån försäkringsbolagen stå för riskerna.
I tidigare motioner till Riksdagen har jag och andra varnat för att åldriga och vanskötta fartyg är miljöbomber, som drivs till bristningsgränsen av mindre noggranna redare.
Och värre kan det komma att bli. Ett välkänt sjöfartsinstitut i England har rätt nyligen kommit med en studie avseende stora tankfartyg som är mer än 17 år gamla. Studien visar att gruppen består av 450 fartyg, varav 140 klassas som dåliga eller mycket dåliga. De flesta av dessa fartyg är idag i tjänst! Vänder konjunkturen uppåt under kommande år kommer både dessa ''skorvar'' och andra i kanske ännu sämre kondition att få fullt upp med frakter!
Kritiken mot ägarna av undermåliga handelsfartyg bör också till del riktas mot klassningssällskapen, som utfärdar klassningscertifikat utan ingående kontroller av fartygs sjövärdighet.
När internationella överenskommelser står vid vägs ände, måste statsmakterna kanalisera sina intentioner direkt till branschens huvudmän, d v s oljebolag, raffinaderier, huvudmän för hamnar, klassningssällskap och försäkringsbolag. Näringens företrädare måste inse vidden av de risker som är förbundna med oljetransporter, där haveriet vid Shetlandsöarna platsar in i senare års största katastrofer.
I en under förra riksdagsåret inlämnad motion har jag pläderat för att tankfartyg utrustas med dubbla bottnar. Braer-olyckan ger därtill anledning att understryka behovet av dubbla motorer, med separata tankar för dieselbränslet.
Händelserna vid Shetland visar också på att det råder brist på bogserbåtar i denna del av världen, som har kapacitet att bogsera supertankfartyg i hög sjö. Sverige har ingen sådan bogserbåt, inte heller övriga länder inom Norden. Rimligen borde de nordiska staterna förfoga över minst en högsjöbogserare, både med tanke på den livliga tanktonnagetrafiken i regionen, och med avseende på de oftast svåra väderförhållanden som råder. En annan åtgärd för att förbättra säkerheten till sjöss är införande av särskilda farleder och givna positioner -- nu kan fartygsbefälet, med vissa undantag när, bestämma färdväg som väl vanligen grundas utifrån ekonomiska motiv och inte efter säkerhet för liv och miljö.
I England har olyckan gett upphov till en omfattande debatt om det lämpliga i att tankrar går igenom ett så känsligt sund som det vid Fair Isle -- Sumbug Head.
Olja bör betraktas som farligt gods och skall därmed också fraktas inom bestämda och utmärkta farleder.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte att ytterligare öka säkerheten i handelsfartyg i oljefrakt i mening att fartygen på sikt förses med dubbla motorer och med separata tankar för dieselbränsle,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om givna farleder för tanktonnage,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av högsjöbogserare.
Stockholm den 12 januari 1993 Kenth Skårvik (fp)