Alltsedan persontrafiken upphörde i Vårgårda 1977 har kommunen förgäves arbetat för att åter få tåguppehåll. Skälen har vuxit sig allt starkare, näringslivets behov, befolkningstillväxt, ökad pendling och den ökande försurningen som ställer krav på miljövänlig trafik. Västsverige är det område i landet som hårdast drabbas av försurningen. Kommunen och dess invånare har inte kunnat acceptera att vara den största orten vid Västra stambanan utan tågstopp.
SJ har hela tiden ställt sig kallsinnigt till kraven på att intercity-tågen ska stanna i Vårgårda. Nu har emellertid den attityden mjuknat och man har med anledning av det så kallade Västtågprojektet accepterat att dessa tåg skulle kunna göra uppehåll i Vårgårda. Förutsättningen är givetvis att en perrong byggs och att vissa kringinvesteringar som gång- och cykeltunnel görs.
Nu pågår också ett arbete för att starta pendeltågsverksamhet mellan Göteborg/Alingsås och Skövde/Töreboda. Dessa tåg skulle göra uppehåll vid samtliga större orter ner till Alingsås för att därefter köra direkt till Göteborg. Detta skulle vara ett sätt att klara matningen till intercity- och snabbtågen i Herrljunga och Skövde samtidigt som befolkningen utmed järnvägen skulle få betydligt lättare att ordna sina arbetsresor på ett effektivt och miljövänligt sätt. Förutsättningen för att Vårgårda ska få del av detta är också att nödvändiga investeringar vid Vårgårda station görs.
Detta tillsammans med en angelägen upprustning av Herrljungabanan skulle kraftigt förbättra kommunikationerna i en stor del av Älvsborgs län.
Den här modellen med kombinerad matar- och lokaltrafik förutsätter självklart att SJ och Banverket tar sin del av kostnaderna. De bör ha ett intresse av att använda sin egen järnväg och sitt materiel för att mata sina egna tåg och därmed få fler passagerare. Framför allt är det nödvändigt att SJ inte verkställer sina planer på inskränkning av de möjligheter till arbetspendling Herrljunga--Alingsås--Göteborg som nu finns innan ett alternativ finns.
Nu ökar satsningarna på infrastruktur kraftigt. 1992 var investeringarna tre gånger så höga som under 80-talet och den nivån skall fortsätta. Enligt min mening bör en del av dessa satsningar gå dels till satsningen på stationsområdet i Vårgårda, dels till den regionala pendeltågstrafiken med detta projekt som en prioriterad del.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar i stationsområdet i Vårgårda,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av Herrljungabanan, förutsättningarna för pendling Herrljunga--Alingsås/Göteborg och satsning på regionala matar-/pendeltågssystem till Vårgårda m.fl. orter.
Stockholm den 26 januari 1993 Marianne Andersson (c)