I propositionen säger regeringen att riksdag och regering på ett tydligare sätt än tidigare ska ta ställning till inriktningen av infrastrukturplaneringen. Den avvägning mellan olika legitima mål för samhällets utveckling som måste göras måste grundas på fakta och avspegla den politiska viljan.
Propositionen talar också om att inriktningen miljö/tillgänglighet ger den största förbättringen av såväl tillgänglighet som den största minskningen av tågdriftkostnaderna. I fråga om regional balans ger inriktningen miljö/tillgänglighet för godstrafikens del t.o.m. en större transporttidsminskning än inriktningen regional balans. Inriktningen miljö/tillgänglighet ger den största reduktionen av antalet bullerstörda till följd av särskilda skyddsåtgärder och även den största reduktionen av mängden kväveoxider.
Regeringen bedömer utifrån detta att Banverkets alternativ miljö/tillgänglighet utgör en rimlig plattform för den inriktning man vill förorda. En förbättring av godstrafikens förutsättningar ligger väl i linje med det investeringsprogram man vill förorda.
Vi motionärer tycker att man på något sätt glömt att värdera nyttan av att investera i förstärkning av godsstråket från Borlänge över Kil. Genom speciella insatser här skulle man kunna avlasta vissa andra trafikstråk och därigenom uppnå större tidsvinster i persontrafiken på andra håll genom att kunna styra en större del av den tunga godstrafiken över denna bandel på väg mot Göteborg och Västsverige. Filosofin om att miljö/tillgänglighet ska utgöra plattform för inriktningen för den framtida godstrafiken överensstämmer också väl i ett koncept som skulle innebära att bandelen Borlänge--Kil ingår.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bandelen Borlänge--Kil bör ingå i godsstråket mot Västsverige.
Stockholm den 23 mars 1993 Leo Persson (s) Inger Hestvik (s) Bengt-Ola Ryttar (s) Per Erik Granström (s) Iréne Vestlund (s)