Sedan 1987 har Gävleborgs, Upplands och Medelpads län arbetat aktivt för att få till stånd ett snabbtåg på Oskustbanan mellan Stockholm och Sundsvall. Såväl kommuner som länsstyrelser inom de tre länen har varit aktiva i arbetet för att få till stånd ett snabbtåg.
Ett snabbtåg på Ostkustbanan skulle skapa möjligheter att halvera den nuvarande restiden på sträckan. Det skulle innebära att vi som bor och verkar i området med snabbtåget som färdsätt kunde ta oss från Stockholm till Sundsvall på tre timmar. En restid som därmed skulle erbjuda kustens kommuner nya möjligheter till kontakt, utveckling och framtidsstyrka. Ostkustbanan är också ett projekt som för oss i Gävleborg innebär en kraftig satsning på framtiden i ett av den rådande lågkonjunkturen hårt drabbat län.
Ur regionalpolitisk synvinkel kan vi i dag konstatera att arbetslösheten, inom bygg- och anläggning i de aktuella länen, för närvarande ligger på nivåer kring 34 %. Lägger vi till de personer som inom denna sektor finns upptagna i arbetsmarknadspolitiska åtgärder är vi totalt uppe i en arbetslöshet på 41 % för regionen. Den totala arbetslösheten i samma region är i dag uppe i 9,3 %. Siffrorna visar att vi är ett län i stort beroende av insatser som skapar arbetstillfällen, förbättrar infrastrukturen och erbjuder möjligheter för framtiden.
Det råder i riksdagen politisk enighet om att snabbtåget är en viktig och riktig investering. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har liksom den socialdemokratiska gruppen i riksdagens trafikutskott lyft fram vikten av Ostkustbanan i sina respektive motioner.
Projektet på Ostkustbanan är inte bara av stor vikt för oss som bor och verkar i området. Det har också en stor betydelse för hela landets möjligheter att kunna erbjuda en god och utvecklad infrastruktur i hela landet. Parallellt med en byggnation för att förbereda snabbtåget krävs också upprustningar av E4:an på delar av denna sträcka. Genom att göra en del av de båda arbetena parallellt kan samordningsvinster på upp till 100 miljoner kronor uppnås. Det förberedande arbetet har påbörjats -- genom planering för ny markdragning, plats för dubbelspår, förstärkning av befintligt spår, inlösen av befintliga fastigheter och mycket annat.
Regeringen fick i februari 1992 en slutrapport från den särskilde utredaren, Hans Mattsson, kring projektet. Han presenterade då ett paket på totalt 2,8 miljarder kronor för Ostkustbanan och 1,1 miljarder kronor för en ny E4 mellan Söderhamn och Hudiksvall. Paketet innebar bl.a. att regionala intressenter förband sig att satsa över 100 miljoner kronor direkt på Ostkustbanan och lika mycket indirekt.
Regeringen har därefter tagit ett antal delbeslut på banan men flera viktiga objekt återstår. Ett av de viktigaste är delen Söderhamn--Enånger. Här har regeringen anvisat medel för E 4:an, men inte för Ostkustbanan som skall byggas samtidigt. Ett snabbt beslut om de 700 miljoner kronorna är nödvändigt för att arbetena skall komma igång enligt planerna i april 1993. För regeringen återstår också att avgöra den del av sträckan som passerar Norraladalen då frågan har tillskjutits regeringen efter avgörande i länsstyrelsen och Vägverket i Gävleborg.
Ett snabbt beslut om pengar till Ostkustbanan är förutsättningen för att samordningsvinster skall kunna göras. Regeringen bör klart och tydligt deklarera att hela Ostkustbaneprojektet skall fullföljas enligt den plan Banverket respektive Vägverket lagt upp och som innebär att Ostkustbanan och en ny E4 skall kunna stå klara vid utgången av 1996.
Regeringen måste därför omedelbart ta beslut om sträckningen i Norraladalen efter Vägverkets skönhetsråds yttrande i februari 1993. Riksdagen har tidigare avsatt pengar för olika infrastruktursatsningar inom landet. Få andra projekt har i dagsläget kommit så långt i fråga om den egna regionens ekonomiska insatser som just Upplands, Gävleborgs och Medelpads län har gjort. Regeringen borde därför inom ramen för infrastruktursatsningarna vara beredd att omprioritera redan avsatta pengar för att påbörja de objekt som är klara för att börjas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att resterande pengar för snabbtåg på Ostkustbanan tillskjuts så att arbetet kan fortgå enligt planerna,
2. att riksdagen hos regeringen begär att i februari 1993 ta ställning för vägsträckningen i Norraladalen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omprioritera de pengar som i dag finns avsatta för infrastruktur så att planerade projekt kan komma till stånd.
Stockholm den 26 januari 1993 Ulrica Messing (s) Sinikka Bohlin (s) Widar Andersson (s)