Motion till riksdagen
1992/93:T545
av Tuve Skånberg (kds)

Transportmöjligheter på Nordkalotten


Inledning
Nordkalotten har fått en europeisk identitet, konstaterar
vår utrikesminister. Det är viktigt att vi arbetar för att
främja stabilitet och samarbete uppe i norr mellan de länder
det berör. Miljöfrågor och infrastruktur har högt värde i den
nybildade kommittén, Barents Euro-Arktiska råd. Det är
därför naturligt att se över de områden där man kan hjälpa
ländernas framtida utveckling.
Infrastruktur
Järnvägslinjen mellan Boden och Haparanda föreslås av
länsstyrelsen att överföras till stomnätet. Det är dock
regeringen som beslutar i denna fråga. Banverket har
frågan för yttrande. Det vore bra för Sverige och Finland
om en förbättring kunde komma till stånd länderna emellan
vad beträffar järnvägsförbindelserna. Detta skulle ge
miljömässigt positiva effekter, eftersom mycket av det gods
som idag transporteras på bil kan överföras till järnväg.
En omväxlingsstation måste i så fall byggas för att
överbrygga de skillnader som finns i spårbredden.
Sallabanan
För att en utbyggnad och ett effektivt samarbete skall
komma till stånd mellan dessa länder krävs en översyn av
hela järnvägsnätet i detta nordliga område. Miljömässigt
skulle naturen göra stora besparingar om den återstående
sträckan, ''Sallabanan'', kunde färdigbyggas. Därefter blir
det återigen möjligt att transportera färdiga varor upp till
Murmansk-området och returnera med malm och timmer.
Till detta skall också läggas de stora städer och hamnar som
finns i denna del av Ryssland.
Samarbete
Det är för Sverige helt omöjligt att ansvara för
utbyggnad av Sallabanan och andra infrastrukturella behov
i grannländerna. Men vi kan arbeta för goda förbindelser
fram till våra gränser och därmed visa vårt intresse för goda
kommunikationer på Nordkalotten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om transporterna på Nordkalotten
och att en utredning tillsätts i syfte att granska hur dessa kan
förbättras.

Stockholm den 26 januari 1993

Tuve Skånberg (kds)