De övergripande målen för trafikpolitiken är, enligt riksdagens beslut, att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning.
Järnvägen har bland kommunikationsalternativen en avgörande fördel ur såväl miljö- som trafiksäkerhetssynpunkt. Dessa fördelar förstärks av de betydande basinvesteringar som redan är genomförda.
Det är glädjande att regeringen avser göra betydande infrastruktursatsningar bl a på järnvägar. I Dalarna finns många aktuella objekt som inte minst i rådande lågkonjunktur, med stor arbetslöshet, är nödvändiga att förverkliga. Det är angeläget att resurser tilldelas, inte minst med tanke på de möjligheter som finns på det turistiska området.
Dessa satsningar måste planeras utifrån länets differentierade näringsliv. Det räcker inte med satsningar enbart i centralområdet, utan satsningar i infrastrukturen behövs i hela länet. Regeringens målsättning att hela Sverige ska leva måste också innebära att de mer glest befolkade delarna av Dalarna ska få del av infrastruktursatsningar som gör det möjligt att utvecklas efter egna unika förutsättningar.
Porten in i länet utgöres av Dalabanan/Siljansbanan som går från Stockholm via Borlänge till Mora. I det sammanhanget är det naturligtvis viktigt att man i den fortsatta planeringen av Arlandabanans sträckning bygger ut även den norra länken mot Uppsala. Detta är viktigt för hela det norra kommunikationsnätet mot Bergslagen, Dalarna och hela Norrland.
I rådande konjunkturläge borde det vara fullt möjligt att göra en kraftig satsning på turism och regionalpolitik genom att rusta upp och förlänga Västerdalsbanan till Sälen. Under turistsäsongerna rymmer Sälenområdet mer människor än någon annan del av länet. Sälenområdet är t ex med sina ca 50 000 bäddar Sveriges största skidsportcentrum. Därmed finns en betydande potential resenärer som skulle kunna attraheras av en utbyggnad och en medveten turistsatsning. Dessutom skulle lokala resurser kunna tas i anspråk, människor som endera uppbär arbetslöshetsstöd eller tvingas begära sina företag i konkurs.
Om järnvägen ska kunna konkurrera med andra transportsätt, som ur miljö- och samhällsekonomisk synvinkel är kostsammare, måste nyinvesteringar göras så att en anpassning av järnvägsmöjligheterna kan ske till dagens näringslivs- och samhällsstruktur.
Det är ett känt faktum att kommunikationerna har haft stor betydelse för Bergslagens utveckling sedan industrialismens intåg i slutet av förra seklet. Under senare år har Bergslagen drabbats hårt av omfattande strukturförändringar inom basnäringarna vilket har ställt stora krav på förändring och förnyelse av näringslivet. Idag är därmed antalet sysselsatta betydligt färre. Trots detta har produktionen haft en positiv utveckling vilket medfört att behovet av transporter ökat. Såväl vägar som järnvägar har länge varit eftersatta i Bergslagen, inte minst gäller detta de tvärgående förbindelserna.
Resurser för utbyggnad av Bergslagspendeln från Dalasidan till länsgränsen mot Västmanland är nu aktuell sedan medel redan anvisats för delen söderifrån mot Dalarna. Med snäva regionala anslag till länets kollektivtrafik krävs det att regeringen ställer mer pengar till förfogande för färdigbyggandet av Bergslagspendeln på Dalasidan.
Även en upprustning och utbyggnad av bandelen Storvik--Ställdalen--Kil är angelägen för att skapa ett godsstråk genom Bergslagen. En upprustning av detta stråk genom Bergslagen via Borlänge kommer avsevärt att förbättra förutsättningarna för en utveckling av persontrafiken från Norrland via Gävle mot Örebro, Västkusten och Göteborg. Denna sträckning knyter på ett effektivt sätt ihop större befolkningscentra. Trafiken är idag svagt utvecklad, mycket orsakad av den dåliga standarden, främst från Borlänge mot Örebro. Ett nytt utfartsspår från Borlänge bangård mot Ludvika är också aktuellt i detta sammanhang.
Siljansbygden är mycket expansiv och ett av de få landsbygdsområden som under en följd av år avsevärt ökat både sin befolkning och sysselsättning. Den snabbtågsanpassning som pågår med sannolik utbyggnad till Falun/Borlänge under året, är mycket värdefull för länet. Det är också angeläget att Siljansbanan i detta sammanhang snarast upprustas så att snabbtågslinjen inom kort kan förlängas till Mora.
Under de senaste två åren har ca 100 miljoner kronor satsats på att upprusta Inlandsbanan mellan Orsa och Sveg i Härjedalen. Detta som en garant för en framtida fortsatt transport av torv från Sveg via Mora till Uppsala. Just knytningen av Inlandsbanan till Siljansbanan är av stor betydelse för Härjedalsborna, som denna väg har den rakaste och snabbaste vägen till Stockholm. Med den nya syn som den nuvarande regeringen visat när det gäller Inlandsbanans framtid, skapas nya och snabbare transporter söder ut, även för persontrafiken. Eftersom man redan satsat stort på upprustning av banvall och spårbyte på sträckan Orsa--Sveg, bör det utredas om inte denna bandel på sikt även borde elektrifieras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Arlandabanan och utbyggnad av norra länken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Västerdalsbanans förlängning till Sälen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av Bergslagspendeln och godsstråket genom Bergslagen, Storvik--Ställdalen--Kil,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytt utfartsspår från Borlänge mot Ludvika,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Siljansbanan och förlängningen av snabbtågssatsningen till Mora,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsmöjligheterna på bandelen Sveg--Mora.
Stockholm den 26 januari 1993 Ulf Björklund (kds)