För ett län som Värmland är kommunikationerna oerhört viktiga. Det gäller såväl telekommunikationer som vägar och järnvägar. Värmland behöver ett kraftfullt investeringsprogram när det gäller infrastrukturen. Det finns objektiva skäl för detta. Arbetsmarknadsläget i Värmland är mycket allvarligt. I stället för att låta människor gå sysslolösa borde samhället ta tillfället i akt och ta itu med den eftersläpning av infrastrukturinvesteringar som råder i Värmland.
Järnvägar
Utvecklingen på järnvägsområdet har varit mycket negativ i Värmland de senaste åren. Trots mycket prat om de miljövinster som en satsning på en utbyggd järnvägstrafik skulle innebära, går utvecklingen i motsatt riktning. NKLJ-banans nedläggning innebar att en stor del tunga transporter fördes över från järnväg till landsväg. Detta är inte det enda exemplet på detta. De rationaliseringar som SJ-Gods håller på att genomföra riskerar att slå sönder det godstransportsystem som järnvägen utgör. Får denna utveckling fortsätta kommer konsekvenserna att bli mycket negativa både ur regional- och miljöpolitisk synvinkel.
Även persontransporterna har drabbats av den snedvridna trafikpolitik som bedrivs i dagens Sverige, där kortsiktiga vinstintressen utgör den främsta sporren. Länstrafikbolaget har dragit ner utbudet av järnvägstrafik med ca 25 %, något som drabbat glesbygden extra hårt. Dessutom riskerar underlaget för den interregionala tågtrafiken att minska. Persontrafiken Karlstad--Kil-- Göteborg befinner sig i farozonen inom något år.
Vänsterpartiet har länge pläderat för en rejäl satsning på den nordiska järnvägstriangeln mellan huvudstäderna Oslo, Köpenhamn, Stockholm och Helsingfors. Tyvärr har inte arbetet drivits fram med den kraft som vore önskvärd. Det måste i dagens läge med en ökad integration länderna emellan och kraftigt ökad arbetslöshet vara av största vikt att förbättra kommunikationerna mellan Nordens huvudstäder. Det vore också ur miljösynpunkt en verkligt vettig satsning.
Jag har en vision om snabbtåg mellan Oslo och Stockholm före sekelskiftet. Det är viktigt att investeringar på denna sträcka ges en hög prioritet i det trafikpolitiska arbetet. Linjens sträckning har också varit debatterad. Det har stor betydelse för Värmlands län och Hedmarks fylke att Norgetrafiken även i fortsättningen går via Charlottenberg.
Tyvärr planerar SJ att dra förbindelserna andra vägar. Från och med hösten 1993 tänker sig SJ köra nattågen Stockholm--Oslo via Göteborg--Mellerud--Kornsjö i stället för via Charlottenberg. Detta är oacceptabelt. Därför är det viktigt att riksdagen uttalar sig för att Norgetrafiken ska gå via Charlottenberg.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägsfrågor i Värmland.
Stockholm den 22 januari 1993 Björn Samuelson (v)