En totalt fri konkurrens på järnvägen 1/1 1995 utreds för
närvarande. Järnväg är det trafikslag som är mest
volymberoende för att gå ihop. Detta volymberoende
innebär att konkurrens på stambanan på de mest lönsamma
delarna omedelbart skulle ge SJ stora ekonomiska problem.
Konsekvenserna skulle bli att konkurrenterna inte skulle
kunna erbjuda särskilt mycket lägre priser för resenärerna
men att samhället återigen skulle behöva stötta SJ
ekonomiskt eller att SJ tvingades lägga ner ytterligare
järnvägar. Vi tror alltså inte att konkurrens på stambanan
skulle leda till ett bättre och mer konkurrenskraftigt
järnvägssystem, vilket ju är den uttalande politiska
målsättningen i vårt land. Inget land har, så vitt vi vet, med
framgång infört konkurrens på stambanorna. Mycket tyder
på att det skulle bli ett onödigt och dyrt experiment.
Konkurrens bör alltså inte införas på stambanan.
En ökad flexibilitet och konkurrens beträffande
järnvägssystemet i övrigt tror vi skulle kunna leda till att
järnvägen ökade sin konkurrenskraft gentemot andra
trafikslag. Trafiktillstånden på matarbanor, s.k. shortlines,
bör kunna ges till den trafikutövare som kan ge den
volymmässigt största trafiken. Det skulle innebära att
privata järnvägsföretag ges möjlighet att utveckla trafik på
de delar av järnvägsnätet som nu under en lång tid har haft
ett vikande trafikunderlag. Erfarenheter, framförallt i
USA, visar att små och flexibla järnvägsföretag förmår
skapa stora nya trafikmängder på järnväg. Denna trafik
från matarbanorna ger även en större trafikvolym på
stomnätet och bidrar till att stärka även SJ:s
konkurrensmöjligheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inte avreglera
järnvägstrafiken på stambanan och att öppna för full
konkurrens om trafiktillstånden på matarbanorna.
Stockholm den 21 januari 1993
Inga-Britt Johansson (s)
Anders Nilsson (s)