med anledning av prop. 1992/93:176 Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
Järnvägen Oslo--Göteborg--Malmö--Köpenhamn är en
utomordentlig viktig länk i ett system för att föra Norden
närmare Europa. Den utgör en sammanhängande korridor
för transporter Norden--kontinenten. Järnvägen binder
samman två nordiska huvudstadsregioner, och dessutom
finns en storstadsregion däremellan. Här finns ett näringsliv
med ett stort transportberoende, en stark internationell
inriktning och ett stort och ökande behov att komma
närmare Europa. En snabb och fullständig utbyggnad av
Norgelänken och västkustbanan är ett strategiskt intresse
för utvecklingen av ett svenskt och nordiskt näringsliv.
I regeringens proposition om infrastrukturen markeras
vikten av en utbyggnad av järnvägen i hela stråket
Köpenhamn--Oslo. Västkustbanans betydelse lyfts fram
och propositionen innebär att västkustbanan kan byggas ut
i sin helhet under planeringsperioden. Man kan särskilt
notera att statsmakterna vid flera tillfällen under senare år
pekat ut västkustbanan som ett mycket betydelsefullt
investeringsobjekt både i ett svenskt och nordiskt
perspektiv. Vidare förusätts Nordlänken i propositionen ha
hög prioritet och utbyggnaden föreslås ingå i en långsiktig
inriktning. Vi noterar också att regeringen utgår från
byggandet av en fast Öresundsförbindelse.
Samtidigt innebär regeringsförslaget att utbyggnaden
kommer att ta tid. Delen Göteborg--Oslo kommer endast
att kunna påbörjas under planperioden. Det finns inte
angivet hur stora resurser som enligt regeringens mening
bör tillföras Nordlänken och ingen mening om i vilket
tidsperspektiv en samlad utbyggnad skall ses.
Västkustbanan kommer -- trots de betydande resurser som
enligt regeringsförslaget avsätts för projektet -- inte att vara
utbyggd före sekelskiftet. Vidare görs utbyggnadstakten
åtminstone delvis beroende av en ekonomisk medverkan
från enskilda kommuner, vilket är mycket tveksamt i
nationella projekt.
Vi vill understryka att det är möjligt att bygga ut
infrastrukturen i snabbare takt än i dag. Genom att bygga
rationellt kan kapitalet användas effektivare. Målet bör
vara att halvera planerings- och byggtiderna. Härigenom
gör resenärer och godskunder tidsvinster och operatörerna
får trafikintäkter snabbare.
På det hela taget bör tidplanerna för de stora
infrastrukturprojekten kunna pressas genom en aktiv
planering och en effektiv användning av resurserna inom
byggsektorn. Därtill kommer att en upphandling i dagens
lågkonjunktur kan göras till låga priser. Vidare kan
arbetslösheten minskas. Ett snabbt och effektivt byggande
ökar lönsamheten i infrastruktursatsningarna och medför
positiva samhällseffekter i vid mening genom högre
resursutnyttjande, bättre konkurrensförutsättningar för
näringslivet och minskad arbetslöshet.
Vi vill vidare framhålla att utbyggnaden av järnvägen
från Oslo till svenska gränsen är ett högt prioriterat
utbyggnadsprojekt i Norge. Det norska stortinget skall
senare i år ta ställning till en plan för utbyggnad av den
norska infrastrukturen. Det innebär att förutsättningar
finns för en gemensam norsk-svensk plan för utbyggnad av
Nordlänken. Den svenska regeringen bör enligt vår mening
omedelbart ta upp förhandlingar med den norska
regeringen med syfte att åstadkomma en gemensam
utbyggnadsplan med den inriktning som anges ovan.
Av stor betydelse för en snabb utbyggnad är vidare att
vissa problem beträffande sträckningen av järnvägen
mellan Göteborg och norska gränsen nu har undanröjts. De
fem västsvenska länsstyrelserna har nu lagt fram en
gemensam transportstrategi, som bl.a. innebär att
järnvägen till Oslo byggs ut längs nuvarande sträckning
genom Göta älvdalen och Dalsland.
Vidare har ett motsvarande beslut fattats av
Göteborgsregionens förbundsstyrelse och inom
Göteborgsregionen pågår en planering för sträckningen av
järnvägen norrut genom regionen. Det innebär att det i
Västsverige nu finns en enighet om den sträckning som
Banverket tidigare beslutat om och som nu också förordas
av regeringen. Detta är en viktig förutsättning för en snabb
utbyggnad.
Som vi nämnt ovan är utbyggnaden av västkustbanan
och Nordlänken ett projekt av stor strategisk betydelse
både i ett svenskt och nordiskt perspektiv. Om korridorens
betydelse råder politisk enighet. Berörda organ som
Banverket och SJ har samma uppfattning.
Vi föreslår mot denna bakgrund att förutsättningar
skapas för att hantera detta samlade utbyggnadsprojekt i
särskild ordning, utanför den ordinarie
planeringsprocessen. Det kan t.ex. ske genom att
projektets genomförande blir föremål för omedelbara
svensk-norska regeringsförhandlingar. Projektet skulle
således kunna betraktas som färdigt att börja genomföras.
Utbyggnaden skulle kunna bedrivas om ett objekt där
planerings- och byggtider förkortas genom en systematisk
och heltäckande användning av effektiv teknik för
handläggning och byggande. Målet bör vara att
västkustbanan/Nordlänken är utbyggd i sin helhet senast
1999.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i den fortsatta planerings- och
genomförandeprocessen hantera västkustbanan och
Nordlänken som ett särskilt utbyggnadsprojekt med
färdigställande senast 1999.
Stockholm den 23 mars 1993
Sten Östlund (s)
Alf Eriksson (s)
Ingvar Johnsson (s)
Rune Thorén (c)
Ingela Mårtensson (fp)