Genom den s.k. Dennisöverenskommelsen har de stora politiska partierna i Stockholms län och stad kommit överens om stora förbättringar av infrastrukturen i Stockholms län. Bl.a. ska ett nytt järnvägsspår byggas mellan Stockholms Central och Stockholm Södra, det s.k. tredje spåret.
Stockholm behöver tredje spåret. Järnvägen är framtidens kommunikationsmedel, och tågtrafiken till och från huvudstaden beräknas öka kraftigt fram till sekelskiftet. Den därmed nödvändiga spårutbyggnaden genom centrala Stockholm har förklarats vara av riksintresse.
Det av Banverket förordade förslaget att dra det nya spåret över Riddarholmen hotar dock att allvarligt skada riksintressen för kulturmiljövården. Såväl Riddarholmen som stadens front mot vattenrummen är förklarade att vara av riksintresse. Det är unika miljöer som redan sargats svårt av okänsliga väg- och järnvägsbyggen, och som nu riskerar att skadas ytterligare.
Det aktuella förslaget innebär ingrepp i två statliga byggnadsminnesmärken, samt ingrepp i två ytterligare byggnader som är av byggnadsminnesklass. I det Hebbeska huset från 1600-talet rivs källarvalv, som tros härröra från det medeltida franciskanerklostret. Riddarholmskyrkans kor passeras på blott 7 meters avstånd. Ingen kan garantera att detta kan ske utan risk för skador på kyrkan som anses som Stockholms äldsta byggnad.
De redan dominerande broarna över Norr- och Söderström breddas med 7-8 meter, vilket ytterligare minskar de fria vattenytorna i några av Stockholms känsligaste stadsrum.
Sammanfattningsvis står här två riksintressen i konflikt med varandra. Det föreslagna tredje spåret i ytläge tillgodoser endast det ena, en tunnellösning skulle tillgodose båda.
Alternativet
På begäran av Dennisförhandlarna har Banverket under hösten tagit fram ett antal tunnelalternativ. Den billigaste tunnellösningen kostar 3,4 miljarder kronor, att jämföra med 1,6 för en ytlösning. För 3,4 miljarder erhålls dock två nya spår, vilket gör kostnaden per spår jämförbar. En tunnel har dessutom en rad långsiktiga fördelar, som ytalternativet saknar:Spårkapaciteten genom centrala Stockholm tryggas för lång tid framöver. Det tredje spåret riskerar enligt SJ att vara otillräckligt redan om ca 20 år, då ett fjärde spår kommer att krävas. Då blir en tunnel nödvändig, om inte hela Riddarholmen ska offras. Att idag nagga medeltida källarvalv för en lösning som endast räcker några decennier, framstår som mycket kortsiktigt. Centralens kapacitet tryggas. Det tredje spåret löser trängseln på spåren genom Stockholm. Det löser dock inte problemen på Centralen, där spårbristen är stor, redan med dagens trafik. Med fler fjärr- och lokaltåg, samt ny Arlandapendel och nya regionaltåg kan trängseln på stationen bli mycket svår att bemästra. En tunnel ökar Centralens kapacitet drastiskt.En tunnel ger två separata spårsystem. Detta kan bidra till ökad driftsäkerhet. En olycka på Centralbron riskerar idag, och med tredje spåret i ytläge, att lamslå all järnvägstrafik genom huvudstaden.
Detta visar att en tunnellösning är en framtidslösning. Det blir sannolikt heller aldrig billigare att genomföra denna lösning än idag. Dessutom utgör de redan anslagna medlen till en ytlösning en grund. Stockholms stad har inga möjligheter att finansiera den merkostnad en tunnel medför. Det kan heller inte vara rimligt att en enskild kommun tvingas bekosta den lösning som fordras för att riksintressen ska kunna tillgodoses. Staten bör därför bära denna merkostnad.
Finansieringen kan lämpligen ske genom en del av de medel som regeringen i budgetpropositionen vill avsätta för infrastruktur och arbetsmarknadssatsningar. Ett tunnelbygge skulle också ha gynnsamma effekter på den höga arbetslösheten i Stockholmsregionen.
Under många år på 60- och 70-talen värderades kulturhistoriskt intressanta byggnader och miljöer mycket lågt. I Stockholm revs i stort sett hela City och lämnade plats för miljöer som ingen stockholmare älskar. Det fanns, kring sekelskiftet, också planer på att riva Gamla Stan, planer som inte förverkligades.
Vi borde ha lärt oss läxan och vara mer varsamma med vårt gemensamma kulturarv. Vi måste lära oss att tänka långsiktigt och planera också för våra barn och barnbarn. Ett tredje spår som byggs nu, utan en ordentlig genomgång av konsekvenserna, riskerar att få mycket långtgående och negativa konsekvenser på sikt. Vi bör därför redan nu planera för att ett fjärde spår behöver byggas. Det görs lämpligen genom att en tunnel, med ett tredje och ett fjärde spår, byggs.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det så kallade tredje spåret mellan Stockholm Södra och Stockholms Central bör leda genom en tunnel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att finansiera ett tunnelbygge för tredje spåret inom ramen för de infrastrukturella eller arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Stockholm den 15 januari 1993 Lotta Edholm (fp)