Det finns många skäl att anföra för att rent generellt förorda järnvägstransporter framför vägtransporter, framför allt miljöskäl.
När det gäller sydöstra Skåne med Simrishamn som huvudort sammanfaller en mängd skäl för att förorda en upprustning av järnvägsförbindelsen mellan Simrishamn och Kristianstad via Gärsnäs på den befintliga banvallen.
Regionalpolitiskt behöver Simrishamns kommun en nordlig järnvägssträckning för att inte också i fortsättningen vara en industriell och transportmässig återvändsgränd, vars enda järnvägsförbindelse norrut går en 20 mils omväg söderut via Ystad och Malmö! En upprustning av järnvägen till Kristianstad skulle ge Simrishamns industri ett stort lyft, och stimulera nyetablering. Ett exempel på företag som omedelbart skulle ha gagn av denna upprustning är Plastal, en plasttillverkande industri med stor betydelse för Simrishamns kommun. Plastal har dessutom nyligen till en avsevärd kostnad anslutit ett järnvägsspår ända fram till fabriken.
Alternativet till järnvägstransporten, som alltså gör en omväg via Malmö, för gods och persontransport norrut är kustvägen via Brösarp som är smal och slingrig och mycket olämplig för tung lastbilstransport. Denna rikskända väg genom Österlen förbi Brösarps backar, Kivik och Stenshuvud är en av de vackraste vägarna i landet, och är mycket omtyckt av bilande eller cyklande turister. Att bygga ut vägen så kraftigt som lastbilstransporterna kräver skulle fördärva en bygd av riksintresse som Fritiof Nilsson Piraten gjort berömd och älskad.
När nu kommunikationsdepartementet disponerar ytterligare 20 miljarder kronor för infrastrukturinvesteringar skulle en upprustning av den redan befintliga banan mellan Simrishamn och Kristianstad via Gärsnäs ge mycket god utdelning. Banan står trots allt inte helt övergiven ens i dagsläget, utan körs sommartid med ånglok mellan S:t Olof och Brösarp. Det skulle innebära ytterligare en järnväg norrut från Ystads hamn och flaskhalseffekter skulle kunna avhjälpas. Under upprustningsfasen skulle många beredas arbete i den arbetsmarknadsmässigt utsatta regionen, och efter att järnvägen tagits i bruk skulle långt fler beredas arbete genom de konkurrensfördelar industri och annan produktion skulle få. Tillgängligheten för turister skulle öka om det vore möjligt att passera Simrishamn med järnväg och inte som nu behöva ta samma väg tillbaka. Att åka den natursköna och kustnära banan från Malmö, via Ystad, Simrishamn, Kristianstad och Blekinge till Karlskrona skulle med all säkerhet bli en turistsuccé, som de eftersatta regionerna på Österlen och i Blekinge skulle behöva.
Det avgjort viktigaste skälet för att upprusta och åter ta i bruk järnvägen mellan Simrishamn och Kristianstad är miljöhänsynen. Och det finns ingen miljö i Sverige som kan mäta sig med Österlens!
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rusta upp järnvägen Simrishamn--Kristianstad.
Stockholm den 15 januari 1993 Tuve Skånberg (kds)