Det finns en stark och utbredd strävan att utveckla person- och godstrafiken på järnvägen Malmö--Ystad. De berörda kommunerna är djupt engagerade och ser med oro på hur förutsättningarna för person- och godstrafiken försämras. Man känner igen det mönstret som genom försumlighet upprepats och slutligen lett till att järnvägslinjer till slut helt upphört. Pendeltågstrafikens utveckling på senare år inom de tre storstadsområdena understryker behovet av spårbunden närtrafik. I dessa områden med en tät närområdesstruktur med många in- och utpendlare och med relativt korta avstånd måste man därför enligt vår uppfattning rusta upp järnvägsnätet.
För att få en positiv utveckling i södra och östra Skåne är det helt nödvändigt att man vidareutvecklar järnvägstrafiken både vad avser person- och godstrafiken.
De berörda kommunerna betraktar det som angeläget att banan bevaras, upprustas och elektrifieras. Det är en försvarbar insats för den regionala infrastrukturen i Skåne. En sådan upprustning, innefattande elektrifiering, skulle omedelbart gynna både person- och godstrafiken och de berörda orterna. Alternativet är att det som hittills inget görs. Slutpunkten blir då att banan definitivt läggs ner.
Godstrafiken är av vital betydelse för utvecklingen av näringslivet i södra och östra Skåne. Dessutom är järnvägen Malmö--Ystad en viktig förbindelse för näringslivets godstrafik till övriga Europa.
Jag utgår från att resurser för en upprustning av banan kommer att finnas med i den aviserade propositionen om investeringar i trafikens infrastruktur.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av elektrifiering och upprustning av järnvägslinjen Malmö--Ystad.
Stockholm den 13 januari 1993 Ulla Tillander (c)