Ett samhälle ordnar avgiftsbelagda parkeringsplatser för
att lokala centra skall bli framkomliga. Avgiftsbeläggningen
är inte i första hand en inkomstkälla för kommunen utan
mera ett sätt att få en efterfrågestyrning. Priset får avgöra
hur nära centrum man skall ställa sitt fordon.
Handikappade med parkeringstillstånd är helt beroende
av bilen för att kunna leva ett normalt liv och kunna uträtta
sina ärenden. Oavsett antalet handikappade bör varje
kommun se till att deras behov tillgodoses.
Kommunerna tillämpar olika principer. Några har brist
på platser för handikappade, andra tillämpar
parkeringsavgifter och en del har en ytterst generös
inställning till de rörelsehandikappade, som innebär att de
ges rätt att parkera sitt fordon i stort sett överallt där det
inte av trafiksäkerhetsskäl är förbjudet.
I Norge, Finland, Tyskland, Italien, Storbritannien och
Frankrike kan en handikappad med särskilt utfärdade
parkeringstillstånd ställa sin bil nära eller i anslutning till
den plats, där förrättningen skall ske.
Den svenska synen på det här området -- som så klart
avviker från den generösa inställningen ute i Europa -- är
kanske en konsekvens av att Sverige inte deltagit i krig på
länge och därför inte har några krigsinvalider.
De handikappade bör få rätt till fri parkering där deras
fordon kan stå utan att riskera stocknings- eller
trafiksäkerhetsmässiga problem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av reglerna för
parkeringstillstånd till handikappade.
Stockholm den 25 januari 1993
Per-Richard Molén (m)